Hjälp med att tyda text ur kyrkobok.

Du har alldeles rätt. Bödkaren missade jag på okunnighet. Den yrkesbeteckningen har jag, utan skånska förfäder, aldrig sett tidigare.

Där slår jag dig i alla fall. Ordet före smeden är woro. Det behövs ju en kopula mellan Faddrarne och smeden.

Nja, problemet med den där skrivstilen är ju att det är väldigt lite som skiljer småbokstäverna åt, så är det en plumpig penna är det svårare att läsa den där tyskstilen än vad det är med tidigare eller senare skrivstilar och samma taskiga penna. Fast just där håller jag med om att jag inte borde ha behövt läsa fel.

Nja, jag hade faktiskt – som 100% uppsvensk – aldrig heller hört talas om yrkestiteln, utan läste bara bokstäverna en och en som de stod där, för att sedan googla på ordet bödkare.
Nu vet jag såväl varifrån vännen Bötkers namn kommer, som jag fått kunskap om den välkände filologen Karl August Böttigers anfaders yrke. Du har rätt i att det är liten skillnad mellan ett stort antal små bokstäver i skrivstilen, men det främsta skälet till att man inte kan urskilja den är helt enkelt ovana att läsa. Har man – som jag – läst hyllmeter med husförhörslängder och slikt, så har man utvecklat en god affinitet för vari skillnaderna består.

I föreliggande text kan man titta på bokstavsföljden -aren i just ordet "bödkaren" och jämföra det med samma uppsättning bokstäver i "barnet" på 3:e raden från slutet och med "faddrarne" på 2:a raden nedifrån.
http://i.imgur.com/DmwKUmJ.jpg

A:et är liksom dubbelt och har tre "toppar" eller vertikaler och påminner om dagens m eller w.
R:et har mer en form av V än de snarlika E och N.
E:et lutar något mer åt höger än N:et, dvs. ser ut som ett N som vridits 30 grader medurs, så att toppen till vänster sticker upp något mer. (På samma sätt kan R ses som ett N som vridits något moturs.)

Stilen är som sagt väldigt regelbunden och inlärd. Den ser likadan ut i Dalarnas kyrkböcker från 1700-talet. Men ett vanligt problem är förstås att bläcket flutit ut och genom åren blivit suddigt.
Men som exemplet med "bödkare" visar är det möjligt att läsa den här stilen bokstav för bokstav, istället för att fånga ett par bokstäver, hoppa över "kladdet" och sedan gissa vad det står ur sin egen fatabur av ord.

Intressant att notera är att namnen är skrivna med en annan stil och annat utseende på bokstäverna, som mer överensstämmer med dagens.

Sena 1700-talet, ja. Det tidigare 1700-talet är åtminstone de kyrkböcker som jag har tittat i skrivna med en stil som väsentligt mer liknar vår moderna. Men det är lite besynnerligt att man övergår till en utpräglat tysk skrivstil just när det franska kulturinflytandet blir som störst.

Det tycker jag i och för sig är ett ganska gott vittnesbörd om att stilen var svårläst också på den tid det begav sig. Varför eljest behöva skriva det som absolut inte får misstolkas med annan stil?