Vänsterns ideologiska kris - Hur skall vänstern bli relevant igen?

Riksdagsvalet 2014 gick dåligt för i princip alla partier utom Sverigedemokraterna. Miljöpartiet gjorde ett katastrofval. Även vänsterpartiet fick kämpa nära mållinjen. Feministiskt initiativ fungerade bäst i teorin. Trots en omfattande medianärvaro och journalistiska smekningar medhårs lyckades man bara mobilisera väljare i storstäderna. Särskilt i de kvarter där den kulturella eliten har sitt bo. Resultatet var dock en slående besvikelse. Man var ju inte ens nära.
Socialdemokraterna gjorde även också de ett mycket dåligt val. Partiets tidigare totala dominans i svensk politik börjar mer och mer ses som en gammal relik. Som när man städare ur sin gamla lynniga fasters inrökta hus inför dödsbovärderingen. Man känner då och då lukten av det gamla, blir nostalgisk, men inser snabbt att det aldrig kommer att komma tillbaka, och bra är förmodligen det.

Det svenska landskapet har förändrats. Gemene svensk är numera aktie och fondägare. Aktörer som nordnet och avanza tävlar om att få ut svensken på kapitalmarknaden. Gränsen mellan de som producerar och de som äger produktionsmedlen börjar mer och mer suddas ut. Gemene svensk tjänade år 2011 nästan 300 000 kronor om året. Vi äger våra egna boenden. Visst blir de rika rikare men gemene svensk har aldrig haft en så hög levnadsstandard som idag.
Kroppsarbete blir allt mer ovanligt. Sverige har tagit täten i omställningen till ett tjänstesamhälle. Stiftelsen för framtidsforskning förutspådde nyligen att sannolikheten för att 53 % av svenskarnas jobb är borta om tjugo år, ersatta av algoritmer. Produktionen är sedan länge outsourcad. Snart kommer även handläggare, jurister, ekonomer, läkare och ingenjörer få vänja sig vid att få konkurrens av övermänskliga konkurrenter.

I denna omställning har vänstern förlorat bränslet. Vi har det helt enkelt för bra. Att prata om att det är ett problem att rika blir rika känns inte särskilt lockande när man lever i världens största välfärdsstat och tjänar 300 000 kronor om året. Med den mest frikostiga sjukförsäkring och mamma och pappa-ledighet i hela världen. Med i snitt nästan en månad betald semester om året.

Åter till krisen som är temat för texten. Inför valet var tonläget högt. Vi fick vänja oss vid en vänster som tutar i vuvuzelor vid torgmöten. Som hellre debatterar vem som skall få tala och vem som inte skall få tala. Som hellre vill sätta epitet på motståndaren än att debattera i sakfrågan. SD vann integrationsdebatten på walk over. Partierna abdikerade, och då i synnerhet vänstern, som i övrigt hade en så hög svansföring.

Ut med rasisterna in med feministerna. Islamofobi. Ta avstånd. Nyfascist.

Många jag talar med reagerar på ett ideologiskt hyckleri. Förtryck av kvinnor är intressant i bolagsstyrelser, men inte i förorten.
Vänstern har i flera år hållit begreppet ”normkritik” högt. Inte minst Miljöpartiet. Men så fort man blandar in en högre makt i normsystemet tystnar kören. Jens Spendrup fick ett drev emot sig på grund av dåligt ordval i en intervju. Men när larm kommer om att män i skägg kränker kvinnor i Tensta på religiös grund, håller man käften.
Veronika Palm i Socialdemokraterna tog på sig Hijab för att propagera ”alla kvinnors rätt att välja”. Var fanns normkritiken? Har kvinnor som tar på sig hijab ett val? Var fanns talet om de ”osynliga normerna”, de idéer som tvingar kvinnor till underkastelse inför patriarkatet. Väljer du fritt om du lever i ett normsystem som tvingar dig? Lever du fritt om din familj kommer hata dig för evigt om du tar av dig den?
När Åsa Romson stod i Almedalen och talade om ”vita kränkta män” förlorade miljöpartiet valet. Det var då ett tidigare vettigt parti för många började framstå som ett gäng extremister från genusfakulteten. Kroniskt okänsliga för de frågor som gemene svensk verkligen oroar sig över. Många vänner jag har talat med anger att detta var punkten när det insåg att miljöpartiet bara var en ”show”.

Efter Charlie Hebdo har flera vänsterdebattörer fört fram samma unkna argument om och om igen. Jag är för yttrandefrihet… men jag tycker inte att man ska kränka. Sen när började vänstern tycka att religioner och religiösa skall ges gräddfil i samhället? Var är normkritiken? Var är den tidigare så furiöst glödande kritiken mot de religiösa institutionerna??
Jag kan rekommendera Slavoj Zizek text på DN-kultur.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturd...ot-islamismen/

Flera händelser som jag ser som ett symptom på den moderna vänsterns sjukdom kan tas upp. Här är två.

