Jag är gay – men inte så flamboyant. Behöver jag komma ut om gay?

För det första så kan varken du eller din tjej vara lyckliga tillsammans. Så där bör du göra slut om du nu är gay o inte bi.
Sedan vad gäller din syn på traditionella bögar så är du ute o cyklar i snöstorm.
Din syn på den traditionella bögen är den syn som jag hade förr på de jag då betecknade som fjollor.
Genom åren har jag varit bekant med sju bögar. De två första hade tur som inte kommit ut då det fortfarande var under min tid som inskränkt tonåring i ett brukssamhälle.
Den första var en klasskamrat som jag borde förstått då han bara umgicks med tjejer o var fjollig med en normalt utseende. Var först när jag fick veta av att han dött i en släng av AIDS jag fattade.
Den andra är en kusin. Jag hade inte en aning fören han gifte sig.
Det som fick mig att börja tänka om ang bögar var när jag började arbeta med hundar.
Där blev jag bekant med två bögpar. Även dessa personer var precis som vilka killar som helst bortsätt från att de gillade bögskämt
Sedan har vi den sista.
En singelkille som vad jag själv tror beror på hans framtoning. Han är för mkt bög. Han är den första bög jag känner till som springer på pride samt spökar ut sig.
Således är min statistik sådan att en av sju bögar, traditionella bögar.

Du som gay kommer må bäst av att lämna tjejen o utifrån det leva som singel eller skaffa en partner vilket i sin tur innebär att du måste komma ut.

Känner du att du måste berätta det för folk i din omgivning så gör det.
Jag var rädd för att mina vänner inte skulle acceptera så jag höll det för mig själv väldigt länge. En dag bestämde jag mig för att berätta för min närmaste vän som i flera år gått runt och sagt hur äckligt det är. Hur som helst, han tog det hur bra som helst, kläckte ur sig ett par bögskämt och det var det. Efter det har jag låtit det stanna vid "om någon frågar så svarar jag ärligt", med några få undantag på fyllan då jag varit lite mer högljudd med det hela.

Egentligen ska man ju rent "politiskt" stå upp för sig själv, för att kunna normalisera sexualiteten. När jag för första gången blev kär i en tjej för några år sedan och insåg att jag var bisexuell (är tjej) kändes det lätt och naturligt att berätta för alla, att nästan stoltsera och vara nöjd med det. Några år innan hade jag inte varit så självsäker. Men det där med att outa sig själv förändrades när jag insåg att andra heterosexuella tjejer, framförallt bekanta och nya potentiella vänner, kunde bli osäkra på mig. Det har tyvärr blivit så att jag nuförtiden håller inne på den informationen, ofta, för att jag inte litar på kvinnors reaktioner.

Fast mitt ideal är egentligen att man alltid borde vara naturlig med det, på ett omärkligt sätt, samtidigt som jag vet att det kan bli svårt i vissa situationer. Dock, framförallt, kan du nog vara ärlig med dina närmaste... och det är kanske det som är viktigast för dig?

Lycka till

Vad är normkritisk? Man måste leva på ett heteronorm? Eller?

Nja, du har väl inte gått runt och sagt att du är straight till folk tidigare? Så det behövs ju knappast nu heller. Var dig själv och så blir det som det blir helt enkelt. Det tycks ju ibland finnas någon outtalad press från någon gaylobby att man aktivt ska skylta med att man är gay för att på nåt sätt bli accepterad.

Du är en vanlig snubbe som råkar gillar andra vanliga snubbar, that's it.

Edit: Jaja, en bumpad tråd... så kan det gå.

Du låter lite kluven. Du kanske ska böga lite först och känna efter (no pun) om det verkligen är vad du dras åt eller om det är någon tillfällig förvirring alt. att du är bisexuell?

Har inte kollat din historik men du verkar ju ha vissa issues att reda ut?