Det första är det andra

Alla händelser börjar med den första händelsen sker som sedan får den andra händelsen att ske. Men det borde alltid i all oändlighet bakåt i tiden hänt något händelsen men som egentligen är den andra händelsen. Detta eftersom det hände en sak innan det första alltså blir det första det andra.

Med detta sagt borde universum vara oändligt och alltid funnits.

Jag gillar pizza. Med detta sagt borde alla hundar i världen vara gröna.

Man borde impletera någon funktion som gör det omöjligt att post:a i detta delforum om man varit aktiv i drogdelforumet under en bestämd period.

Det hände inget före big bang.

Jag kan tänka mig en händelse där tiden och därmed all form av förändring stannar för evigt och därmed allt slutar att existera. ( Även om det fortfarande säkert finns kvantdimensioner som fortfarande rör på sig i denna slutliga ögonblicksbild av universum. )

Ska vi begränsa vilken sorts händelser det rör sig om, eller får det vara vilken händelse som helst?

Exempelvis händelsen då universum skapades ur ingenting. =)Plopp!(=

det är en illusion att en viss händelse eller visst fenomen får något annat att ske. Det existerar inga varats dominobrickor som välter på varandra. Det är bara så vi uppfattar världen. Egentligen sker allt bara i en strid ström - ett enda flöde.

Det är både och. En ögonblicksbild av ett flöde kan ses som en händelse. Men denna "position" har ingen mening utan själva förändringen, "hastigheten", dvs flödet.

Samma med en kvantpartikel, det går att mäta dess position eller dess hastighet men inte båda samtidigt. Ändå existerar båda fenomenen. Dess position är då förmodligen en ögonblicksbild av dess naturliga flöde.

En ögonblicksbild leder alltså förmodligen inte nästa ögonblicksbild utan är en del av ett kontinuerligt flöde precis som du beskriver. Likt en matematisk kontinuerlig funktion som då dessutom kan vara oberoende av någon slags tid och vara all historia samtidigt.

Precis, om man kunde backa ut ur existensens ontologiska vara-tillstånd skulle man (enligt mitt förmenande) se och inse att allt endast är ett enda "stort" block av existens.

Det är till och med ganska vackert. Förmodligen en teori av en slags total inklusion av allt i universum. Vi kan rimligen inte se ögonblicksbilder och tro att vi kan skapa allomfattande vetenskapliga bevis av allt utifrån detta. Vi måste se det i ett enda stycke, ditt stora block av existens.

Detta är troligtvis vägen mot den stora enande teorin vi söker.