En röst på SD 2018 är nu bortkastad: konsekvenser?

Den största inverkan SD har och kan tänkas få ligger i att påverka den allmänna opinionen i Sverige. Debatten skjuts mot SDs planhalva. Kolla gärna exempelvis på hur UKIP har påverkat debatten i Storbritannien; de är ungefär lika stora som SD men har påverkat andra partier enormt.

Det allra viktigaste är att fler och fler människor börjar sympatisera med SD, INTE direkt inflytande på politiken. Det är ett långsiktigt arbete. Kan du inte se detta?


Detta är bara spekulationer från din sida som dessutom historiskt sett visat sig varit felaktiga. Ingen trodde nog att SD skulle få inflytande 2014, ändå skrapade de ihop 13 % och dubblade därigenom sitt väljarstöd för fjärde gången i rad (eller vilken ordning det nu är).

Vi får väl se vad väljarna gör 2018

50% av svenskarna kommer att vilja rösta på Sd i september 2018! Om det råden inte minsta tvekan.

Vi har 3,5 år av invandringskaos och tiggarterror framför oss.

DÖ var ingen game changer. Folk röstar på SD av en enda anledning: man vill stoppa invandringen. De som väljer SD, har kommit fram till att det existentiella hot
som invandringen utgör, är den absolut mest övergripande faran för folket, i vars skugga alla andra frågor bli småaktiga och meningslösa.

SD:s chans till inflytande rörande den här frågan var lika liten innan DÖ som efter DÖ. Däremot kanske SD:s möjlighet att agera vågmästare i småfrågor som t.ex. skatt för pensionärerna, försvann i med DÖ -- men det är ju naturligtvis helt ointressant.

De som väljer SD har intagit en radikal uppfattning, en grundläggande existentiell uppfattning. En uppfattning som handlar om folkets frihet och släktets överlevnad. Alla partier som stödjer förd politik är objektivt sett folkets fiender, och inget man ens överväger att röst på, då de har en felaktig uppfattning i Ödesfrågan. Man fortsätter därför att rösta SD, ty alla andra frågor är sekundära.

Du borde kolla in min uppföljande post, i samband med att jag bumpade tråden i dag.

DÖ var en helt avgörande förändring och präglar helt arbetet i Riksdagen och den stängde ute SD från allt möjligt samarbete och lämnade vägen öppen för de röd-gröna att lugnt kunna styra under mandatperioden. Nästa val kommer troligen att innebära samma sak: de röd-gröna blir större än Alliansen och vi får ytterligare fyra år med de röd-grönas budgetar.

Därför måste SD bedriva utrensningar i det egna partiet och stärka partiets inre organisation och diciplin i enlighet med en strikt tolkning av leninismens doktrin om partiorganisationen. Det finns ingen tid för kompromisser med partifalanger då dessa innebär att DÖ inte kommer att kunna brytas. SDs enda chans är normalisering, anpassning och finputsning. Invandringskritiken behålls men allt annat kastas ut: rasismen, fascismen, nazismen – och allt som kan påminna om dessa saker i termer av teori, demagogi, design, propaganda, program, plattformar osv.

Märk väl, det kvittar att partiledningen är fascister så länge de inte ger uttryck för den, så som t ex gjordes i den famösa intervjun i DN med Björn Söder då han på fascistiskt vis började utdefiniera stor befolkningsgrupper från ”nationen”, vilket i sin förlängning skulle innebära att inte många fanns kvar då även invandrande fransmän, som vår kung, eller invandrande valloner eller tyskar, som Kasselstrand, förstås inte är svenskar. Björn Söder är ju inte heller svensk, utan skåning (dvs. dansk).

Endast när denna normalisering nått en viss punkt, släpps SD in av Alliansen. Därför är pågående utrensningar en existentiell fråga för SD. För väljarna är invandringen ingen existentiell fråga och har aldrig varit. Det är en praktisk fråga: gärna invandring, men inte om den sociala strukturen börjar visa på allt för många dysfunktioner.

Och?

Sverigedemokraternas enda målsättning är att stoppa invandringen, vad spelar det för roll om det är en alliansregeringen eller rödgrönregering som sitter vid rodret -- de driver ju samma politik i Ödesfrågan.


Nej utrensningarna beror på Karlsson storhetsvansinne. Skälet att alliansens/sossarna inte vill samarbeta med SD beror inte på att de är oputsade, utan för att alliansen/sossar är agenter åt de globalistiska världsherrarna i Bilderberg och annorstädes -- som önskar se Sveriges homogenitet upplöst.

DÖ var en stor seger för SD, då den påvisade detta faktum. Nämligen att "höger" och "vänster" är två hjul på samma motorcykel. En motorcykel som störtar mot avgrunden. Först med DÖ öppnades möjligheten för riktigt omstörtande och polariserande opinionspolitik, något vi kommer se mer och mer av fram till valet. Man kan ju börja med att titta på hur det kokar bland alliansens väljare rörande DÖ:
http://unvis.it/expressen.se/nyheter...land-valjarna/

Konfliktlinjen globalism/frihet, diktatur/demokrati, kaos/homogenitet -- kommer bli tydligare och tydligare, och underlätta den radikala omläggningen som är nödvändig.

Därmed hävdar du att alla viktigare frågor i riksdagen avgörs i o med att budgeten tas, allt annat som man röstar om är småpotatis.
Den slutsatsen kan faktiskt på goda grunder ifrågasättas.
DÖ tycks f.ö. vila på ytterligt svag grund - av internoppositionen inom allianspartierna att döma. Inom M pågår rena upproret.

Igår presenterades det siffror som visar att runt 50% av Alliansens väljare tycker att DÖ är odemokratisk och ungefär lika många vill avskaffa den. Verkligen strålande siffror för oppositionen.

