Lars Lerin – en industri i falsk blygsamhet?

Vari består "Skvallret" här? + då din rubrik.

Lars Lerin är en man som definitivt tar till sina knytnävar. Älskvärd bara på ytan för precis som du skriver så "timid" är något omgivningen vill ha. Lerin är på intet vis den blygsamme och äkta människa man vill ha utan just då en industri de allra flesta människor vill ha.
Så den största tavlan gör den som går på denna industrin, men visst var det väl så du menade och även avsåg du "Schlesien"?
Lerin är en svårt traumatiserad människa och som sådan borde han lämnas ifred snarare än att förstärkas i då dessa sina trauman.
Lerin målar och tecknar väldigt fint men någon särdeles "fin människa" tror jag inte att han Lerin är.
Men ja, det går att göra en industri av allt. Och ja, det går att skapa en industri av alla, och då en industri av alla dem och som så önskar.
Lars Lerin är en utav alla dessa, ja.

Och skvaller om sig själv men det kör väl ändå han Lerin om självt? Bara se på hans kroppsspråk och hans mimik men SÅ likt en mor, hans då mor. Lillgammalt och så kvinnligt och som då enda barnet och dessutom till en mor och som än idag håller sin då son i strama tyglar.
Jag tycker det är tragiskt och det verkar Lerins hela kropp och kroppsspråk också tycka; snacka om att hållas och detta fortfarande i mycket strama tyglar.
Inte undra på då att knytnävarna får tala ibland för det ser vem som helst att det i Lars Lerins fall får göra.
Jag tycker mest synd om honom och jag tycker det är synd att sådana som han ens och alls får bli ett varumärke.
Men som sagt så bakom varje framgångsrik man står en kvinna.
Lerin är ett barn i en vuxen mans kropp och som sådan just avvikande så hyllas Lerin. Medelst hyllas Lerin som just avvikande snarare än då just för att ha gjort sina allra egna tavlor.
Men ärlig är och blir han han Lerin och då i sin all denna skada.
Kort sagt, men ett liv, och som då i sin absoluta helhet, helt klart hade kunnat göras och då detta "bättre".

Risken med att skriva är att man avslöjar hur det är ställt bakom pannbenet. Fetningen ovan i din text är direkt nedslående.

Lars Lerin är ett unikum som lyckas nå fram på egen hand. De flesta konstnärsskap skapas av gallerister som satsar på en häst och investerar i den fram till genombrott och lönsamhet. Att det hade varit svårare utan att mediabilden kompletterats med homosex och droger är en självklarhet.

Framför allt är han en oerhört skicklig konstnär, sedan att han söp i 20 år och enligt egen utsago stod still i utvecklingen är väl tragiskt men han säger det själv.
Han medger att han blir tokig av sprit och betett sig illa.
Att han är någon större slagskämpe tror jag knappast, däremot är han både underfundig och osentimental i sina intervjuer. Jag tycker han får sina intervjuoffer att öppna upp sig bra framför kameran.
Antagligen för att han känns harmlös för de han intervjuar.

Ja, han citerade rubriken. Men han citerade fel och sa "Lars Lerin - en industri i falsk ödmjukhet", inte blygsamhet. Det är skillnad menar jag.
Rikard Olsson svarade med att flina "Det var ett nättroll".


Lars Lerin deltog i SVT Min Sanning strax efter denna trådstart. Han gav då en förklaring till att han ställde upp och exponerade sig i media så mycket. Han menade att det beror på att han är så "förundrad" över intresset för honom och att han är road av uppmärksamheten.

När han fick frågor om Sandgrund och varför han bytt ut chefen där mot sin egen sambo sa han "Nu blir det svettigt".

"Nu blir det svettigt" är ett förväntat uttalande från en konstnär som behöver ta obekväma beslut. En politiker eller affärsman hade leende presenterat till synes rationella argument.

Visst måste det finnas nån aspie i denna människa? Tycker han visar många symptom där..
Avsnittet med Leif GW var som att iakta två personer i rökrummet på nån psykavdelning.

Missförstå mig inte,jag gillar båda två,intressanta och äkta människor. Dom har båda två levt i mörker och varit nära slutet. Fast att dom nu lever som miljonärer så verkar dom inte ändrat uppfattning om livets olika öden. Dom verkar inte vara pk- hjärntvättade.

