Anarki i praktiken

Snacka om att mangla språket. Det enda anarki innebär, är att ingen har rätt att tvinga någon annan till något. INGET mer. Om någon tvingar någon annan till något så kan du kalla det vad du vill, men inte anarki. Om det blir våldsamma grupperingar som ger sig på varandra så är det alltså inte anarki heller.

Jag tror att det enda hållbara sättet att göra det på är genom att konkurrera ut staten. Om man vill få de stora massorna (och inte endast ideologerna) att göra sig av med staten så måste man först visa att man har något bättre att erbjuda. Vad som krävs är att man tar var och en av de statliga institutionerna och ersätter dem en efter en med frivilliga institutioner.

Vill man få anarki att funka på riktigt så krävs det att vissa delar är på plats först. Till att börja med krävs det en någorlunda hög inneboende moral hos befolkningen. Det är lättare att bygga upp ett frivilligsamhälle om människors ryggradsinstinkter är att hjälpa varandra och bygga upp saker, snarare än att stjäla, råna och våldsföra sig på andra människor. För det andra krävs det någon sorts fungerande organisation. Med eller utan stat så kommer samhället ändå att på något sätt behöva organisera sig. Om infrastrukturen finns där från början blir det enklare än om man börjar från noll. För det tredje krävs det just att de funktioner som staten är till för att sköta redan kan bedrivas av alternativa verksamheter.

Det här är en av anledningarna till att anarki till stor del förutsätter ett starkt civilsamhälle. Ju mindre människor behöver gå till staten för att få hjälp med dess funktioner, desto enklare blir det att kasta sig av med den staten som finns. Jag tror att vi inom ett par decennier kommer att få se lite av en anarkistisk/frihetlig revolution i skolväsendet. I takt med att skolan blir sämre och människor kan få betydligt bättre utbildning hemifrån, kommer det snart bli alldeles uppenbart för folk att den statliga skolan inte behövs. Övriga områden blir knepigare. Att ersätta det nuvarande sjukvårdssystemet blir svårt eftersom staten i praktiken förbjuder konkurrerande verksamhet där. Samma sak med polisväsendet. Det här skulle anarkismen kunna lösa, men det är svårt så länge politikerna förbjuder människor från att bära vapen (ett problem som möjligtvis tekniken kan lösa så småningom). Olika omsorgsproblem skulle enkelt kunna lösas av civilbefolkningen, men där är problemet att en stor del av befolkningen är skatteslavar och saknar den tiden som krävs för det. Ytterligare ett problem är att vårt samhälle hela tiden spottar ur sig trasiga människor, vilket belastar både rättssystemet och välfärdssystemet.

Kortfattat kan man säga att det skulle vara möjligt att införa anarki, men att det kräver ett starkt civilsamhälle. Just nu pågår någon sorts katt och råtta lek mellan staten och civilsamhället där civilsamhället skulle kunna lösa i princip alla problemen men där staten hela tiden gör sitt bästa för att obstruera. Som det ser ut nu tror jag bara att civilsamhället är på väg att vinna på ett område (skolan), men det här kan komma att förändras längre fram.

Det är inte anarki men ett faktum. Vem stoppar detta våld eller tvång i ditt anarkistiska samhälle?

1. Ok, kalla det då inte för anarki.

2. Människor stoppar det våld de inte vill ha, förhoppningsvis. Alternativt lär sig att vara civiliserade till sitt beteende, istället för att bete sig som apor och primater. Gör de inte det så faller anarkin samman till en (ofrivillig) hierarki där vissa människor dominerar andra.

3. Det anarkistiska samhället är inte mitt i någon bemärkelse, eftersom det vore motsägelsefullt att tala om MITT samhälle när vi diskuterar något utan hierarki, samt att anarkin inte är mitt påfund från första början.

I övrigt tror jag inte att det är ett faktum. Möjligtvis på stor skala, men å andra sidan anser jag inte att människor är skapta för stora städer etc heller, vilket påvisas av att de aldrig uppträder fritt, utan endast under tvång. Ett anarkistiskt samhälle som inte faller samman vore förmodligen fragmenterat i småområden.

Och ändå verkar det inte finns en enda anarkist som kan tänka sig att åka till en öde ö och leva fri från staten. Jag har flera gånger föreslagit att åtminstone skriva till Norge och fråga om Bouvet-ön. Ingen har ens orkat fråga än.

Hur var mordfrekvensen innan vi formade civilisationen till en fungerande stat?

