Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Förstå proportionerna här. Offentlig sektor spenderar 2 000 000 000 000 kr/år. Under borgarnas första 6 regeringsår 2006-2012 ökade kommuners och landstings bortbetalningar exempellöst spektakulärt snabbt från 700 000 000 000 kr/år till 1 000 000 000 000 kr/år. 40%, eller 30% realt, på bara sex år. Ökningstakten i offentliga bortbetalningar av andras pengar är hela 50 000 000 000 kr/år. Varje år betalar byråkraterna i offentlig sektor bort tre helt nya polisbudgetar MER än vad de gjorde under föregående år. Om man under ett enda år bara stabiliserade bortbetalningstakten, så hade man alltså kunnat fyradubbla polisens resurser. Inga minskningar av andra utgifter eller ytterligare höjda skatter, bara hålla stilla under ett enda år. Inflationsjusterat och allt.
Statsskulden är oviktigt liten i Sverige, jämfört med andra stater vilket är det som placerarna vars prissättning är vår ränta jämför den med. 75 mdr kr/år ska du dividera med 2000 mdr/år för att få rätt proportioner. Faktiskt stiger BNP i genomsnitt med cirka hälften av 75 mdr kr/år varje år. Varför prata om småpetitesser som bara två års ökningstakt, när det viktiga samhällsproblemet är att en handfull byråkrater med våld stjäl det mesta av alla svenskars pengar och betalar bort dem till de mäktigaste och rikaste särintressena? Hur definierar man slaveri, om inte att tvingas arbeta gratis åt andra?
Problemet är att man inte kan öka statens skulder mer än tillväxten i evighet. Till slut börjar dom som lånar ut pengar att ställa krav och begära högre räntor. Frågan är inte om, utan när det inte langre är möjligt för staten att låna mer. Du kan ju kolla med Italien, Frankrike och Spanien. Senast jag var i Italien så märktes det tydligt att det var kris. I Spanien märktes det inte alls, men Spanien började med krisåtgärder redan vid en statskuld på 60% av BNP. Sverige är snart där...
75mdr i budgetunderskott är sannolikt en glädjekalkyl. Finnasnminstrar gör nästan alltid glädjekalkyler.
Ni som undrade varför Borg och Kleinfeldt avvek så snabbt har svaret nu. Dåliga finanser, skenande kostader i asyl- och invandringsindustrin. På det kommer nu sossepolitik med högre skatter, dyrare att anställa med påfoljamnde ökad arbetslöshet. Kort sagt, minskade utgifter och ökade kostnader.
2016 blir ett år för sossarna och Löfven i Sverige ungefär som 2014 var för Francis Hollande i Frankrike. Ganska rörigt och en massa åtgärder som är helt emot den politik man tidigare talat om, men som realekonomin tvingar fram.