Rosanna Dinamarca tog på sig en tröja med texten ”SD = Rasister” och var oförskämd mot talmannen. Aldrig tidigare har identitetspolitiken blivit så tydligt exemplifierad som då.

Veronika Palm polisanmäler Björn Söder för att han är raljant mot Islam på twitter. Klädsamt i tider när det fria ordet förefaller mer hotat än någonsin tidigare. Och dessutom kostsamt för skattebetalaren. Palm vet naturligtvis att anmälan aldrig kommer resultera i något. Men hon får säkert mycket likes och ryggdunkningar.

Exemplen kan göras otaliga och jag är säker på att många av er har fler att bjuda på.

Enligt min mening verkar vänstern ha kört fast. Man vill inte längre ta debatten i sakfrågan, utan hellre förbjuda den obekväme från att yttra sig.
Man predikar för de redan invigda. Och man hycklar ogenerat när man väljer sina strider.

Min frågeställning till er är:

Befinner sig den svenska vänstern i en ideologisk kris?
Hur skall vänstern göra sig själv relevant igen?

Eftersom socialismen går ut på att hitta konflikter mellan olika parter i samhället så kommer de att förändra sig och hitta nya områden att attackera. Vänstern är väldigt svart-vit på så vis att man alltid letar efter motsatser och inte nyanser. Detta blir problematiskt i längden då väldigt få saker är svart-vita i ett samhälle.

Vänsterns kamp mot väderkvarnar kommer att fortsätta så länge inte exakt alla är exakt lika.

Att vänstern inte tar ställning för kvinnors rättigheter i förorten har nog att göra med att de inte vill framstå som idioter. D.v.s, erkänna att man har haft fel hela tiden.
Alternativt kan det bero på en kulturrelativistisk syn.

Oavsett så har vänstern vunnit makten över Sverige för lång tid framöver då man kontrollerar alla viktiga samhällsinstitutioner. Viktigast av alla är skolan och man har lyckats att hjärntvätta flera generationer så i dag kan merparten av svenska folket inte tänka utanför marxismens ramar.
Till och med de som kallar sig liberala, höger, marknadsvänliga m.m är väldigt röda i ett internationellt perspektiv. Man tänker inom de ramar som vänstern tillåter och därmed är man socialist även om man tror att man är kapitalist eller något annat.

Alltså är vänstern oerhört relevant.

De kan kapa miljö- och landsbygdsfrågorna från de riktiga kommunisterna MP. Centern fokuserar numera på massinvandring och Stureplan så konkurrensen borde inte vara så stor. Halva Sveriges befolkning bor utanför tätorterna, men har ingen politisk representation alls. De enda miljö- och landsbygdsfrågor som finns på dagordningen är massiva kommunistiska mastodontprojekt som att bygga vindkraftsparker för 600 miljarder, som Centern vill, eller fylla vischan med somalier genom asylbaroner som Bert Karlsson. Om 4 miljoner människor inte kommer till jobbet eller skolan när det snöat 4 cm för att plogbilen inte kommit än skiter alla politiker fullständigt i.

Ja, och ändå förlorade Alliansen regeringsmakten efter åtta år av framgångsrik borgerlig politik. Vänstern må ha tappat stinget. Men trots det är det en vanlig enkel liten svetsare som idag håller i taktpinnen.

Det jag kan sakna hos vänstern idag är en tydlig framtidsvision. Det mesta känns igen från förr. Vänstern idag står för politikens pyttipanna, som dekorerats med några små tärningar rödbeta.

Ett fel har du dock.
Alliansen förde socialistisk politik under 8 år.
De är en del av vänstern och internationellt sett så är de närmast vänsterextremister.

I Sverige går det inte att få röster om man inte driver socialistisk politik.

Det är ganska otroligt att vänstern inte lyckats bättre i senaste valet då det finns ganska gott om områden där de skulle kunna attrahera väljare. Inför valet 2010 uppmärksammades alliansens förändringar i sjukförsäkringen, den så kallade stupstocken. Detta påverkade väljarna men i och med att debatten startat så nära inpå valet blev detta inte något utslagsgivande. Inför valet 2014 fanns det mycket att välja på för vänstern och framförallt Jonas Sjöstedt. A-kassan har inte höjts sedan 2001(vilket medför att de flesta inte får ut sina 80 procent av lönen. Många är tvingade att komplettera med pengar från socialen), den nämnda sjukförsäkringen och det faktum att nästan hälften (42 procent) av de elever i nionde klass som kommer från arbetarhem inte har godkända betyg är exempel på sådant som borde få folk att gå i taket. Istället väljer Sjöstedt att fokusera på vinster i välfärden vilket är en mer komplex fråga. Valfrihet är något som även vänstermänniskor vill ha när det gäller skolval. Man vill kunna välja Waldorfskola eller en profilklass såsom musik, idrott eller dans.

