Citat:
Ursprungligen postat av
Joan-Duchemin
Det är ditt fel ja men du tar inte ansvar för det.
Att du skulle dö på soffan är ganska optimistiskt.
Mer sannolikt är att du får njursvikt eller en leversjukdom. Sedan ska du ha elektrolys regelbundet i resten av ditt liv. På min bekostnad.
Kommer du då avsäga dig rätten till sjukvård och säga "det var mitt fel så jag betalar för det själv eller så står jag utan"?
Ska vi avsäga rättigheten för adekvat sjukvård för extremsportare också?
Jag vill inte egentligen betala sjukvård för de som skadar sig när de klättrar i berg, hoppar fallskärm eller blir knockade i kickboxning hellre än för droganvändare - men jag gör det. Det eftersom att jag anser att oavsett vad man sysslar med har man rätt till sjukvård och det ska gälla för den som tar en överdos likaväl som den som ramlar ned för ett stup och skadar sig allvarligt.
Skademinimering är att försöka att minimera skadorna så mycket som möjligt utan att moralisera över att droger inte ska användas alls. Istället för att förskjuta problemet under mattan och trycka undan användare från att söka vård, ska istället vården sättas in omgående och riskerna minimeras redan innan intagstillfället genom olika åtgärder - allt för att i det långa loppet minska utgifterna det kostar om någon väl skulle överdosera eller skada sig.
Om vi släpper tanken om repressiva narkotikaåtgärder och drar ett exempel att 100 personer kommer att använda droger. Det handlar om felmärkta droger som är orena på grund av att de inte kan testas säkert.
Scenario ett - den svenska modellen:
100 personer köper illegal narkotika av en langare med förklaringen att det är bra grejer. På grund av att myndigheterna fördömer handlingarna finns ingen möjlighet att testa drogerna med testkit, analyser eller dylikt. Substanserna intas sedan och det visar sig att narkotikan är något annat än vad som sades. Någon dör, flera blir skadade och många blir traumatiserade.
På grund av rädsla för att ringa sjukvården då polisen kan kopplas in väntar flera personer med att ringa och ännu fler dör. Några tillkallar ambulans trots risken för polis och får akutvård. Många tiotusentals kronor spenderas på vård och många miljoner i förlorade skatteinkomster försvinner till följd av dödsfallen. Skadorna blir stora både för de inblandade och för dess nära och kära.
Efteråt blir vissa dömda för narkotikabrott, hamnar i utanförskap, förlorar sina arbeten och körkort. Detta leder till ytterligare kostnader för samhället i aktivitetsstöd och förlorade skatteinkomster. Massmedia går ut efter händelseförloppet med varningar om farlig narkotika.
På grund av att "det ska vara svårt att knarka" i Sverige gör det att även rekreationskonsumenter drar sig för att tillkalla hjälp - rädslan för att få utstå repressalier är för stor. Det anses enligt vissa vara ett så fördömt beteende att det är bättre i vissa fall att låta bli att be om hjälp med rädsla för vad domen från samhället kommer att bli.
Scenario två - alternativa modeller (låt säga Nederländerna):
100 personer köper illegal narkotika av en langare med förklaringen att det är bra grejer. Då myndigheterna uppmanar till att man ska analysera sina produkter så gör några detta. Några enstaka individer är för ivriga och tar substanserna direkt och hamnar på sjukhus. En väldigt kort tid senare går myndigheterna ut i massmedia och på hemsidor med varningar om att det cirkulerar farlig narkotika endast baserat på analyser. De uppmanar alla användare att lämna in sina produkter på analys innan användning för att säkerställa att ingen dör i onödan.
Effekten blir att trots att de har inställningen att det är okej att använda droger, men att det ska göras på säkrats möjliga vis, kan samhället bibehålla många individer och slippa att betala fantastiskt stora summor i sjukvårdskostnader helt i onödan. Några kommer att skadas ändå, fast det blir i en helt annan utsträckning. Det förespråkas omtanke, eftertanke och förnuft framför moraliserande, repressalier och fördömande som här i Sverige.
Det är inte utan anledning som den svenska narkotikadödligheten slår rekord för varje år medan Nederländerna per capita ligger långt under genomsnittet i dödlighet för narkomaner. Detta till trots att de använder droger i långt mycket större utsträckning än vad vi gör här i Sverige. Ser du något samband mellan "harm reduction" och minskade dödsfall? Jag gör det; genom förebyggande insatser och en släppt gard mot knarkandet som sådant till fördel för att lindra istället för att hindra så kan vi rädda både liv, pengar och lidande.
Läs boken "Samhället i narkotikan" av Ted Goldberg. I synnerhet kapitel tolv och 13 som gör en jämförelse mellan den svenska och den nederländska narkotikapolitiken.
Citat:
Between 1996 and 2012, the total number of recorded drug-related deaths among residents fluctuated between a minimum of only 94 cases in 2010 and a maximum of 144 cases in 2001.
"Despite some fluctuations over the years, the total number of drug-related deaths in the Netherlands has remained relatively low. This might be explained by a low number of socially marginalized problem drug users, successful harm reduction measures among the problem drug users, and protective factors, such as the nationwide availability of methadone-maintenance treatment, heroin-assisted treatment, and a low rate of intravenous drug use.
http://www.drugwarfacts.org/cms/The+Netherlands
http://www.emcdda.europa.eu/html.cfm/index228325EN.html
Lite intressant här också om den svenska dödligheten:
Citat:
The drug-induced mortality rate among adults (aged 15–64) was 62.6 deaths per million in 2012, more than three times the European average of 17.1 deaths per million.
http://www.emcdda.europa.eu/publicat...y-overviews/se
Citat:
Statistik från Socialstyrelsen gör gällande att 589 personer avled på grund av någon narkotikaexplicit diagnos i Sverige år 2013. Inget tidigare år har så många narkotikarelaterade dödsfall inträffat.
http://www.can.se/sv/drogfakta/frago...e-ar-i-Sverige
Helt makalöst att man kan försvara den svenska narkotikapolitiken och mena på att den är verksam och fungerande.
Och vad gäller argument som att "den svenska narkotikapolitiken skrämmer bort användare och hindrar nyrekrytering" så svarar jag med det här:
Var fjärde ungdom i årskurs två på gymnasiet har provat narkotika eller nätdroger. Drygt var femte har provat narkotika och cirka fem procent har testat nätdroger. Räknas både narkotika och nätdroger så hamnar siffran på över 25 procent för ungdomar i 17-årsåldern som har testat på någon drog utöver alkohol.
Rapport:
http://can.se/contentassets/fc40ece4...ilka-ar-de.pdf