Bevis för Gud? 0=1

Ja, det är det som är det viktigaste i hela sammanhanget. Det finns bara tro och vad är så "bara" med det? Du vet att gravitationen finns, eftersom du kan se bevisen för den. Men du kontrollerar inte vad du ser. Alltså vet du inte med säkerhet att den är där, du bara gissar. Du bara tror. Jag vet att Gud finns, eftersom jag kan se bevisen för Gud, men jag kan inte veta med säkerhet att Gud är där. Jag bara gissar, tror. Ja, då var väl diskussionen klar.

Du definierar tidigt att ∞+∞=∞ och att 0/0=0, men båda dessa påståenden är felaktiga. Således faller de resterande steg som utgår från dessa slutsatser, exempelvis att ∞=0 och att ∞=1.

Då behöver du omformulera dig. Du borde skriva någonting i stil med att det kan finnas anledning att tro på en guds existens, om du vill vara grammatiskt sanningsenlig (och korrekt).

Jag vet att vi tillskriver det tydliga fenomenet s k "gravitation", och inte mycket mer än så. Inte mycket mer än så är ens relevant förövrigt, således... en bättre fråga jag kan ställa till dig rör då gudomens relevans.

På vilket sätt är din gud relevant?

Varför skulle du annars säga "abstrakta tal" och hänvisa till pi eller komplexa tal. Alla tal är lika abstrakta. Så istället för att betona "abstrakta" tal, säg bara tal.


Alla tal är koncept, men tal är koncept som går att räkna med. Du räknar med oändligheten och den följer inte våra räknelagar så det du säger är i sig självt nonsens. Att ∞+∞=∞ är inte sant, för så fort du väljer ett tal att addera så är det inte oändligt. Vad är ∞? Definiera det, sedan kan vi börja prata om hur vi adderar detta "tal".



Då har vi ett stort problem, eller snarare du. Det finns _ingen_ som tar det du skriver seriöst. Och fortsätter du med "jag ser inget problem med det" så har du uppenbarligen fått fnatt.


Intressant. Eller inte.

Nej det tycker jag inte, det är bara du som förstör den. Den matematiska strukturen är rigoröst uppbyggd.



Ett tal är ett koncept, en abstrakt idé. Det är en storhet. Ett tal anger även förhållande till andra tal, som storlek.

Oändligheten är egentligen precis som ett tal som skiljer sig på det viktigaste: Det går inte att jämföra oändligheten med något. Det finns inget som säger att oändligheten är 236 gånger större än 3. Eller 256 gånger större 7.

Du har alltså tappat egenskapen jämförbarhet och storhet. Det enda som finns kvar är alltså ett koncept. Det är också därför vi säger att oändligheten INTE går att räkna med.


För när jag räknar matematik så räknar jag matematik, inte efter mitt intresse av att kunna bevisa gud. Vilket du på intet sätt gjort.

0/0 är odefinierat, TS.

Här berör du någonting som faktiskt är något vettigt, men din argumentation haltar när man jämför den med existensen av någon Gud.

Om vi tar dina två exempel, så är gravitationen någonting som håller oss kvar vid jorden (vi behöver inte kalla det gravitation, vi vet inte vad det är mer än att det verkar vara någon kraft som drar till sig oss). Newton undersökte detta, och visade att man kunde skriva kraften som verkar mellan två kroppar (i detta fall oss och jorden) som

F = G*m1*m2/r^2

Om denna formel bara hade gällt för Newton och jorden, men om vi använt den på någon annan person och sett att den inte stämmer, så hade den varit i praktiken meningslös. Om man inte kan använda sin upptäckt till att förutsäga någonting nytt kan man ifrågasätta nyttan i det man har hittat.

Så när du jämför "tro på gravitation" med "tro på Gud", så finns det en stor skillnad. Dels att "tron på gravitation" är någonting som kan motbevisas (och som också Einstein gjorde mot Newtons formel för gravitation), och att tron förstärks genom att man ser att gravitationsformeln gäller för andra föremål och hjälper oss att räkna ut rörelserna för solsystemets himlakroppar. För att "tron på Gud" ska upp till samma nivå så måste du komma med påståenden som "Gud finns, och eftersom han finns kan man observera X och Y, eller eftersom han finns så kommer Z och A gälla". Sen när man hittar X och Y eller märker att Z och A gäller så är påståendet att Gud finns meningsfullt.

Varför är det odefinierat?



Tack! Jag förstår, varför då menar du?