Jag håller dessutom med TS att vänstern har hamnat i en så smal åsiktskorridor att de riskerar att tappa väljare som utgår från ideologier och inte det klimat som just nu existerar i landet. Att hjälpa utsatta och svaga och bidra till en mer jämställd och rättvis värld ska vara huvudfokus för Vänsterpartiet oavsett om det är kapitalistiska, patriarkarla eller religiösa strukturer som man vänder sig emot.

Det är inte socialismen som är problemet om man ska vara petig. Problemet är deras anhängare. Jag tänker göra en lista på vad socialister bör göra med socialismen och deras anhängare.

1. Modernisera socialismen
2. Sluta ljuga att socialismen är modern
3. Sluta bette sig som ett rövhål emot andra
4. Kasta ut feminister
5. Kasta ut anti-vita rasister
6. Acceptera att klassbegreppet är föråldrat
7. Acceptera att man kan vara chef/kapitalist/tjänsteman och samtidigt arbetarklass
8. Börja gå efter vad folket tycker
9. Sluta använda våld
10. Välkommna demokratin - blir så mycket trevligare då
11. Sluta hylla SKP, KP, AFA, RS, UV, V med mera
12. Ta avstånd från extremism
13. Börja införa medlemskap för att få rätten att kalla sig socialist
14. Sluta tro att socialism betyder skyhög skatt
15. Förespråka homogena kulturella samhällen

För att vänstern ska kunna göra sig relevant igen behöver vänstern påbörja arbetet med att rannsaka sig själv och utvärdera dess nuvarande brister. Ulf Modin har gjort ett flertal analyser ur ett vänsterperspektiv av den samtida vänstern och samhället i stort som jag tror kan vara en bra att utgå ifrån.

http://tigern.fi/2014/02/pobel-i-frack-2/

Personligen upplever jag även vänstern som arrogant då den saknar all form av lyhördhet inför andra perspektiv som inte följer den fastslagna dikotomin ex USA+Israel=Satan, män=förtryck, islam=förtryckt av väst.

Fenomenet Veronica Palm men även Dinamarca bör även ses som symptom på hur fördumningen blivit upphöjt till något positivt. Inom idrotten pratar man alltid om att bygga en bred pyramid för att få fram de bästa på toppen. Frågan är vad det är för pyramid som vänstern består av idag? Islamister och debila?

Vänstern gjorde sig även överflödig och irrelevant i den stund vänstern frikopplade sig från vanligt folks öde. Vem kan idag identifiera sig med vänsterns frågor? Ex det kravlösa omfamnade av trasproletariatet dvs EU-migranter är att skjuta sig själv i foten då de flesta oavsett partitillhörighet upplever som ett störande moment i tillvaron. Vänstern är även på gränsen till enfaldig då den uppmuntrar till diverse integrationspolitiska projekt men saknar helt förståelse för att identitetspolitik till sin natur alltid kommer skapa en motpol ex uppmuntran av kurdiskhet kommer ska motpolen svenskhet. Postmodernismen har även byggt upp teoretiska figurer som Svensson har svårt att känna igen sig i och som endast tilltalar delar inom slask-akademin ex feminismen och dess dubbla måttstockar med islam. Diskrepansen mellan den porträtterade verkligheten och den självupplevda verkligheten blir till slut för stor för väljarna.

Jag tror ärligt talat inte den nuvarande vänstern har förmåga att göra sig intressant igen utan vänsterns stafettpinne har SD på ett mycket enkelt sätt kunna ta över och det utan någon som helst strid från vänstern. Vem kan idag tänka sig en politruk peka på det uppenbara problemet som Perssons benämnde som "välfärdsturism"? Där har vänstern lämnat "walk over" till SD.

Inkorrekt.
http://www.rikatillsammans.se/2011/0...isk-statistik/
Eh, dom flesta löntagare betalar sin egen semester. Var får du dina uppgifter?
'Ryggen till' var mer förekommande och även mer uppmärksammat.
Kulturmarxismen, PK-eliten och andra konspirationsteorier.
Hade MP överhuvudtaget en chans att vinna valet?
Hoppla, du refererar till en kommunist för att kritisera vänstern.
Är inte yttrandefrihet viktigt?

Grunden för vänstern är socialism, en politisk ideologi som för länge sedan passerat bäst före datum.
Det enda sättet att applicera denna ideologi på ett modernt samhälle är tvång. Kina, Nordkorea, Cuba och några till. Och det enda sättet för dessa länder att hänga med i utvecklingen är att som Kina behålla tvånget men skippa socialismen till fördel för en i deras fall rå kapitalism.
Det finns ingenting som tyder på att vänsten kan bli relevant igen då deras anhängare består av en krympande skara intellektuellt eftersatta som inte förstått detta.

Jag håller med dig. Det saknas visioner. Istället verkar man nu fungera som opposition trots att man faktiskt tagit över taktpinnen. Det är väll det som skiljer alliansens maktövertagande från de rödgrönas.