__________________
Senast redigerad av Bazecoon 2015-03-13 kl. 01:32.
Senast redigerad av Bazecoon 2015-03-13 kl. 01:32.
Det är såklart upp till var och en att avgöra vad som låter "bäst". Stereoreproduktion är av naturen ett illusionsskapande, och hur bra man upplever att illusionen berör beror av många faktorer där rummet i princip alltid spelar en stor betydelse, lixom lyssnarens förväntningar och preferenser.
Jag råkar ha hört högtalarna ifråga och även diskuterat en hel del med konstruktören, och snubben är inte tappad bakom en vagn på något sätt. Måhända har han någon form av bokstavskombination som kanske inte är helt optimal för att skapa givande diskussioner med oliktänkande, men det finns få i världen som besitter hans tekniska kunskap om högtalarelementkonstruktion (han designar sina egna högtalarelement) och hur man integrerar dessa med ett delningsfilter och basreflexer och lådor etc.
Dom här små pluttiga högtalarna som du slentrianmässigt dissar pga storlek och vikt spelar åttor runt i princip allt annat i storleksklassen. Inte för att dom spelar starkare än allt annat, eller djupare än allt annat, utan för att dom är en grymt kompetent avvägd kompromiss, som gör att upplevelsen av högtalarna är att dom spelar i princip naturlagsvidrigt djup bas för sin storlek samtidigt som dom kan spela nästan overkligt starkt utan att upplevas som ansträngda, distande, och samtidigt är dom små som två A4 pärmar bredvid varandra och låter otroligt naturligt.
Det är inte svårt att göra en högtalare som låter väldigt bra som väger 200kg, är stor som ett hus och kostar som en ny bil eller två. Det som är svårt på riktigt är att göra en högtalare som är liten, lätt och som inte är jättedyr, men vars ljud upplevs som rent och storslaget, och det är vad Svenska undergroundfirman Ino Audio lyckats med. Hatten är officiellt av!
Citat:
Antal högtalarelement och vikt är två parametrar som inte säger ett ruttet lingon om hur det kan tänkas låta.
Jag råkar ha hört högtalarna ifråga och även diskuterat en hel del med konstruktören, och snubben är inte tappad bakom en vagn på något sätt. Måhända har han någon form av bokstavskombination som kanske inte är helt optimal för att skapa givande diskussioner med oliktänkande, men det finns få i världen som besitter hans tekniska kunskap om högtalarelementkonstruktion (han designar sina egna högtalarelement) och hur man integrerar dessa med ett delningsfilter och basreflexer och lådor etc.
Dom här små pluttiga högtalarna som du slentrianmässigt dissar pga storlek och vikt spelar åttor runt i princip allt annat i storleksklassen. Inte för att dom spelar starkare än allt annat, eller djupare än allt annat, utan för att dom är en grymt kompetent avvägd kompromiss, som gör att upplevelsen av högtalarna är att dom spelar i princip naturlagsvidrigt djup bas för sin storlek samtidigt som dom kan spela nästan overkligt starkt utan att upplevas som ansträngda, distande, och samtidigt är dom små som två A4 pärmar bredvid varandra och låter otroligt naturligt.
Det är inte svårt att göra en högtalare som låter väldigt bra som väger 200kg, är stor som ett hus och kostar som en ny bil eller två. Det som är svårt på riktigt är att göra en högtalare som är liten, lätt och som inte är jättedyr, men vars ljud upplevs som rent och storslaget, och det är vad Svenska undergroundfirman Ino Audio lyckats med. Hatten är officiellt av!
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
