Lystring alla xenofober och rasister! (angående islamistisk terror)

Vill man söka enkla förklaringar till att misstroendet mellan grupper ökar, skyller man på segregationen. Vill man definiera misstroendet med begrepp som xenofobi och rasism, är det troligt att man redan där snurrat in sig i begreppsfåran, ty i en sådan semantik innebär det att även berättigad kritik mot ”motståndargruppen” kan avfärdas.

Vill man gå mer på djupet och ställa sig frågan hur segregation uppkommer och bryts, så sätter vänsterfolk i gärna på sig sina ideologiska skyddsglasögon och inte sällan enbart skyller detta på de rika eller majoritetssamhället och vågar inte ens närma sig det individuella ansvaret.
Det gör per se att vi missar målet – hur bryts misstroendet? Hur omvandlar vi det luddiga talet om integrationen till praktiskt genomförande, och den stora frågan är: Är det ens möjligt? Är det ens önskvärt?

Jag är dessvärre pessimist och spår att misstroendet ökar. Som grund för detta har jag dels en svårighet att tro att segregation kan brytas på annat sätt än lagstiftning mot den. Med andra ord; inflyttningsförbud till förorten som Reepalu efterfrågade och fick löpa gatlopp för. För hur skulle en sådan kunna harmonisera med grundlagen? Inte alls. Sedan vill man gärna vara såå god och välkomnande från svenskt håll, samtidigt som vi söker oss till vita områden själva.

Lägg därtill den ökade radikaliseringen i våra förorter och den krigiska jihadism som råder i ett antal källarlokaler med en massa hjärntvättade skitstövlar som vi i vår godhet ska visa vår tolerans emot. När muslimer förtrycker andra muslimer med koranen som ledstjärna och de mer moderata inte kan säga emot de bokstavstroende genom att hänvisa till profeten.

Så är det rasism eller är det faktiskt klokt att reagera? Jag menar att svaret för det måste stå att sökas i individens grundinställning och inte avfärda en sådan allvarlig fråga när berättigad kritik finns. Det är svårt för svenskarna att välkomna den gode individen, när den onde är hans brorsa eller morfar. Personligen förknippar jag den krigiska jihadismen som ren ondska. Det i sig gör inte mig ovälvilligt inställd till andra folkgrupper. Jag tror att sd vinner många röster på folk som ser problemen. Att strutsa som de 7 gör och tro att frågan löser sig självt, med we-shall-overcome-välvilja, leder bara väljarna dit snabbare.

Bemötandet måste vara en blandning av resolut oacceptans mot all form av våld och en ökad dialog samtidigt. Men jag är ändå pessimist så länge inte de sekulära vinner de teokratiska diskussionerna och religionen blir en privatsak helt och hållet. Och när vänsterväljarna på södermalm ger upp sina centrala lägenheter...

Vilken meningslös textmassa. Har någon läst den?

Bort med alla muslimer från Europa i Mellanöstern kan de skära halsen av varandra om det är deras kultur. Det enda misstaget vi har gjort är att släpp in dom.

Jag tycker att sådana som TS bör förstå att olja och vatten inte går ihop. En världsbefolkning är helt enkelt ingen menad fusionering, och man bör inte förvänta sig att alla ska kramas när man buntar ihop alla. Dessutom segregerar sig utlänningar minst lika mycket som svenskarna då man reguljärt identifierar sig med det likartade. Svenskars lättrogenhet och den skrytsamma "87%"-rörelsen hjälper inte, utan gör snarare utlänningar bortskämda och förmodligen mer kriminella.

TS, du gör misstaget att kalla alla som är kritiska mot islam för "rasister", vilket gör din tråd svår att hantera. För att hålla sig inom topic måste man ju först acceptera din, minst sagt märkliga, definition av rasism och xenofobi. Om jag startar en tråd av typen "Vems fel är det att alla rödhåriga människor analfabeter?", så måste jag finna mig i att bli ifrågasatt för själva påståendet om kopplingen mellan hårfärg och analfabetism. Om jag kräver att vi bara skall diskutera vems felet är, så blir det en mycket märklig diskussion.

Jag tror mycket få av oss som diskuterar och kritiserar islam har något alls emot människor från andra länder eller med annan hudfärg. Jag har själv vänner av olika raser och från olika delar av världen, inklusive mellanöstern, men det hindrar mig ju inte från att ifrågasätta en religion vars utövning tycks gå stick i stäv med den demokratiska grundidén. Du får det att låta som att islamkritik i första hand kommer från unga, arga, vita män i bombarjackor. En av islams vassaste kritiker i Sverige är Nalin Pekgul.

Det är mycket möjligt att kritik av islam från demokrater driver vissa muslimer längre bort från de demokratiska värdena, men vad är alternativet? I en demokrati tillåts alla åsikter och då kan vi inte låta åsikten att demokratin skall avskaffas stå oemotsagd. Kan du tänka dig att använda samma tankemönster mot t.ex. nazism eller kommunism?

Kritik, ibland en högljudd sådan, är helt nödvändig för demokratins överlevnad. Satir är en absolut grundbult i varje öppet, civiliserat och demokratiskt samhälle. Den som inte vill ha satir om vissa saker är anti-demokrater och extremt farliga. Det gäller oavsett om deras skäl för det är ideologisk, religiös eller något annat. Det finns länder som har förhållandevis lite problem med "kränkande satir"; Saudi Arabien, Jemen, Nordkorea... Ser du ett mönster? Motsättningarna, satiren, kritiken är ett pris vi betalar för demokrati. Jämfört med alternativen så är det mycket billigt.


Enkelt och elegant formulerat Det är i exakt detta vi måsta ta avstamp för att besvara frågan TS ställer. Tolerans är bra och vi skall vara öppna och lyhörda för människor från andra länder och kulturer. Sverige är ett av världens mest toleranta länder. Men undfallenhet mot anti-demokrater är inte tolerans. Det är förräderi.

Det verkar alltid finnas ursäkter för muslimska extremister att mörda andra och det muslimska etablissemanget och muslimska statschefer rättfärdigar deras handlingar genom att beskylla de västerländska samhällena.