Folk som bara påtalar argumentationsfel

Vilket är precis vad jag ville ha sagt.

Tack, det är ingen princip jag eller du har uppfunnit, Det är som det måste vara.

Ha det bra flugan. / Pro

Det är ett ganska intressant fenomen.
Jag har uppfattningen att det oftast är yngre män som gör på det här sättet.
Jag tror att det kan ha att göra med att det är ganska schematiskt och regelstyrt, och därmed förhållandevis lätt att lära sig och hålla sig till.
Således är det ofta lättare att göra så, än att mer innehållsligt bidra till en konversation.

Det de då, tyvärr, ofta helt missar är att mänsklig kommunikation ytterst sällan är ett rent retoriskt spel, och att retorik och att de här listorna med argumentationsfel och "fallacies", som de lärt sig utantill, visserligen är omistliga hjälpmedel och verktyg för att tänka och kommunicera tydligare, men att dessa inte ska ses som bärande på ett egenvärde. Språk är nästan alltid medlet, inte målet. Och de här personerna ger ofta sken att göra sig skyldiga till en slags "autistisk" sammanblandning rörande detta.
I värsta fall finns en grundattityd att de är "rationella", medan alla andra är irrationella och känslostyrda osv. De har med andra ord inte kommit till insikt om att människodjuret, precis som alla andra djur, är primärt känslostyrda.
Dessa, ofta Dawkins-dyrkare (paradoxalt nog), missar bland det mest fundamentala med evolutionen, just att känslor och affekter har funktionen att styra vårt handlande, mer eller mindre så klart.

Å andra sidan så kan det kanske, till deras försvar, ses som en slags stark motreaktion till det påtagligt hyperindividualistiska och känslostyrda debattklimat som präglar samtiden. Fast personligen så tycker jag att det lätt blir fel oavsett till vilken av dessa båda extremer man hänfaller åt.

Jag tror att jag kan uppfattas som en sådan. Finns ett citat i stil med "varje man är berättigad sin egen åsikt, men för att ha en åsikt måste du först veta fakta". Ignorans kombinerat med folk som säger "men det tycker inte jag! jag får ha min egen åsikt!" är det värsta som finns. Därför har jag inte många åsikter själv, för jag vet att jag inte vet mycket alls om de flesta ämnena.

Så när folk börjar vräka ut sig saker som jag misstänker dom inte vet mycket alls om, synar jag dom gärna. Då märker man om dom sitter på något av substans bakom argumentet, eller bara pratar på om saker dom egentligen inte vet något om.

Att påpeka argumentationsfel är viktigt, speciellt halmdockor som nästan alla använder omedvetet. Man får dock inte glömma att det är ett argumentationsfel i sig att påstå att sin motståndare har fel bara för att den begått ett argumentationsfel. På engelska kallas detta "the fallacy fallacy".

http://rationalwiki.org/wiki/Fallacy_fallacy

De har inget mer att komma med. Kanske nyss lärt sig att se vad som är vad i texter och briljera lite.
Reta motståndaren eller bara babbla om ingenting bara för att.....glänsa.
Kan inget annat.
Missuppfattat allt och tror att diskussioner handlar om att leta fel i texter.
Finns alla möjliga orsaker.
Den som gör så vet varför den gör så och vad den vill med det.

Ja det rör sig nog nästan uteslutande om yngre personer, för ofta när man hamnar i diskussion med dessa argumentationsfels-nissar, så märker man att de saknar grundläggande kunskaper om och erfarenheter av ganska mycket. De har så att säga inte den fundamentala (grundläggande) förståelsen om vissa företeelser. Därför kan man säga att de börjar i "fel ände" när de angriper påståenden och annat.

Det viktigaste i analytisk filosofi är logiska argument. För att se om en slutsats följer från premisserna så måste man dekonstruera argumentet och stappla upp det till logisk form.

Om det visar sig att slutsatsen inte följer logiskt från premisserna så har ett argumentationsfel begåtts. Då förklaras och påtalas detta för att visa att argumentet inte håller.

Det är helt enkelt filosofiskt korrekt att påtala argumentationsfel, det blir bättre filosofi. Klarar man inte av att bli konstruktivt korrigerad så har man inte i en diskussion att göra.