Varför ska inte föräldrar få bestämma över sina barn?
Varför ska man inte tvingas mötas på samma sida i trafiken, på sjön och i luften?
Varför ska ett fartygs kapten inte få bestämma över vad de ombord ska få göra?
Varför ska inte någon annan få bestämma öve den som gjort skadegörelse?

Hierarkifrihet gynnar alltid den starke. Därför vågar ingen åka till Bouvet.

Är du seriös?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bouvet%C3%B6n

Men om du kan hitta en ö som det går att bo på och som det är lagligt för anarkister att ta över utan att några myndigheter går in och olagligförklarar verksamheten så får du gärna säga till.

Jag känner inte till den. Jag tycker inte man ska behöva övergå språk, kultur, familj, vänner, hem m.m. för att slippa bli utsatt för våld och våldshot.


Innan staten fanns, fanns heller inga bilar. Betyder det att bilar inte kan finnas utan en stat? Ditt argument är inte hållbart, och det vet du efter hur länge du varit aktiv på Flashback. Man kan inte argumentera så. Inom ekonomi brukar man slänga sig med "ceteris paribus" (allt annat lika), men det går inte inom samhällsvetenskap på samma sätt som inom naturvetenskap. Vi har ingen möjlighet att isolera faktorer, så det finns ingen möjlighet att argumentera sanningshalten i din (insinuerande) fråga. Ergo, det är inget argument.


Vem har sagt att ingen får bestämma över någon? Jag motsätter mig bara våld och tvång. Det betyder inte att man inte kan styra över andra.


Det behövs helt enkelt inte, eftersom "ingen" vill krocka. De få som vill krocka och krockar utsätter andra för våldsamma attacker medvetet. Äger jag en väg så får jag rimligtvis säga "jag släpper bara på bilar som åker på höger sida av vägen."


Varför skulle det inte gå i ett anarkistisk samhälle? Kaptenen kan skriva kontrakt med alla som vill gå på hans båt. De som inte vill skriva under kan han bara vägra släppa på. Han äger ju trots allt båten (ok, kaptenen äger inte båten, men han kan delegeras det mandatet av de som äger den för att göra ditt exempel enklare att förstå).


Varför i hela friden ska man få bestämma över en människa för att denne gjort något som du tycker är dåligt? Låter ju helt befängt.


Kanske det. Jag är inte utilitarist så det påverkar inte min hållning.

I sak håller jag med i allt. Men 200 år av skriven historia plus alla antropolgiska belägg från skriftlösa kulturer pekar entydigt i en riktning. Människan är en av de högre primaterna och har ett nedärvt beteende därefter. Resultatet närmar sig därmed något som kan studeras hos chimpanser om vi lämnar fältet fritt.
Alla småsamhällen jag känner till, och de utgör ju 99% av homo sapiens sapiens tid, har varit hierarkiska med en eller en grupp som ledare. Detta gäller både patriarkat och matriarkat. Inte i något fall har jag stött på en grupp som levt i ett anarkiskt tillstånd.

Du verkar inte definiera stat och anarki som vi anarkokapitalister eller weberianer gör. Hur definierar du de två sortens samhällen?

Ett anarkiskt samhälle = Ett stats- och klasslöst samhälle.

Själv är jag för ett fritt och rättvist samhälle. Men för att det skall fungera måste det ha en stat. Den skall dock, genom konstitutionella begränsningar, göras så liten som bara är möjligt. NV staten kan tjäna som utgångspunkt.

Okaj, tack! Det vi menar med ett anarkistiskt samhälle är ett samhälle där det inte finns något stat, där individuella rättigheter respekteras och där dessa lagar upprätthålls av privata föreningar (och inget av dem har ett våldsmonopol). Alltså, vi menar inte att en anarki är ett klasslöst samhälle i marxistisk mening (som i att det inte finns kapitalister och arbetare, chefer och sekreterare, eller någon annan uppdelning de bryr sig om). Däremot skulle det vara ett klasslöst samhälle i en klassisk liberal mening, eftersom det inte skulle finnas någon politisk klass som exproprierar andras egendom eller tvingar dem till arbete.

Vad menar du med en stat och varför är den nödvändig för att upprätthålla individuella rättigheter?

En stat är den lagstiftande och verställande församling som medborgarna valt. Den är nödvändig för att skydda ditt liv och din egendom. Den är nödvändig för att värna en lika och rättvis behandling av alla medborgare.