Samtidigt tror jag folk stör sig ganska ordentligt på att vi har en minoritetsregering som beter sig som om Sverige vore kommunistiskt. Sist jag kollade var riksdagen blå.

Då måste du ha kollat någon gång kring 2006, när alliansen tillträdde. Sedan dess har alliansfärgen, om den då hade en en blå ton, flagnat och rört sig mot den skära nyansen. Det ledande f.d. blå partiet har ju shanghajats av radikala ungdomar.
Vi får se hur internstädningen inom SD slutar, om den kvarblivande färgen då kan anses ha någon blå ton...
Men en riksdag utan ett någorlunda blått parti blir ju en märklig församling..

Ner-redigerat enl ovan blir Dr Felixius's inlägg riktigt vettigt! Men så är han också expert på utrensningar à la Stalin & Co. Jag ringer Åkesson&Karlsson o tipsar om en bra konsult..

Jag har bold-markerat felet du gör. Du använder detta som ett axiom, men de flesta av oss har redan falsifierat det genom observationer i verkligheten.
Jag har för mig att jag läst i tråden att du aldrig skulle rösta på ett parti som inte kunde få avgörande inflytande på regeringsmakten. Och du utgår nog lite för mycket från dig själv.

Som den stalinist du säger att du är så borde väl det vara tungt att behöva rösta på (S)ocialfascisterna. (Och idag måste väl också V räknas till socialfascister).
Frågan är om det ens är möjligt då din hjälte utpekat just socialfascister som huvudmotståndaren. Du kanske tvingas rösta på Moderaterna.

Tillbaka till ämnet.
Folk väljer ibland att rösta på partier som INTE rimligen kommer att kunna komma i Regeringsställning. Exempel är:
* Folk som röstat på VPK, men där VPK inte får igenom något utan bara får vara passivt stödparti till (S)ocialfascisterna. Det gånger (S) gjorde uppgörelser var det med andra partier.
* Folk som röstat på KDS innan Alliansen. Även när de varit utanför riksdagen.
* Folk som vill straffa sitt parti. Och röstar på något annat för att visa sitt missnöje.

Till detta får vi nog lägga de som inte är intresserade av att se SD i regeringsställning, utan vill tala om för andra partier att nu får dom faktiskt ta och lägga om sin vansinniga migrationspolitik. Jag skulle inte bli förvånad om en stor majoritet av SD's väljare hör just hit.

Ovanstående missar du helt genom att införa ditt axiom ovan.

Jag ser inte riktigt grunden för påståendet.
SD har ökat sin väjarbas närmast extremt. Och det verkar inte stanna av.
Tvärtom skulle man kunna säga att SD hittills gjort allt rätt.
* De har kommit in i Riksdagen
* De har skaffat sig erfarenhet av Riksdagsarbete
* De etablerar sig mer som ett Riksdagsparti och hinner utarbeta en mer detaljerad politik i största allmänhet.

Och detta är också de andra partiernas stora misslyckande. Nu har man en mer etablerad konkurrent som man inte blir av med så lätt.
Det riktiga hade varit att se till att SD åkte ut efter första Riksdagsperioden. Och det hade inte varit svårt.

Precis som tidigare skrivits så lockar ett snabbt växande parti till sig folk som man kanske inte vill ha med. SD har väl inte riktigt kunnat fylla alla förtroendeposter med väl kända och säkerställda personer efter valen. Så det är väl riktigt att se över läget nu efter valet och plocka bort sådana som inte hör hemma.
En hel del av utrensningarna lär väl handla om ren infiltration.

Här har vi klart olika uppfattningar. Jag ser SD som tämligen socialfascistiskt. Ungefär som (S) under Tage Erlander. Det är inget man rensar ut. Det är något man är.

Jag skulle nog beskriva det som att hittills har partiet växt så länge som övriga partier isolerat det.
Hade övriga partier varit lite mer lyhörda så hade man kunnat stoppa tillväxten.


Vi kan ju gå till dina domäner för att se om det du skriver haft effekt förr.
När Hermansson rensade ut de som ville göra revolution och slå ihjäl borgare och införa enpartistat. Alltså sådana som du. Blev SKP -> VPK så mycket mer accepterat då?

---------------------------------------------------------------------
Händer inget extraordinärt till nästa val kommer med största sannolikhet något/några småpartier åka ut.
Det blir döden för Alliansen. Och Sverige slår in på en "kommunistisk" väg ned i avgrunden.
Då spelar det ingen roll om SD blir accepterat eller inte.
(S) (SD) (V) är alla socialfascister, så det blir en resa med fallande BNP/capita. Oavsett invandring eller inte. Grekland av idag blir ett första steg för Sverige.

Vi ser redan idag hur Svamp är igång med att dela ut bidrag långt över vad intäkterna räcker till. Och inte ens med höjda skatter räcker det.
Och med fallande BNP/capita så lär det inte ändra kursen. Hur är det i Grekland idag? Säger dom att "nej det här går inte. Vi får titta mer på Singapore och kopiera dom"? Nej, 75% av parlamentet blir besatt av kommunister (i varierande grad).

Ja man förvånas över småpartiernas dödslängtan, dvs man gå helllre i döden (åker ur riksdagen) än anpassar sig till den nya verkligheten (som är att den förda invandrinsgpolitiken blir mindre o mindre populär samtidigt som den blir alltmer ohanterbar praktiskt/ekonomiskt/socialt).
Eftersom allianspartierna knappast har så många väljare bakom sig när det gäller asylpolitiken som de tror vore en anpassning ingen större utmaning, samtidigt som den genast torde bromsa SD:s tillväxt.