Finns det bra deckare?

Finns det deckare/kriminalromaner som sticker ut från mängden, som har personer som inte känns som sterotyper, som inte är fruktansvärt dåligt skrivna, är så bra att man vill läsa om dem även när man vet vem som är mördaren? Motivera gärna förslag.

Deckare som deckare. Romantik som romantik. Du bestämmer vad du vill läsa.

Om man går efter filmer o TV så är majoriteten mördade unga o mycket vackra kvinnor.
Läser du kärleksromaner på samma nivå så har du ung vacker fattig kvinna träffar sin rike o vackre drömprinsen.

Likadant i musiken; hjärta o smärta. Eller ? Kanske annat? Protest, vackert, politiskt osv

Mord är politiskt eller kärlek, hämnd osv.
Mord visar också politik och sjukvård. Hjärta o smärta.

Mord har en historia. Även om man aldrig slår ihjäl grannen med den perfekta trädgården så kanske man drömmer om det. Förhoppningsvis med ett leende

Mord är okunskap om sitt eget jag. Mord är egentligen så dj-a onödigt.

Tack alla författare som visa människors levnadsvillkor och politik i den tiden som är/var

Undvik alla nya deckare som kommer ut, och då särskilt ifrån svenska skitförfattare som Camilla Läckberg. Om du nu prompt vill läsa verk av nya författare så ska du generellt akta dig för all skit som utspelas i modern tid då mobiltelefoner, datorer och DNA-teknik inte hör hemma i kriminalromaner där skarpt tänkande och fängslande spänning gör sin roll.

Sök dig istället till ditt närmsta antikvariat och uppsök klassikerna! Nu har jag inte läst så mycket deckare dom senaste åren men Conan Arthur Doyle och Agatha Christie är två klassiska deckarförfattare (om inte dom mest prisade) som alltid bjuder på häpnadsväckande historier fylld med spänning och detaljer.

Prova En Studie i Rött av Conan Arthur Doyle, eller Döden på Nilen av Agatha Christie.

Läcberg är verkligen inte bra, håller med. En studie i rött har jag faktist läst, mycket givande.

Thorsten Jonsson Fly till vatten och morgon.

Om man står ut med 40-50-talsjargongen:

. Stieg Trenter: Farlig fåfänga, Träff i helfigur, Narr på nocken etc

Arthur Conan Doyle, Håkan Nesser (om än lite annorlunda), G.W. Professorns böcker är inte så illa.

Numera är deckargenren en ren soptipp, men det har inte alltid varit så illa. Conan Doyles och Agatha Christies berättelser har sin charm, som flera redan påpekat. Dorothy Sayers berättelser om Lord Peter Wimsey har jag för mig inte heller är så tokiga. Raymond Chandler är definitivt läsvärd - hans språkbehandling uppskattades av en erkänt skicklig stilist som Evelyn Waugh.

Något jag själv inte har läst men är lite nyfiken på är G. K. Chestertons historier om den mordgåtelösande prästen fader Brown. Är det någon som läst dem?

Ett par andra trådar med tips på bra deckare:

(FB) Deckare - vad måste läsas?

(FB) Deckare med vackert språk?

Så varför läser folk hennes böcker då? 12 miljoner sålda böcker i 50 olika länder är inte så illa om jag får säga det själv.

Vad är det ni ser som dom andra uppenbarligen inte ser, är ni konservativa eller hör ni till flashbacks övermänniskor som analyserar precis allt som skrivs? Själv är jag glad att jag finner glädje i hennes böcker & ska jag vara ärlig så är jag inte vidare förtjust i Agatha Christie, nä lite modernitet tack!

Ed mc Bain skrev om Steve carella och Mayer mayer och en drös andra poliser från sent -50 tal och fram tills för några år sedan..De anser jag var de bästa.

Tror det har att göra med att de flesta människor inte bemödar sig med att köpa något annat än lättillgängligt skit. Majoriteten av världens läsare kanske nöjer sig med att inhandla en bästsäljar-bok på sina lokala bok/mataffärer, där det aldrig lämnas plats för klassikerna, men de som är lite mer varsamma och kräsna med sina litteraturupplevelser, söker vanligtvis lite djupare i sin jakt efter böcker. Dagens konsumtionshets som råder i samhället verkar även ge folket en slags beröringsskräck för allt som är begagnat och antikt.

Att Läckberg är en sopa är helt subjektivt och bara min personliga åsikt. Det gäller detsamma med mitt tycke för äldre kriminalberättelser.