Heroin på parkbänken.
Kön: man
Ålder: 38
Tidigare erfarenheter av droger: Benzo, cannabis, diverse RC, tjack, sub, heroin, alkohol, LSD , svamp mm
Jag vaknar med ett ryck. Klockan är ganska sent på dagen och jag är hungrig. Frukosten består av några starköl, lite rester från föregående dag och ett par zopiklon 7.5mg. Utanför mitt fönster strålar solen och jag bestämmer mig för att gå ner till centrum för att kolla läget. På vägen ner kollar jag min mobil. 3 missade samtal, hemligt nummer. Psyket såklart. Eftersom jag nu börjar känna av ölen och zopiklonet så ändrar jag mina planer och sätter kursen mot psykakuten. Jag vill ha mer benzo och pengarna är slut på telefonen.
Väl framme på psykakuten så får jag komma in efter jag anmält mig i luckan. Jag börjar vara ganska virrig vid det här laget, skäller ut personalen och har mig. Utan att veta riktigt hur det gick till så hamnar jag på tillnyktringsenheten. Jag fick inte träffa någon läkare före jag var helt nykter enligt personalen. Efter någon timme kommer Jonke inrullandes med en rullstol. Han har ett finurligt uttryck i ansiktet. Vårdaren rullar bara förbi honom och in på ett rum, han verkar inte se mig.
Jag ledsnar på att vänta på läkaren och skriver ut mig. Utanför psyket står, vi kan kalla honom för Stefan. Han väntar tydligen på Jonke och har av någon anledning Jonkes mobil. Vi slår följe och tar bussen hem till Fjompa. Stefan har tagit tjack och har lite hasch i fickan som han vill röka.
Väl hemma hos Fjompa så ligger utrustningen på soffbordet bredvid ziplockpåsar. Vissa med pulver i. En liten blatte är där som tydligen ska köpa hasch. Virrig som jag är så erbjuder jag mig att ta bussen tillbaka till psykakuten med Jonkes mobil. En stund senare har jag bytt mobilen mot en liten boll med heroin av Fjompa. Jag lämnar lägenheten och sätter mig på en buss ner till centrum.
I centrum stöter jag på Cilla som är onykter och vill att jag ska löpa ut åt henne från systemet. Jag nekar och går ner i parken. Där sitter hela gänget. Jag har inte lärt mig deras namn. Så jag sitter där och funderar på skjuta i mig heroinet då en patrull cykelpoliser helt plötsligt infinner sig. Som tur var för skägget så har han stoppat undan haschpipan.
När poliserna lämnat platsen så går jag in bland buskarna, en våg av värme fyller mig när jag tryckt i mig det fina härliga pulvret. Jag sjunker ner på marken och lägger mig i fosterställning. Allt är underbart. Det finns inte några problem längre. Den här dagen är den perfekta dagen. Efter en stund så reser jag mig och går och sätter mig på bänken med skägget och de andra. Och där sitter jag än idag.
Min första trippraport, var snäll.
Kön: man
Ålder: 38
Tidigare erfarenheter av droger: Benzo, cannabis, diverse RC, tjack, sub, heroin, alkohol, LSD , svamp mm
Jag vaknar med ett ryck. Klockan är ganska sent på dagen och jag är hungrig. Frukosten består av några starköl, lite rester från föregående dag och ett par zopiklon 7.5mg. Utanför mitt fönster strålar solen och jag bestämmer mig för att gå ner till centrum för att kolla läget. På vägen ner kollar jag min mobil. 3 missade samtal, hemligt nummer. Psyket såklart. Eftersom jag nu börjar känna av ölen och zopiklonet så ändrar jag mina planer och sätter kursen mot psykakuten. Jag vill ha mer benzo och pengarna är slut på telefonen.
Väl framme på psykakuten så får jag komma in efter jag anmält mig i luckan. Jag börjar vara ganska virrig vid det här laget, skäller ut personalen och har mig. Utan att veta riktigt hur det gick till så hamnar jag på tillnyktringsenheten. Jag fick inte träffa någon läkare före jag var helt nykter enligt personalen. Efter någon timme kommer Jonke inrullandes med en rullstol. Han har ett finurligt uttryck i ansiktet. Vårdaren rullar bara förbi honom och in på ett rum, han verkar inte se mig.
Jag ledsnar på att vänta på läkaren och skriver ut mig. Utanför psyket står, vi kan kalla honom för Stefan. Han väntar tydligen på Jonke och har av någon anledning Jonkes mobil. Vi slår följe och tar bussen hem till Fjompa. Stefan har tagit tjack och har lite hasch i fickan som han vill röka.
Väl hemma hos Fjompa så ligger utrustningen på soffbordet bredvid ziplockpåsar. Vissa med pulver i. En liten blatte är där som tydligen ska köpa hasch. Virrig som jag är så erbjuder jag mig att ta bussen tillbaka till psykakuten med Jonkes mobil. En stund senare har jag bytt mobilen mot en liten boll med heroin av Fjompa. Jag lämnar lägenheten och sätter mig på en buss ner till centrum.
I centrum stöter jag på Cilla som är onykter och vill att jag ska löpa ut åt henne från systemet. Jag nekar och går ner i parken. Där sitter hela gänget. Jag har inte lärt mig deras namn. Så jag sitter där och funderar på skjuta i mig heroinet då en patrull cykelpoliser helt plötsligt infinner sig. Som tur var för skägget så har han stoppat undan haschpipan.
När poliserna lämnat platsen så går jag in bland buskarna, en våg av värme fyller mig när jag tryckt i mig det fina härliga pulvret. Jag sjunker ner på marken och lägger mig i fosterställning. Allt är underbart. Det finns inte några problem längre. Den här dagen är den perfekta dagen. Efter en stund så reser jag mig och går och sätter mig på bänken med skägget och de andra. Och där sitter jag än idag.
Min första trippraport, var snäll.
!
