Adjektivböjning

Som bekant finns de tre vis-e männen. Notera b:et! Den genomsnittlig-e svensken, den ful-e mannen där borta et cetera låter inte konstigt - det är ju vanlig maskulinumböjning av adjektiv, även om den inte används så flitigt. Emellertid blir det underligt i pluralis: I går morse kom två ful-e män hem till mig, De välklädd-e männen i Paris väljer dubbel- framför enkelknäppt. Kan man säga så eller blir det fel?

Det är helt enkelt så att både -e och -a finns i ental, men i flertal har de sammanfallit till -a.

"De tre vise männen" är nästan ett uttryck, och sådana bryter inte sällan mot språkets övriga förändringar. T ex "Lika barn leka bäst", "Obehöriga äga ej tillträde" (flertalsform av verbet) och alla gamla kasusändelser som i "man ur huse" och "till svars"

Då, om jag förstått det rätt, handlar det alltså om spökande gammelsvenska, med i presens och pluralis infinitiv av verbet (Vi sjunga), andra gamla verbformer (Vi äro) och dylikt. Jag antar att "pluralis-a:et" konkurrerar ut detta maskulinum-e.