Ja, precis, himlakroppar och gravitation är något abstrakt, som vi endast kan beskriva, men inte ta på.

Du har rätt, den hade varit meningslös för dig, men inte för den andra personen. Fast du vet ju inte om gravitationens lagar verkligen gäller för andra än dig, men vi utgår ifrån det. Det är vad vi tror. Ja, nyttan kanske inte finns i det praktiska, men kanske i helheten?

Tron på gravitation och tron på Gud är väldigt lika egentligen. Dess samband borde ses oftare i vetenskapen tycker jag. Jag kan observera gravitationen, på samma sätt som jag kan observera Gud.
Gud finns eftersom saker slutar existera och blir till "inget".
Intet är Gud och oändligheten.
0=1.

För jag anser att det är relevant att definiera tal som abstrakta.

Det finns inga lagar i matte, inte om man kan förklara det bakomliggande konceptet. ∞ är intet, eftersom intet är det enda som kan vara oändligt i dess rätta mening. Ett objekt som "finns" och existerar kan således inte vara oändligt, endast oexisterande objekt kan vara oändliga. Alltså noll är lika med oändligheten. Oändligheten kanske inte är ett tal, men i så fall är inte noll ett tal heller.

Varför tar du mig inte seriöst?

Ok.

Håller delvis med. Men svara på varför jag inte får förstöra den lite?

Tror inte ett tal bara handlar om storlek, tror det innefattar mer, ett objekt är inte bara stort.

På samma sätt finns det inget som säger att noll plus ett skulle vara ett. Eftersom du inte vet vad noll, "intet" är. Men jag berättar för dig att det är oändligheten.

Det går visst att räkna med, men vi väljer att inte göra det.

Det ligger i mitt intresse att visa andra mina tankar kring det här, ja.

För jag anser att det är relevant att definiera tal som abstrakta.

Det finns inga lagar i matte, inte om man kan förklara det bakomliggande konceptet. ∞ är intet, eftersom intet är det enda som kan vara oändligt i dess rätta mening. Ett objekt som "finns" och existerar kan således inte vara oändligt, endast oexisterande objekt kan vara oändliga. Alltså noll är lika med oändligheten. Oändligheten kanske inte är ett tal, men i så fall är inte noll ett tal heller.

Varför tar du mig inte seriöst?

Håller delvis med. Men svara på varför jag inte får förstöra den lite?

Tror inte ett tal bara handlar om storlek, tror det innefattar mer, ett objekt är inte bara stort.

På samma sätt finns det inget som säger att noll plus ett skulle vara ett. Eftersom du inte vet vad noll, "intet" är. Men jag berättar för dig att det är oändligheten.

Det går visst att räkna med, men vi väljer att inte göra det.

Det ligger i mitt intresse att visa andra mina tankar kring det här, ja.

Nej, det går inte att räkna med oändligheten. Det är därför vi väljer att inte göra det. Att säga 1+oändligheten=5 är lika nonsens som att säga oändligheten+oändligheten=oändligheten. Totalt intetsägande.

Symbolerna +∞ och -∞ kan läggas till det reella talsystemet. Det kallas då för det utökade reella talsystemet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Extended_real_number_line

Man kan utföra vissa operationer som innefattar +∞ och -∞. T ex ∞+0=∞ och 1/∞=0. Men många operationer är odefinierade, t ex ∞-∞.

Förvisso. Men ska vi vara riktigt petiga så är det väl i fall (1) bara oändligheten=oändligheten. Det är ju bara som att säga att x=x eller 1=1. Det är ju rätt intetsägande eftersom man lär syfta på samma tal om likheten ska behållas.

fall (2): 1/inf är väl snarare det slarviga sättet att skriva lim x->inf 1/x. Det gränsvärdet är som sagt noll.

0/0 är odefinierat eftersom division med 0 är odefinierat.

Ta a/0=x där a och x är tal.
Således måste a=0*x enligt matematikens regler.

Detta innebär att x kan vara vad som helst; dvs x är odefinierat.

Du gör en takevurpa; matematiken består endast av lagar; ett fåtal faktiskt och resten är konsekvenser av dessa lagar.

Noll är ett tal, faktiskt det viktigaste av dem alla. Innan detta accepterades fanns stora problem inom matematiken.
Vi måste skilja på talet noll och den tomma mängden; dessa är inte ekvivalenta.
Noll är inte lika med intet, det är ett tal på tallinjen som skiljer positiva från negativa tal.
Talet noll kan sägas vara ett räknetal för de element som är varken eller men det är inte lika med intet.