När man tänker färgfoton tänker man att det är något som blev förfinat och lättillgängligt först nån gång efter andra världskriget. Det ansågs inte kunna ge lika skarpa bilder och bra ljus. Detta var något som Ingmar Bergman b.la använde som argument när han valde att spela in "Det Sjunge Inseglet" som svartvit istället för med färg.
Men nu råkade jag ramla in på den här snubben: Sergey Prokudin-Gorsky, en ryss som var pionjär inom färgfoto. När man går in och bläddrar igenom hans foton från 1905 och framåt så blir man helt MÅLLÖS över hur bra skärpa, färg, ljus och ton det är i alla hans bilder. Ta en titt själva:
https://en.wikipedia.org/wiki/Sergey_Prokudin-Gorsky
Sergey Prokudin-Gorsky kom tydligen på att man kunde använda sig av de svartvita färgkanalerna för röd, grön och blå för att få fram ett fotografi i färg.
Min fråga är alltså... hur kommer det sig att man inte använt sig mer av den här makalösa tekniken? Sergeys foton är ju helt otroliga, han var verkligen en man före sin tid om man säger så. Det känns helt surrealistiskt att titta på hans färgfotografier och tänka att det är över 100 år sedan de togs....
Efter att ha sett hans foton fick jag plötsligt en helt annat bild av världen. Innan så tänker man hela tiden den här tidsperioden som svartvit, men nu när jag för första gången ser den i sån här färg med skarp kvalitét blir jag helt... mållös.
Hur kommer det sig att det knappt finns någon annan efter Sergey som kunnat ta såhär fina färgfoton förrän typ 50 år senare?
