Kön: Man
Ålder: 20
Längd: 185
Vikt: 82
Substans: 25I-NBOMe och Marijuana
Tidigare substanser: Alkohol, Tobak, Marijuana, Hasch, Spice, MDMA
Vi var 6 pers, namnger alla med D, N, L, M och R.
Jag och mina polare röker ofta på tillsammans och de har kört hallucinogena droger förut. Jag var skittaggad efter vad jag har hört de berätta så vi bestämde oss för att fixa fram lite LSD. Tyvärr fick vi inte tag på the real deal men vår snubbe försäkrade oss att de här lapparna med smileys på skulle vara bra grejer. Så vad som börjades som en hypad och förhoppningsfull kväll uppe på ett berg förvandlades till den skevaste resan vi någonsin varit på.
Vi börjar intaget kl 16.45 uppe på ett berg som vi kallar för Utsiktsberget. Som man hör på namnet så hade stället en väldigt fin utsikt. Man ser över en skog, en sjö och bort mot en upplyst grannförort. Vi kunde inte vara inne hos någon förrän senare på kvällen och trodde vi skulle kunna hantera allt bra ute. Vi står och snackar och leker med telefonerna för att få tiden att gå. Jag ville verkligen att effekterna skulle börja slå in så fort som möjligt. Efter cirka 30 minuter börjar man känna något, inget speciellt, känner mig typ lite småfull kanske. Vi alla börjar bli lite uttråkade så vi bestämmer oss för att bryta planen och gå från berget. Vi går till en skog som ligger ganska nära. Man märker att en av oss, D börjar bli väldigt speedad och kan knappt sluta prata om olika saker. Vi tycker att D är lite för hypad och får oss att bli lite stressade. Vi sätter oss vid ett litet grillställe i skogen för att chilla lite, se om effekten blir starkare. Jag och min polare N som båda känner oss lite smått besvikna övertalar oss själva att effekterna inte kommer bli starkare än såhär pga att det nu gått 1 timme. Vår andra polare L säger åt oss att vänta för allt kommer att komma snart, jag tror honom dock inte.
Vi bestämmer oss för att börja röra på oss och gå mot sjön för att röka en gås. Planen var att vänta tills senare men eftersom ingen direkt trippade och vi trodde inte det skulle bli mer så tänkte vi att vi kunde röka. Vi sitter på en bänk och efter gåsen börjar jag känna mig sjukt seg i kroppen. Jag lägger mig ner på gräset och lyssnar på lite musik och kollar upp mot himlen. Just nu har ingen kollat klockan på ett tag men vi bestämmer oss för att röra oss mot en annan skog nu. Vi går på en stig i skogen och det är nu jag börjar känna att något konstigt händer. Från att ha gått från sjön mot den delen av skogen vi var i tar cirka fem minuter men nu hade jag ingen koll alls vilket kändes extremt skevt.
Vi kommer till ett fallet litet träd som ligger bredvid stigen och vi bestämmer oss för att ta röka en till gås. Just nu när vi puffar på gåsen känns det som det gått ett bra tag, kanske några timmar. Jag tar upp mobilen och blir chockad av att se att vi bara varit ute i en och en halv timme. Jag berättar för de andra vad klockan är och de ser också helt förbluffade ut. D tar upp sin mobil för att kolla och precis efter han kollat tappar han telefonen på marken och faller ihop och börjar asgarva. Han berättar att han trodde att hela kvällen typ hade gått, att han trodde klockan var typ tolv på natten. Efter det så blir vi lite smånojiga eftersom vi märker att vi står mitt på en skogsstig som ligger väldigt nära ett bostadsområde klockan halv sju och röker gräs och är rätt högljudda. Nu känner jag att trippen typ har börjat, inte nått peaken ännu men känner att jag definitivt är hög på mer än bara gräs. Jag kommer på att vårt centrum fortfarande är öppet, detta kan inte min hjärna hantera. Jag har väldigt svårt att få in att vårt centrum är öppet, jag kunde typ inte acceptera det eftersom det kändes som klockan var så mycket så att det borde vara stängt, svårt att förklara.
