Arga jaktmoståndare fotograferade jägare

Min fetning:

Det är faktiskt tvärtom. På 1970-talet vådasköts i snitt 3,7 personer till döds per år, på 80-talet hade denna siffra gått ner till 2,4. Nu dödsskjuts i snitt 1,2 personer vid jakt årligen.
Det är snarast så att informationsflödet blivet snabbare och bättre. För 45 år sedan blev en sådan händelse en artikel i lokaltidningen. Idag trummas det ut över hela medielandskapet.
Intrycket blir att intrycket blir att dylika händelser ökar i antal, medan det i själva verket är tvärtom.

En annan aspekt av detta var den bild på en till synes bukskjuten varg som cirkulerade häromåret, där fotografen inte kunde skilja på in- och utgångshål. Vargen var perfekt skjuten snett framifrån och att skytten skulle ha varit sexton år, då han i själva verket var 45.

Ok. Jag är 16 år (!) och ansöker om min första vapenlicens för älgjakt. Exakt hur ska "flera andra personer och polisen" trovärdigt kunna gå i god för mig då jag är ett oprövat kort? Och hur ska jag trovärdigt kunna "visa att jag inte skjuter otillåtna djur"?

Detta skulle alltså vara mycket bättre än dagens åldersgräns på 18 år, kontroll i belastningsregistret och krav på jägarexamen?

Jag ställer mig naturligtvis tveksam.

Absolut ingen lögn. Lyckligvis så hade vi en mycket lyckad jakt trots diverse försök till störande av jakt från jaktmotståndare. Inte speciellt konstigt dock, med tanke på att vi jagade på tusentals hektar och motståndarna knappt lämnade sina fordon medan vi var ute och spårade dygnet runt.

Jag var med på jakt redan i 10-årsåldern, på den tiden var man ledig från skolan under älgjakten, eller hade skördepermis.
Det betydde att man lärde sig de normer som styrde jakt och jägare tidigt, och det var jägare som avgjorde om du fick tillhöra jaktlag. Polisen på den tiden var ju oftast bypoliser, alltså kände de som bodde i trakten, och kunde bedöma de som sökte vapenlicens, de som inte ansågs lämpliga fick naturligtvis avslag.
På den tiden var det vi som äger/hade jaktmarker som bildade jaktlag, och alla kände alla.
Att som idag bara behöva ta en teoretisk "jägarexamen", skjuta på en pappfigur som åker fram på en räls i en viss hastighet och fast avstånd, blir ingen bra jägare, inte ens en bra skytt.
Etiken bland jägarna idag saknas också, på min tid fick man lära sig att INTE skjuta fridlysta djur och fåglar, det fanns oskrivna lagar i jaktlag som sa att går det inte att äta, låt det vara. Fanns det få individer av t.ex. Skogsägare på jaktmarker fick man inte skjuta dem, o.s.v.
Idag skjuter man allt som rör sig i skogen, jag kom på några "jägare" som sköt Rådjur vid utfodringsplatsen, förbjudet när jag jagade.
Jag kom på jägare som planterade in vildsvin på sin mark, trots att det inte är tillåtet att flytta in vilt som inte finns dör förut.
Ett jaktlag sköt bort alla älgko på sin mark, utan att inse att deras mark hade viltstängsel runtom, alltså hindrade älg att återpopulera marken, sedan skyllde de på att Vargen tog dem.
De var yngre jägare med den berömda jägarexamen.

Givetvis inser du att din historia är anektotal, och att det finns en rik flora av andra historier från förr med helt annan klang. Man väljer vad man vill minnas, och detta är OK för att forma sin egen personliga uppfattning, men hade man stiftat lagar och regelverk efter vad du säger hade det inte blivit många jägare kvar i jaktlagen.

Det är en annan värld nu än för 40-50 år sedan då vi hade en levande landsbygd med folk som faktiskt bodde på sina marker och som hade fått skogsvana och lokal naturkunskap med sig från modersmjölken. Numera är det inte ovanligt att markägande gått i arv, och att den som äger arealen inte är ett dugg intresserad av jakt. De som jagar är istället andra stadsbor med intresse som istället arrenderar jakträtten.

Här saknas många gånger personlig kännedom sedan barnsben, inget "Anderssöns pöjk jer redi å går att lita på! Å han skjutte först-oxn när han var fem å följde me farfar te passet! Klart pöjken ska va me i jaktlage!"

Istället har vi jägarexamen med skjutprov i kombination med jaktlagets vaksamhet. Väldigt få vill ha med sig en beväpnad skjutgalen idiot i skogen som genererar jobbiga eftersök. Och sett till förutsättningarna är det inte så illa som jag ser det.

Gunnar Glöersen, kan överdriva väldigt mycket han med !