Finansministern klagade med rätta på att "ladorna är tomma", men begår misstaget att ta på sig spenderbyxorna i detta prekära läge. Men det är så sossepolitiken ser ut numera - en permanent klientelism av valboskap - renons på uthållighet och samhällsnyttiga incitament, samt fjärran från Gustav Möllers maxim "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket".
Dagens svenska politiker saknar överlag kompetens. Kompetens är resultatet av många faktorer, t ex intelligens, teoretisk bildning, praktisk erfarenhet, vissa attityder vad det gäller lärande, flit, ambition, ödmjukhet och lojalitet osv. Dygder. Inte efemärt mumbojumbo som "värdegrund", "människosyn" och offentligt hyllade illusioner som upprätthålls till enorma kostnader, trots att de tar knäcken på välfärdssamhället, ja hela tryggheten.
Smålandsposten
Trygghet går före välfärd
Citat:
Staten har ett ansvar att förvalta skatteintäkterna på ett bra sätt. Välfärdens omfattning behöver utvärderas när förutsättningarna förändras.
Märk väl att SKL prognostiserade 2010 att kommunalskatten år 2035, för bibehållande av nuvarande välfärdsnivå med befintlig finansieringsmodell kommer att kräva skattehöjning med 13 procentenheter (!). Den prognosen räknade inte med "EU-migranterna" eller en årlig invandring på ca 150 000 pers; detta tillsammans med den utsläckning av incitamenten med att arbeta en så drakonisk höjning skulle medföra, och sporrandet av svartarbete, skulle också spräcka den matematiska kalkylen. (Jag har länkat SKL:s rapport på andra trådar, orkar inte göra det igen, den som googlar kan hitta den som PDF-fil på nätet.)
Citat:
Försäkringskassan meddelade nyligen att statens utgifter för sjukförsäkringarna kommer att öka med 50 procent fram till 2019. I reda pengar innebär det 16,5 miljarder kronor. Samtidigt vill regeringen slopa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, trots att Försäkringskassan själva varnar att den är nödvändig för att hålla kvar sjukfrånvaron på en jämn och låg nivå.
Citat:
Välfärdssystemet bygger på att medborgarna gemensamt finansierar statens utgifter, oavsett om de själva tar del av dem eller inte. Annorlunda uttryckt kan man säga att en genomsnittlig svensk arbetare eller företagare skänker en del av sin inkomst till gemensamma ändamål och det allmänna. Det förutsätter att staten, och även de som nyttjar välfärden, förstår och respekterar varifrån dessa pengar kommer.
Citat:
Därför behöver välfärdssystemet ibland ställas i proportion till sin kostnad. Idag står det för närmare 70 procent av de offentliga utgifterna. Med tanke på att Sverige samtidigt inte har råd att finansiera sin egen försvarsmakt i en tid av växande spänningar, eller lyckas upprätthålla lag och ordning i samhället, väcker det frågor kring prioriteringarna. Välfärdsinsatser ska vara ändamålsenliga och syfta till att upprätthålla en viss grundläggande levnadsstandard och social trygghet. Nivån på dessa är dock godtycklig och tål att ses över regelbundet.
Citat:
Först måste vi inse att endast ett stabilt samhälle har råd med en generös välfärd. Statens primära uppgift är därför att upprätthålla de rättsvårdande instanserna och den territoriella integriteten.
Den allmänna pensionen är livsvarig. Tänk på att nuvarande generationer lever i genomsnitt till långt efter pensionsåldern, så att yrkeslivet kanske bara omfattar halva livscykeln; en ohållbar ekvation, om inte envar tar privata initiativ eller accepterar kraftiga reduktioner. Med nuvarande massinvandring tvivlar jag på om pensionslöftet är en garanti i framtiden; även om den finns så lär den inte gå att leva på. Detta i ett land som satt i guldsitsen, vars statsmakter beslutat och applåderat megalomana sociala ingenjörsprojekt och putsat på sin sanslösa "humanitära" gloria och fortsätter med det. Antingen tas initiativ till ordning med finanserna och prioriteringarna, eller så kommer verkligheten att bli mer och mer ohållbar, konflikterna i samhället öka och tilliten försvinna. Vi har ett kommande klansamhälle med snäva lojaliteter och en skadeskjuten stat; nationen och pensionen förbereder sig för graven.