Vi bestämmer för att röra på oss för vi känner att vi stannat här för länge. (Vill också påpeka nu innan att perioden från att vi började gå från det fallna trädet tills vi kom in senare var runt en timme, bara för att ni ska förstå hur förstörd vår tidsuppfattning var). Skogen vi är i är uppdelad i två delar och vi är nu vid änden av den första. Man kommer till ett litet öppet område med en rondell och några villor och fortsätter man förbi rondellen kommer man till nästa del av skogen. När vi står vid änden känner jag att jag har blivit mycket mer bängare. Jag fattar inte så mycket och känner mig väldigt borta i skallen. N tycker vi borde stanna i första delen av skogen men jag påminner honom att vi varit där fett länge (vilket vi inte har). Han håller med mig och vi börjar gå mot nästa del av skogen. När vi går förbi en villa får D för sig att det är fest där, R säger då glatt "Vaa är det fest" och får också för sig att det är fest. Jag, N och M går lite längre bak och vi hör att de nämner nåt om en fest och då kollar vi mot villan och får också för sig att det är fest där. Jag är inte helt säker på varför vi trodde det var fest. Minns inte om det var massa ljus där men vet att det var kanske fyra bilar parkerade men det var ingen musik som hördes eller något som indikerade på att det faktiskt var en fest där.
Vi fortsätter djupare in i skogen och halvvägs märker jag att D börjar må dåligt. Då var bara jag och L där, de andra hade gått i förväg på väg ut från skogen. D sitter på en stubbe och jag och L gör vad vi kan för att få D att känna sig bättre. Jag försöker intala honom att han trippar, att det inte är någon fara och jag försöker få han att förklara vad han känner. Vid det här laget trippar jag rejält och försöker hålla ihop mina egna tankar i skallen. D flyger upp från stubben och går iväg i fasansfull fart vilket gör mig lite orolig. Vi går efter och kommer ut och ser hur alla står under en lyktstolpe. Vi bestämmer oss för att gå vidare. Jag som är rätt seg hamnar efter med M som inte sagt så mycket. Ms hår står åt alla håll och jag blir lite glad när jag ser hur jäkla stekt han ser ut och självfallet är. Han säger att han tappat bort sin mössa och mitt svar är att då är den nog borta för alltid.
Nu när jag och M kommit ikapp de andra bestämmer vi oss för att splittras en stund. D vill gå iväg någonstans och N vill inte lämna honom själv så han säger att vi ska mötas vid några ruiner som ligger i en annan skog lite längre bort om cirka tjugo minuter. Resten av oss bestämmer då för att bara fortsätta gå, jag säger att det är bara att gå åt vilket håll som helst så länge vi inte går mot vårt centrum. Det slutar med att vi går till ruinerna på direkten.
När vi kommer upp dit så har jag nått min peak. Jag är sjukt förvirrad, vet inte vad jag ska göra, går runt i cirklar och fattar ingenting. Jag kollar på träden och alla grenar spiralar sig in i varandra och jag förstår verkligen inte, jag tappar förståendet för konceptet av träd, stenar och gångvägen som vi tidigare gick på. Jag försöker tänka ut vad poängen är med dessa saker och varför de ser ut som de gör. Jag hade också börjat få några typer av hallucinationer. Jag tyckte att grenarna på alla träd som stod ensamma såg ut som påfågelfjädrar. Något annat som var väldigt konstigt var ljuset mellan alla grenarna på träden som stod tätt intill varandra, det såg ut som att ljuset var 3d formade geometriska former som existerade mellan alla grenar. Detta märktes som tydligast när jag var stilla.
Jag föreslår att vi borde gå tillbaka till sjön för att "hallucinationerna" jag hade gjorde det svårt för mig att fokusera på vad som var verkligt, ingen aning om varför jag ville tillbaks till just sjön, tror jag hade svårt för att vara på en plats längre än några minuter. M ber mig då sluta stressa och ta det lugnt vilket får mig att känna lite skuldkänslor för jag ville inte sabba för de andra. Jag sätter mig ner och försöker varva ner och rationalisera vad som händer, verkligen påminna mig själv om att jag är berusad och att det inte är någon fara. Jag glömmer konstant bort vad verkligheten är för något. Jag är medveten om att jag sitter ner i skogen med mina polare men det känns samtidigt som jag flyger iväg från verkligheten och som att jag drömmer samtidigt som jag är vaken. Denna känsla är det sjukaste jag varit med om, min hjärna kunde nästan inte hantera vad som hände och jag satt konstant och småklunka från en flaska läsk och höll på och prassla med en påse, jag behövde göra något för att inte glömma bort vad verkligheten är för något.
