Citat:
Ursprungligen postat av
BleAivano
Det är samma sak med metall som organiska material. Ju högre salthalt i vattnet
desto fortare rostar det sönder. Östersjön är ett kallt hav med väldigt låg
salthalt vilket gör att objekt bevaras mycket bättre än i t.ex. Medelhavet.
Sedan så handlar det också om att en viss vattentyp innebär att vissa typer av
mikroorganismer saknas vilket gör att föremål bevaras bättre.
Läs lite om Vasa så får du lite mer på fötterna:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Regals...a#Konservering
Gällande kanonerna i sig så var äldre typer av kanoner (t.ex. Vasas kanoner)
gjutna i brons vilket gör att de står emot korrosion mycket bättre.
Syrehalten är också direkt avgörande, det är det som reagerar med järnet och bildar rost, eller för pedagogikens skull, järnoxider. Inget syre, ingen rost. Saltet bildar dock en elektrolyt löst i vatten, vilket katalyserar reaktionen mellan syre och järn
Vatten löser inte så värst många ppm syre, och nedbrytningen av diverse sediment förbrukar också bland annat detta. Är det inte strömt i vattnet, så minskar syresättningen från ytskikten. Som grov generalisation kan man säga att ju djupare man kommer, desto lägre blir syrehalten.
Nere på havsbotten är alltså förutsättningarna för att järn ska rosta mycket sämre än i ytskikten, som är den del av havet vi oftast kommer i kontakt med, och som lärt oss att saker rostar sönder på nolltid i det.
Därmed är det inte sagt att saker och ting inte rostar sönder på botten också, det enda som överlever mer än ett par hundra år är riktigt massiva prylar som just kanoner.