Filmen Vinterviken

Onödigt av dig att nämna det då det inte tillför tråden någonting om du inte minns detaljerna


Det är möjligt men det är så jag känner. Håller du inte med om att filmer som inte tilltalar en eller som man inte kan känna igen sig i speciellt mycket är ointressantare än filmer som man känner igen sig i?

Inte det minsta onödigt. Bristen på djup jämfört med boken är en av anledningarna till att jag tycker att på sin hög är en medioker film, det finns inget som helst krav på att jag måste minnas exakt varför.

På sätt och vis ja. Nu är jag ju inte smygflata, däremot växte jag upp i en liten håla, var lite annorlunda jämfört med dom andra och drömde om att komma därifrån så Fucking Åmål talade till mig på det planet.

Så kort sagt var det cirka 16 år sen du läste boken och 10 år sen du såg filmen. Och kort sagt har du fått en uppfattning av bägge filmen och boken och vet vad du tycker men du vet inte varför du tycker som du gör? Åsikter ändras med tiden, så personligen tycker jag inte det är så konstruktivt att förlita sig på åsikter man hade för ett dussin år sen, som man dessutom inte kommer ihåg varför man upplevde det som man gjorde.


Det stämmer, hade helt glömt bort att det var en del av syftet med filmen att de ville komma ifrån Åmål. Ändock handlar väl inte filmen direkt om att komma ifrån Åmål? enda gången det tar sig uttryck i handlingar är när de försöker lifta med en gubbe men blir sen utslängda och då var dessutom Elin full, sen försöker de aldrig igen. Det känns absolut inte som att huvudsyftet är att fly från Åmål, då de aldrig tar sig uttryck mer än 1 gång. Huvudsyftet med filmen är väl mer att våga stå för den man är, det är mest det som det handlar om, då Elin hela tiden tvekar på om hon ska vara ihop med Johan på grund av grupptrycket eller om hon ska välja den hon är kär i - Agnes, och istället riskera att inte bli accepterad. Tillslut väljer hon Agnes som hon är kär i och det är väl en uppmuntring mot personer (inte bara homosexuella) att våga stå för den de är. Men visst, en bihandling har väl filmen att de vill fly från Åmål, men som sagt, eftersom det inte tar sig i uttryck mer än 1 gång i filmen så är det inte det som är filmens huvudbudskap. Och då är det nog bättre att välja en annan film som främst fokuserar på personer som växt upp i en håla som vill lämna den och att det verkligen tar sig i uttryck, att de planerar när de vill lämna, vad de ska göra, om de kommer hämnas på de inavlade idioterna som bor kvar osv osv. Men visst, man får allt lite igenkänningstankar när man ser på FÅ när de pratar om att de vill lämna hålan och flytta.

Jag minns varför, för att filmen saknar bokens djup, men jag minns inte detaljerna - det filmen saknade som boken hade. Det är väl inte så konstigt? Boken var något av en favorit hos mig och jag läste den många gånger och skulle jag läsa den idag skulle jag förmodligen tycka att det var en bra ungdomsbok. Jag har, tro det eller ej, ändrat åsikt om extremt få saker sen jag läste Vinterviken senast eller såg filmen för den delen men fan om jag inte ska se om boken finns på bibblan och filmen finns att ladda ner så jag kan ge vad du anser är en godkänd analys.

Som sagt, min tolkning av filmen är att den handlar om att vara annorlunda, att vilja komma bort och vikten av att som Jimi Hendrix uttryckte det let your freak flag fly.

I vanliga fall brukar det vara som du säger, att böcker är djupare, beskriver mer och man får åtnjuta huvudpersonens tankar, vilket man oftast inte får i respektive filmer på samma sätt. Så är det generellt. Men jo, jag tycker du ska se filmen och läsa boken igen för att se om du uppfattar det på samma sätt nu som då. Det är väldigt spännande att göra det på exempelvis barnprogram man såg som liten för att se om man uppfattar samma film likadant, vad man reagerar på, om konstiga åsikter eller opedagogiska uttalanden finns med osv. Intressant är dock att veta hur gammal du var när du såg Vinterviken och hur gammal du är nu?


Jag kan känna att vissa filmer som handlar om något helt irrelevant för mig ändå kan skapa igenkänningskänslor om huvudpersonen har till exempel samma eller liknande personlighetsdrag, samma intressen, liknande utseende osv. Alltså nånting som är tämligen unikt för mig och som nån annan person också besitter. Detta tilltalar mig mer än om filmen handlar om en person som ska t.ex. fly från sin stad och om jag också ska göra det. Det tilltalar mig alltså mer om personen har liknande karaktärsdrag än om personen ska göra samma sak som mig och där har vi filmindustrins igenkänningsförsök samlade på ett knappnålshuvud. I Fucking Åmål:s fall, där de är lesbiska och ska försöka skapa igenkänningskänslor hos åskådarna är det som är gemensamt att det som det tilltalar är homosexuella personer som har svårt att stå upp för sin läggning eller rentav personer som har svårt att stå upp för sig själva i allmänhet. Personligen hade nog jag blivit tilltalad av en film vars huvudperson har liknande personlighetsdrag som jag själv har än t.ex. Fucking Åmål (om jag nu var lesbisk kvinna som hade svårt att stå upp för min läggning). Det är självklart svårare att känna igen sig i en person som inte är lik en själv (men som kanske befinner sig i samma situation) än en person som är lik en själv och som inte befinner sig i samma situation. Om en person är lik mig själv och befinner sig i en annan situation (kanske tjänar massor av pengar) så kommer jag också vilja nå dit eftersom personen är lik mig själv som person. Så det jag tror är att oavsett om man är lesbisk eller inte, det är inte en starkt beroende variabel av hur mycket man kommer känna igen sig i filmen. Det som avgör är hur lik man själv är personen i filmen till personligheten. Och där tror jag filmindustrin brister i vissa fall.

Hehe, nu märkte jag att detta blev ett ganska osammanhängande svar, då känslorna och tankarna svävade iväg lite :P

Jag är snart 34, läste boken i tonåren som sagt och tror att jag var ~24 sist jag såg filmen.

Ok då förstår jag. Trodde du var yngre när du såg filmen och läste boken därför tänkte jag att det skulle vara bra att läsa och se om för en färskare uppfattning, men om du var soppas gammal då du skapade värderingarna bör inte uppfattningen ändras alltför mycket.
Sen är det dock bra för mig om du hade sagt vilka detaljer och vad boken fördjupar sig i, i motsats till filmen för att jag ska få en bättre förståelse och för att bygga en hållbar diskussion.

Jag har inte sett den än, men jag vet att Statens Biografbyrå satte saxarna i den pga allt våld. Sammanlagt fem klipp gjordes för att skydda allmänheten. Någon som sett den i oklippt skick?

Våld i filmen Vinterviken? visst, några scener men inget utöver det vanliga. Var det mycket våld i originalversionen? Varför gjorde man dessa ingrepp?

Bumpar tråden lite. Vart exakt är det dom sitter på bilden?
https://imgur.com/a/ZGZycar

Ett svenskt försök att illustrera ras och klass i Sverige under 90-talet. Väldigt banalt budskap att "kärleken övervinner allt". Mer en saga än verklighet. Peter Haber är dock riktigt bra som snobb: "I det här huset använder vi entrén"...

https://statensmedierad.se/aldersgra...stret.678.html

Detaljer kring vad som klippts bort. Det ha dlar främst om scenen där Skithuvet spöar John-John med ett järnrör, sparkar och slag.