M säger att vi kan börja gå mot honom. Jag kollar då klockan och ser att det bara gått en kvart sen vi drog från skogen. Detta gör mig nästan rädd eftersom det känns som vi varit vid ruinerna i minst ett par timmar så det känns som trippen kommer hålla igång skitlänge och jag är osäker på om jag kommer att palla. Vi har helt glömt bort D och N och bestämmer oss för att röra oss mot M. Vi börjar gå ner från skogen som ligger på en ås. Vi går ner för några trappor i skogen (del av ruinerna) och det är extremt jobbigt. Så fort vi kommit ner hör vi något, vi tycker att det låter som någon ropar uppe från ruinerna. Jag tror att vi bara inbillar oss men det slutar med att vi går upp igen för att kolla.
När vi kommer upp igen ser vi hur D och N sitter där, detta får mig nästan att hamna i chocktillstånd för jag var nästan 100% säker på att vi bara inbillade oss. Jag, M och N känner dock att vi vill röra oss hem till M vilket de andra inte vill, de vill ta det lugnt en stund. Så vi splittras igen. Vi går och sätter oss på Ms baksida, M ville chilla lite innan han gick runt och låste upp för vi trodde hans päron var hemma. Vi sitter där i vad som känns som en väldigt lång tid men det var kanske 5-10 minuter sen kommer resten av gänget och sätter sig med oss. D tar då fram en stor påse med marshmallows. Tanken på att äta är inte så lockande speciellt inte marshmallows, har aldrig varit så förtjust i det. Men jag tar en munchbit ändå för att testa. Jag älskar det, inte smaken utan konsistensen. Jag började fnittra och äta mer för att jag tyckte det var skitkul att tugga på dem.
Ålder: 20
Längd: 185
Vikt: 82
Substans: 25I-NBOMe och Marijuana
Tidigare substanser: Alkohol, Tobak, Marijuana, Hasch, Spice, MDMA
Vi var 6 pers, namnger alla med D, N, L, M och R.
Jag och mina polare röker ofta på tillsammans och de har kört hallucinogena droger förut. Jag var skittaggad efter vad jag har hört de berätta så vi bestämde oss för att fixa fram lite LSD. Tyvärr fick vi inte tag på the real deal men vår snubbe försäkrade oss att de här lapparna med smileys på skulle vara bra grejer. Så vad som börjades som en hypad och förhoppningsfull kväll uppe på ett berg förvandlades till den skevaste resan vi någonsin varit på.
Vi börjar intaget kl 16.45 uppe på ett berg som vi kallar för Utsiktsberget. Som man hör på namnet så hade stället en väldigt fin utsikt. Man ser över en skog, en sjö och bort mot en upplyst grannförort. Vi kunde inte vara inne hos någon förrän senare på kvällen och trodde vi skulle kunna hantera allt bra ute. Vi står och snackar och leker med telefonerna för att få tiden att gå. Jag ville verkligen att effekterna skulle börja slå in så fort som möjligt. Efter cirka 30 minuter börjar man känna något, inget speciellt, känner mig typ lite småfull kanske. Vi alla börjar bli lite uttråkade så vi bestämmer oss för att bryta planen och gå från berget. Vi går till en skog som ligger ganska nära. Man märker att en av oss, D börjar bli väldigt speedad och kan knappt sluta prata om olika saker. Vi tycker att D är lite för hypad och får oss att bli lite stressade. Vi sätter oss vid ett litet grillställe i skogen för att chilla lite, se om effekten blir starkare. Jag och min polare N som båda känner oss lite smått besvikna övertalar oss själva att effekterna inte kommer bli starkare än såhär pga att det nu gått 1 timme. Vår andra polare L säger åt oss att vänta för allt kommer att komma snart, jag tror honom dock inte.
