Citat:
Hej,
Var ett tag sedan någon skrev i denna tråd men har läst igenom hela tråden så känner att jag vill dela med mig.
Min första mönstring jag gjorde var i början av 2017. Jag var 18 och hade sista terminen kvar på gymnasiet. Jag var bombsäner på att jag skulle komma in men fick bara göra teoritestet och psykologen sen vart det inget mer för mig. Jag var så irriterad på min psykolog och hela systemet, jag var ju just en sån som skulle passa skitbra där! Jag beställde t.o.m hem journalen för att se vad hon skrivit om mig, vilket gjorde mig mer upprörd då allt faktist var så jäkla fel om mig. Jag förstod sedan att jag skulle behöva mogna mer för att ha en chans så jag ställde in kikaren på nästa år.
Nu var det dags igen! Visste att jag blivit starkare och att jag hade växt som person efter jag hade tagit studenten. Jag var nervös som bara faen! Men slog en ok 5a på teoritestet (samma som första gången), gick till psykologen efteråt och, faktist, så gick det bra jag kände att jag satt bra, jag tittade henne i ögonen när jag svarade och svarade på ett bra sätt. Sen kom det en fråga som jag inte alls tänkt på förut den lyder;
PS -Är du nöjd med dig själv?
Jag - ja det skulle jag säga. Jag är nöjd med mig själv.
PS -Vad är du nöjd och d hos dig själv?
Jag -Ööh. Vet inte riktigt ärligt talat. (Jag hade aldrig reflekterat över den frågan förut så jag kunde inte i studenten sätta ord på vad det var som jag var nöjd med över mig själv så det vart väldigt glest där).
Efter samtalet fick jag reda på att jag var godkänd! Hurra, tänkte jag! Men hon sa det inte helt övertygad. -Du har fått godkänt med vissa restriktioner. Sa hon. Och så tackade hon för sig och så gjorde jag resten av testerna.
Jag tog en 6a på styrkan vilket jag var nöjd med sen en 5a på cykeln trodde jag kunde ta en 6amen aja. Jag kom till yrkesvägledaren och ha sa då att pga min 4a hos psykologen då kunde jag bara välja Hemvärnet. Vilket jag skulle kunna välja om det inte var för den nya totalförsvars plikten. Alltså om jag väljer en kurs som GUF och inte gör den "vanliga GMU och fortsättningen så kan jag inte byta från HV till något annat inom försvaret så då valde jag att inte gå vidare med min ansökan.
Jag insåg nu att det fortfarande var saker jag kunde förbättra mig på, att fortsätta utveckla mig. Alla som söker att testerna hos psykologen är orättvisa och tycker att det finns bättre lösningar så som en prov vecka eller liknande har nog inte försökt att ändra på sig själva eller att ni inte är självmedvetna nog (i deras ögon). Det krävs ödmjukhet och förmågan att man kan de sina brister. Något viktigt jag lärde mig efter det och det gjorde ganska snabbt att jag ännu mer växte som individ var att jag kom hem och gjorde en självsnalys det hjälpte mig mycket i att kartlägga mina styrkor och svagheter bland annat och även se över det mesta med mig. Att kunna sätta ord på och förklara/lägga ut texten på det man känner och tycker är något som kan vara bra att göra. Alla vi föds inte med den förmågan att vara så öppna och veta precis allt om sig själv och framföra det på ett självsäkert sätt.
Nu ska jag studera till hösten och kanske testa igen nästa år. Med (vet jag) större kunskap om mig själv och det KOMMER att ge bättre resultat.
Tack för mig!
Skallagrim out!
Var ett tag sedan någon skrev i denna tråd men har läst igenom hela tråden så känner att jag vill dela med mig.
Min första mönstring jag gjorde var i början av 2017. Jag var 18 och hade sista terminen kvar på gymnasiet. Jag var bombsäner på att jag skulle komma in men fick bara göra teoritestet och psykologen sen vart det inget mer för mig. Jag var så irriterad på min psykolog och hela systemet, jag var ju just en sån som skulle passa skitbra där! Jag beställde t.o.m hem journalen för att se vad hon skrivit om mig, vilket gjorde mig mer upprörd då allt faktist var så jäkla fel om mig. Jag förstod sedan att jag skulle behöva mogna mer för att ha en chans så jag ställde in kikaren på nästa år.
Nu var det dags igen! Visste att jag blivit starkare och att jag hade växt som person efter jag hade tagit studenten. Jag var nervös som bara faen! Men slog en ok 5a på teoritestet (samma som första gången), gick till psykologen efteråt och, faktist, så gick det bra jag kände att jag satt bra, jag tittade henne i ögonen när jag svarade och svarade på ett bra sätt. Sen kom det en fråga som jag inte alls tänkt på förut den lyder;
PS -Är du nöjd med dig själv?
Jag - ja det skulle jag säga. Jag är nöjd med mig själv.
PS -Vad är du nöjd och d hos dig själv?
Jag -Ööh. Vet inte riktigt ärligt talat. (Jag hade aldrig reflekterat över den frågan förut så jag kunde inte i studenten sätta ord på vad det var som jag var nöjd med över mig själv så det vart väldigt glest där).
Efter samtalet fick jag reda på att jag var godkänd! Hurra, tänkte jag! Men hon sa det inte helt övertygad. -Du har fått godkänt med vissa restriktioner. Sa hon. Och så tackade hon för sig och så gjorde jag resten av testerna.
Jag tog en 6a på styrkan vilket jag var nöjd med sen en 5a på cykeln trodde jag kunde ta en 6amen aja. Jag kom till yrkesvägledaren och ha sa då att pga min 4a hos psykologen då kunde jag bara välja Hemvärnet. Vilket jag skulle kunna välja om det inte var för den nya totalförsvars plikten. Alltså om jag väljer en kurs som GUF och inte gör den "vanliga GMU och fortsättningen så kan jag inte byta från HV till något annat inom försvaret så då valde jag att inte gå vidare med min ansökan.
Jag insåg nu att det fortfarande var saker jag kunde förbättra mig på, att fortsätta utveckla mig. Alla som söker att testerna hos psykologen är orättvisa och tycker att det finns bättre lösningar så som en prov vecka eller liknande har nog inte försökt att ändra på sig själva eller att ni inte är självmedvetna nog (i deras ögon). Det krävs ödmjukhet och förmågan att man kan de sina brister. Något viktigt jag lärde mig efter det och det gjorde ganska snabbt att jag ännu mer växte som individ var att jag kom hem och gjorde en självsnalys det hjälpte mig mycket i att kartlägga mina styrkor och svagheter bland annat och även se över det mesta med mig. Att kunna sätta ord på och förklara/lägga ut texten på det man känner och tycker är något som kan vara bra att göra. Alla vi föds inte med den förmågan att vara så öppna och veta precis allt om sig själv och framföra det på ett självsäkert sätt.
Nu ska jag studera till hösten och kanske testa igen nästa år. Med (vet jag) större kunskap om mig själv och det KOMMER att ge bättre resultat.
Tack för mig!
Skallagrim out!
Ursäkta stavfel. Hade bråttom
