Krigarens själ

Hur passar krigare och liknande personligheter in i en värld av fred och harmoni?

Om världens naturliga mål är att alla skall leva i en enda stor familj i kärlek och frid.

Är inte konflikt och kamp ett evigt fenomen?

Kan verkligen total frihet gå ihop med fred?


Vill krigaren egentligen lägga svärdet på hyllan och gräva ner stridsyxan en vacker dag?

Vi är i konstant krig med allt.

Dom rider tigern

Krigaren kan kriga mot sig själv, för att en värld av fred och harmoni ska kunna uppnås måste människor besegra sitt hat och sin ilska och således besegra sig själva, sedan krävs det ju också ett kontinuerligt krigande för att inte falla in i dessa destruktiva mönster igen.

En krigares själ och hjärta blöder för dig och andra. Den offrar sig själv för din skuld och för fredens skuld. En riktig krigare alltså.
Den som krigar av egoismen och sig själv är ingen krigare.

Total fred kommer nog troligen aldrig fungera, eftersom att fel människor kommer anse att utopin är färdig och kommer med sina tråkiga husmorstips: "Du får en varm kantarellmacka så mår du bra eller hur?".

Många människor vill inte leva under den "enkla människans tyranni".

Många människor har aldrig testat att leva enkelt så klart dom är rädda för det.
Vi människor är sjukt rädda för förändringar, även om dom är bra!

Det kan man se i våra historie böcker alla kända namn blev tolkade som idioter i början av deras karriärer, men är man inte som alla andra blir man automatiskt idoit stämplad.

Jag ser livet att, krig kanske alltid kommer finnas, men jag stället mig utanför så slipper jag dö, så får krig och kapitalismen dö ut av sig själva, så står jag i skogen och kollar på i fred medans jag får min kantarellmacka och är allmänt lycklig över att slippa döda andra männsikor, för det är fel.

Så varför stödja något dåligt och idiotiskt, när man kan ha ROLIGT istället