Vi bestämmer oss för att börja röra på oss och gå mot sjön för att röka en gås. Planen var att vänta tills senare men eftersom ingen direkt trippade och vi trodde inte det skulle bli mer så tänkte vi att vi kunde röka. Vi sitter på en bänk och efter gåsen börjar jag känna mig sjukt seg i kroppen. Jag lägger mig ner på gräset och lyssnar på lite musik och kollar upp mot himlen. Just nu har ingen kollat klockan på ett tag men vi bestämmer oss för att röra oss mot en annan skog nu. Vi går på en stig i skogen och det är nu jag börjar känna att något konstigt händer. Från att ha gått från sjön mot den delen av skogen vi var i tar cirka fem minuter men nu hade jag ingen koll alls vilket kändes extremt skevt.
Vi kommer till ett fallet litet träd som ligger bredvid stigen och vi bestämmer oss för att ta röka en till gås. Just nu när vi puffar på gåsen känns det som det gått ett bra tag, kanske några timmar. Jag tar upp mobilen och blir chockad av att se att vi bara varit ute i en och en halv timme. Jag berättar för de andra vad klockan är och de ser också helt förbluffade ut. D tar upp sin mobil för att kolla och precis efter han kollat tappar han telefonen på marken och faller ihop och börjar asgarva. Han berättar att han trodde att hela kvällen typ hade gått, att han trodde klockan var typ tolv på natten. Efter det så blir vi lite smånojiga eftersom vi märker att vi står mitt på en skogsstig som ligger väldigt nära ett bostadsområde klockan halv sju och röker gräs och är rätt högljudda. Nu känner jag att trippen typ har börjat, inte nått peaken ännu men känner att jag definitivt är hög på mer än bara gräs. Jag kommer på att vårt centrum fortfarande är öppet, detta kan inte min hjärna hantera. Jag har väldigt svårt att få in att vårt centrum är öppet, jag kunde typ inte acceptera det eftersom det kändes som klockan var så mycket så att det borde vara stängt, svårt att förklara.
Vi bestämmer för att röra på oss för vi känner att vi stannat här för länge. (Vill också påpeka nu innan att perioden från att vi började gå från det fallna trädet tills vi kom in senare var runt en timme, bara för att ni ska förstå hur förstörd vår tidsuppfattning var). Skogen vi är i är uppdelad i två delar och vi är nu vid änden av den första. Man kommer till ett litet öppet område med en rondell och några villor och fortsätter man förbi rondellen kommer man till nästa del av skogen. När vi står vid änden känner jag att jag har blivit mycket mer bängare. Jag fattar inte så mycket och känner mig väldigt borta i skallen. N tycker vi borde stanna i första delen av skogen men jag påminner honom att vi varit där fett länge (vilket vi inte har). Han håller med mig och vi börjar gå mot nästa del av skogen. När vi går förbi en villa får D för sig att det är fest där, R säger då glatt "Vaa är det fest" och får också för sig att det är fest. Jag, N och M går lite längre bak och vi hör att de nämner nåt om en fest och då kollar vi mot villan och får också för sig att det är fest där. Jag är inte helt säker på varför vi trodde det var fest. Minns inte om det var massa ljus där men vet att det var kanske fyra bilar parkerade men det var ingen musik som hördes eller något som indikerade på att det faktiskt var en fest där.
Vi fortsätter djupare in i skogen och halvvägs märker jag att D börjar må dåligt. Då var bara jag och L där, de andra hade gått i förväg på väg ut från skogen. D sitter på en stubbe och jag och L gör vad vi kan för att få D att känna sig bättre. Jag försöker intala honom att han trippar, att det inte är någon fara och jag försöker få han att förklara vad han känner. Vid det här laget trippar jag rejält och försöker hålla ihop mina egna tankar i skallen. D flyger upp från stubben och går iväg i fasansfull fart vilket gör mig lite orolig. Vi går efter och kommer ut och ser hur alla står under en lyktstolpe. Vi bestämmer oss för att gå vidare. Jag som är rätt seg hamnar efter med M som inte sagt så mycket. Ms hår står åt alla håll och jag blir lite glad när jag ser hur jäkla stekt han ser ut och självfallet är. Han säger att han tappat bort sin mössa och mitt svar är att då är den nog borta för alltid.
Nu när jag och M kommit ikapp de andra bestämmer vi oss för att splittras en stund. D vill gå iväg någonstans och N vill inte lämna honom själv så han säger att vi ska mötas vid några ruiner som ligger i en annan skog lite längre bort om cirka tjugo minuter. Resten av oss bestämmer då för att bara fortsätta gå, jag säger att det är bara att gå åt vilket håll som helst så länge vi inte går mot vårt centrum. Det slutar med att vi går till ruinerna på direkten.