Om alla var som Lars L så fanns det nog inga krig

"Äkta"? Men jag upplever dem som outvecklade? Stannat i känslomässig utveckling.
Och där kommer då in det som kallas för Asperger. En idag också "slaskdiagnos".
Vem sätter diagnos och detta varför? Se nedan:

Jag tycker det är förkastligt att se på dessa båda, GW och LL, som på några stackars djur på zoo.
Har man själv kommit så långt på den känslomässiga och då på utvecklingsskalan så höjer man inte personer till skyarna för att de är sårbara djur. Då är man fan själv att betrakta som just ett djur.
Ja, man borde då själv vara just jävligt outvecklad om och när man själv höjer "en sådan" till skyarna.
Men visst är och blir det väldigt intressant när någon gravt och svårt traumatiserad blir så höjd till skyarna som han här Herr Lerin blir och då just han här utifrån då de själsliga och mentala och psykiska skador han här Herr Lerin haft den jävla oturen att råka ut för? Då är det ett kvitto för all världens banemän att fortsätta sina och då sina onda gärningar.
Fint där, era puckon!
Men puckon, de ÄKTA puckona här, dem gör minsann aldrig några egna tavlor, dem.

Det finns många obesvarade frågor om Sandgrund och dom märkliga turer som förekommit. Problemet med Lars Lerin är att han är fullkomligt ryggradslös. När han får relevanta och obekväma frågor så gömmer han sig bakom...

- Ja, förstår ni, jag vet inte riktigt hur det gick till men...jaa, det finns väl människor som tycker det här är bra...jag vet inte egentligen...jag bryr mig inte så mycket vet ni...

...bla bla bla.

Konstnären Lars Lerin förtjänar säkert respekt. Människan Lars Lerin är det mer tveksamt med. Klarar han verkligen att gå själv i upprätt ställning utan kryckor som håller upp ryggen?

Sannolikt är ju också att hade Lars Lerin varit heterosexuell och gift med Gunilla från Arvika så hade han varit en fullständigt ointressant person.

Alla som går ut offentligt med att de är alkisar, knarkisar, HBTQ och halvt galna går ju rakt in i folkets hjärta med sin ärlighet.
Nästan alla har väl någon avvikelse från det normala, men väljer att mörka det, folk (jag) tycker det är så skönt med ngn som är sig själv. Sedan att man själv faller offer för att leva med den rollen resten av livet kan också låta patetiskt, när man hört samma vevande 7000 ggr. Då är Wilhelm von Kröckert (fd Ernst Billgren) ett exempel på en som gått vidare och lagt sin gamla identitet bakom sig.

LL och Junior är halvstammisar på Texas Saloon, ett hak som ligger i utkanten av Karlstad mot Skoghallhållet. Det är ett ställe som skulle funkat bra som kuliss i filmen Jägarna, både med tanke på inredning och klientel. Lokalen är rätt stor och stilenligt inredd med saloondörrar, säten av koskinn, Winchester-replikas och uppstoppade bisonhuvuden i plast på väggarna. Publiken består av skiftarbetare från Stora Ensos kartongfabrik, ukrainska skogsarbetare, halvalkade förtidspensionärer och blandade country&western-diggare, även kvinnor. På jukeboxen spelas Hank Williams, Emmylou Harris, Kenny Rogers och såklart Vikingarna.

Lars brukar ha jeans, westernboots, cowboyhatt och en sån där skinnjacka med fransar på ärmarna. Junior bär kläder som påminner om de Elvis hade på scen mot slutet av karriären, vita med massor av pärlor och paljetter, till det vit cowboyhatt och vita boots.

En kul grej är att Lars alltid slänger av sig hatten så den hängs upp på Texas Longhorn-huvudet som hänger vid ingången, ett trick han måste övat länge på hemma vid klädhängaren. Han har också övat in den där självmedvetna, vaggande gångstilen av typen "kaktussamlingen under armarna".

Lars dricker inte en droppe alkohol men det gör däremot Junior som inte spottar i glaset alls. De brukar beställa diverse paraplydrinkar (Lars utan alkohol). De ser alltid lite malplacerade ut där de sitter vid baren inklämda mellan storstark-drickande jobbartyper i HH-fleecejackor. När Junior efter några shots fyllnat till lite brukar han prata högt på portugisiska och även bjuda upp damer till dans, och sen dansas det samba till countrymusiken. Lars dansar inte.

Lars Lerins konst är fantastisk och behöver ingen spännande person bakom. Den klarade sig gott på egen hand i en 20-30 år sådär.

Lerin som person verkar intressant men vad jag inte förstår är hur SVT tänker när de vill vara kreativa. Jag vill lika lite se Lerin intervjua eller möta människor som jag vill se Lena Philipsson titta på konst eller göra konst eller vad hon nu gjorde i nån säsong tidigare.

Det känns bara krystat och som om SVT slängt ut enorma pengar på nån "crazy" brainstorming-konsult-soppa.

Hehe, tack för den målande beskrivningen. Jag följer serien med skräckblandad förtjusning - en och annan pärla har det bjudits på. Det var t ex befriande att se när städgalne Junior ville röja lite i Lars målarateljé.

Lars: "tänk om Picasso hade blivit hindrad ifrån att måla".
Junior: "Du är inte Picasso, du är Lars Lerin".


De bjuder på sig själva, det får man ju ändå ge dem credit för