Kändisar ni omvärderat?

Såg på SVTmorgon ett litet inslag om Ulf Lundell och jag måste erkänna att han är intressantare nu än vad han var tidigare för mig. Då tyckte jag han bara var uppblåst och seg, ointressant. Han säger i alla fall alltid nåt intressant i intervjuer, små ordvändningar, små rävar bakom öronen. Hans böcker eller musik väntar väl fortfarande på att uppenbaras för mig... men det känns som en kändis som "man lite svagt står på hans sida numera" (?)

Motsatsen har Thåström blivit. Jag gillade Ebba Grön men Imperiet....har ni tänkt på att Imperiet är ett 80-talsband som inte fått nån revival? Och Vagina Lund!!

Jag tycker han säger ingenting när han blir intervjuad idag.

Har ni liknande erfarenheter av ert förhållande till skribenter, kändisar, artister? Lite som människor i ens närhet, en del växer, en del blir man besviken på varför man tyckt dom varit coola....

Jag har omvärderat ganska många. Då är den överväldigande majoriteten omvärderingar från "ogillar" till "hatar" till "avskyr" till etc...

Jag har ändrat mig när det gäller Robert Gustavsson.

Idag tycker jag att han är bara jobbig...

Ett bra exmpel är Robinson-Robban. Han var den mest omtyckta deltagaren i sitt förra Robinson. Han var väldigt omtyckt hos svenska folket men efter direktsändningen där han försökte göra sig lustig så ändrade nog alla uppfattning som innan har tyckt gott om honom.

björn ranelid! såg honom i tv4 häromdagen...

jävlar vilken människa! hur klok och vis som helst...idol!

Ulf Lundell! Från att varit husgud till att bli en komplett loser. Han är som en barnunge, gnäller på allt o alla.... :thumbsdow

Förr gillade jag inte Brad Pitt. Visste inte så mycket om honom, trodde han bara gjorde kärleksfilmer och visade sig halvnaken i tjejtonårs tidningar. Sen när jag hade sett snatch, fight club och kalifornia insåg jag att han är en riktigt bra och häftig skådespelare.

Jag måste säga Alexander Bard. Han har gått från flottig och äcklig bög med hitlermustasch till en person med någorlunda vettiga åsikter och starkt intellekt.

Instämmer, efter jag varit på hans fyllekonsert på Öland så föraktar jag den mannen. Inte för konserten utan för hans utspel i tidningarna efteråt.

Janne Josefsson, efter att ha sett han på TV så trodde jag han var socialismen personifierad och dessutom dryg och otrevlig. Efter att ha pratat med honom på jobbet så visade sig han vara en genomtrevlig person som är väldigt social, pratar med allt och alla och samtalen får ta den tid det tar, det sista kan bli ett problem då man aldrig hann med att göra det som var tänkt när han dök upp för att åka med...

Han är dessutom folkpartist och tycker att han betalar för mycket i skatt....

Den karln lever verkligen på gamla meriter. Har ni lyssnat på CD:n "Mannen som blev en gris"? Inte ett spår som är i närheten av att vara bra.

Lundell tyckte jag en gång verkade ha vettiga åsikter i mycket. Nu verkar han bara vara en gammal bitter gubbe som inte inser att han blivit gubbe och än mindre att han är gammal, bitter och gnällig.

Imperiet har jag omvärderat. Jag var inget megafan utan tyckte de var för mesiga jämfört med Ebba, men lyssnade gärna på dem ändå. Men idag förstår jag inte hur jag stod ut med eländet... De har inte tidens tand varit snäll mot...

Thåström från PLP och framåt har jag däremot tyckt rört sig framåt mer och mer. Han kan säkert överraska än.

Jakob Hellman var bra som fan ca 1989. Men när jag hörde hans nya låtar för ett par år sen live så saknade jag den gamla stilen som fan...