När vi kommer upp dit så har jag nått min peak. Jag är sjukt förvirrad, vet inte vad jag ska göra, går runt i cirklar och fattar ingenting. Jag kollar på träden och alla grenar spiralar sig in i varandra och jag förstår verkligen inte, jag tappar förståendet för konceptet av träd, stenar och gångvägen som vi tidigare gick på. Jag försöker tänka ut vad poängen är med dessa saker och varför de ser ut som de gör. Jag hade också börjat få några typer av hallucinationer. Jag tyckte att grenarna på alla träd som stod ensamma såg ut som påfågelfjädrar. Något annat som var väldigt konstigt var ljuset mellan alla grenarna på träden som stod tätt intill varandra, det såg ut som att ljuset var 3d formade geometriska former som existerade mellan alla grenar. Detta märktes som tydligast när jag var stilla.
Jag föreslår att vi borde gå tillbaka till sjön för att "hallucinationerna" jag hade gjorde det svårt för mig att fokusera på vad som var verkligt, ingen aning om varför jag ville tillbaks till just sjön, tror jag hade svårt för att vara på en plats längre än några minuter. M ber mig då sluta stressa och ta det lugnt vilket får mig att känna lite skuldkänslor för jag ville inte sabba för de andra. Jag sätter mig ner och försöker varva ner och rationalisera vad som händer, verkligen påminna mig själv om att jag är berusad och att det inte är någon fara. Jag glömmer konstant bort vad verkligheten är för något. Jag är medveten om att jag sitter ner i skogen med mina polare men det känns samtidigt som jag flyger iväg från verkligheten och som att jag drömmer samtidigt som jag är vaken. Denna känsla är det sjukaste jag varit med om, min hjärna kunde nästan inte hantera vad som hände och jag satt konstant och småklunka från en flaska läsk och höll på och prassla med en påse, jag behövde göra något för att inte glömma bort vad verkligheten är för något.
M säger att vi kan börja gå mot honom. Jag kollar då klockan och ser att det bara gått en kvart sen vi drog från skogen. Detta gör mig nästan rädd eftersom det känns som vi varit vid ruinerna i minst ett par timmar så det känns som trippen kommer hålla igång skitlänge och jag är osäker på om jag kommer att palla. Vi har helt glömt bort D och N och bestämmer oss för att röra oss mot M. Vi börjar gå ner från skogen som ligger på en ås. Vi går ner för några trappor i skogen (del av ruinerna) och det är extremt jobbigt. Så fort vi kommit ner hör vi något, vi tycker att det låter som någon ropar uppe från ruinerna. Jag tror att vi bara inbillar oss men det slutar med att vi går upp igen för att kolla.
När vi kommer upp igen ser vi hur D och N sitter där, detta får mig nästan att hamna i chocktillstånd för jag var nästan 100% säker på att vi bara inbillade oss. Jag, M och N känner dock att vi vill röra oss hem till M vilket de andra inte vill, de vill ta det lugnt en stund. Så vi splittras igen. Vi går och sätter oss på Ms baksida, M ville chilla lite innan han gick runt och låste upp för vi trodde hans päron var hemma. Vi sitter där i vad som känns som en väldigt lång tid men det var kanske 5-10 minuter sen kommer resten av gänget och sätter sig med oss. D tar då fram en stor påse med marshmallows. Tanken på att äta är inte så lockande speciellt inte marshmallows, har aldrig varit så förtjust i det. Men jag tar en munchbit ändå för att testa. Jag älskar det, inte smaken utan konsistensen. Jag började fnittra och äta mer för att jag tyckte det var skitkul att tugga på dem.
__________________
Senast redigerad av Gifora 2014-12-29 kl. 05:02.
Senast redigerad av Gifora 2014-12-29 kl. 05:02.
. Vi lyssnar på musik, gaggar om jag vet inte vad och har bara en väldigt underbar stund i det släckta rummet. Resten av kvällen kollar vi på diverse youtube filmer med olika färger, mönster och landskap. Ett klipp som jag verkligen älskade var med massa regnbågsfärgade 3d animerade ytor med massa utbuktningar som formades till olika geometriska figurer, jag såg en futuristisk stad bland alla former vilket var väldigt häftigt.