Beteenderådgivning hundvalp, akut.

Hej.

Vi börjar från början. Vår familj består av två vuxna och två småhundar. Vi har längr längtat efter en större hund och efter julafton bar det av.

Det blev en dobermann som vi längtat efter, men pga att jag bara kan ta lediga en månad så blev det en fyra månaders valp iställer för åtta veckors och nu känns det verkligen tungt eftersom jag misstänker att hunden fått noll socialisering.

Jag har hela tiden varit väldigt noga med att berätta att jag är en nybörjare med ambition, men det känns som att detta är problem som jag inte kan reda ut själv. Ska försöka samanfatta lite.

Hunden är/gör:
* Extremt aktiv, upp och ner i soffan 100-tals gånger varje dag tuggande på leksaker. Eftersom det är en lägenhet så känns det inte så toppen. Detta visste vi om, men inte i denna grad.
* De andra hundarna gillar inte valpen, utan morrar när hon kommer nära. Detta tolkar valpen som lek och sätter igång som fan med både hopp och skall.
* Väldigt osäker utomhus i mörkret. Hunden stannar och tittar på allt med svansen mellan benen trots att jag provar allt från kort koppel och march, till att låta den spana i egen takt. Den skäller på allt och alla när mörkret faller och man får locka/dra igång henne för att mönstret upprepar sig återigen.
* Kissar inomhus på både matta och möbler. Är uppe i fyra gånger nu och det är trots vi är ute varannan/tredje timme och vid lek/mat/uppvak. Nu senast kom vi precis in från en kvällsrunda och det tog inte många minuter innan hon kissade i soffan.

Tyvärr så är hunden hela underbar om man glömmer alla dessa saker och vi har verkligen fäst oss vis henne, men peroidvis är jag nästan redo att gråta. Jag tittar på henne och älskar henne redan men allt detta tillsamans känns bara för mycket.

Det känns extra trist eftersom det fanns ett osäkert syskon till henne i kullen som uppfödaren bara släppte till hundvana och att jag som brukshundsnybörjare får en valp som blivit skrämd (fått berättat) och beter sig så här känns inte riktigt rätt.

Och nu lägger hon sig med huvudet i knäet och tårarna börjar komma längs kinderna. Dessa 3 dagarna har känts som 3 veckor...

Snälla hjälp mig i detta, jag vet att det finns duktiga uppfödare här och snälla dela med er.

Kissande verkar vara det enda onormala - urinvägsinfektion kanske? Dobermann är små terrorister som valpar fast det blir bra efter 2år , lycka till !

Osäkerheten då?

I mina ögon så har en hundvalp ingenting att vara rädd för om det inte hänt något med gjort att den kopplar det med obehag? Det är tom så att om jag släpper henne på natten för att kissa så går hon till dörren med svansen mellan benen och skakar.

Vad jag läst om dobermann så ska det vara självsäkra och nyfikna hundar som inte är rädda för att undersöka. Här känns det tvärt emot, motpoler i princip.

Eftersom hundarnas kommunikation inte fungerar så vågar vi heller inte lämna hundarna hemma, även fast vi skulle börjat med ensamträningen omgående och ett liv där en av oss måste vara hemma på heltid fungerar inte riktigt.

De små hundarna vågar inte gå och dricka/äta heller.

Jag tycker att det låter som en typisk valp..

Ta bort mattor och hindra/tillåt inte hunden att vara i soffan.
Gör lugna mysiga aktiviteter. Var lugna och prata lugnande med hunden så ska ni se att hunden så småningom tar efter.
Valpar är ofta osäkra ute när det är mörkt, framför allt på nya ställen. Så gå samma korta runda varje gång.

Om valpen går upp i varv inne och "jävlas" med dom andra hundarna, så kan en hage av kompostgaller kanske vara en idé?

Ni har bara haft hunden i 3dagar? Luuuuugn. Det blir bättre.

Problemet är att de andra hundarna också är tillåtna i soffan och har varit det hela tiden, de är 4 och 5 nu. Sängen får hon inte vara i dock medan de andra får och det går väl ok, hon har försökt ta sig upp någon gång men har fått acceptera att hon inte får vara där.

Vi har funderat på hage, men det skulle nog springas ner omgående. Ibland jävlas hon inte utan vill lukta ihärdigt, men när hon flamsar och skäller de på henne och då triggas hon ytterligare.

Det är tre dagar som känts som en evighet tyvärr, det är kämpigt överallt och ingenting går ens i närheten av vad man tänkt sig. Får ingen uppmärksamhet alls utomhus även om jag försöker med leksaker, godis och lekar.

Nu går tankarna mycket på om vi ska lämna tillbaka henne innan vi fäst oss vid henne för mycket, men vi kanske levde i en bubbla där hundarna snabbt skulle fungera ihop och vi skulle vara superroliga/spännande.

Vill inte ge något konkreta råd till dig. Men ett par småsaker, försök begränsa hennes tillgång av lägenheten. Varje gång hon skvätter inne visa henne att det inte är ok med arg o bestämmande röst. Tag med henne ut omgående, gå med henne tills hon sätter sig ner, beröm henne med vänlig röst ev. "babyprat". Försök att med din röst belöna o straffa henne. Om hon är osäker så gå bara runt i ett litet område så hon känner sig säker på platserna. Många strövar omkring så dom bara kollar av lukter o spår, dom får ingen tid att koppla av o uträtta sina behov.

Ja, jisses...
Det kanske är lika bra att lämna tillbaka valpen om ni ger upp så här fort..?

Prova mina råd och ge det en vecka.

Kan ni så lämna tillbaka hunden, ni har tyvärr tagit er vatten över huvudet, med tre hundar i en lägenhet, och dessutom en Doberman. Det är antagligen ett komplett heltidsjobb att få ordning på hunden, o det låter inte som det är riktigt möjligt i ert fall.

NEJ, nej, nej!

Straffa en valp som knappt är tillräckligt gammal för att ens kunna kontrollera blåsan? Vad är det för idioti?!
Att banna en redan osäker hund, gör bara saken värre.

Bättre att bara lyfta upp valpen och bära ut den när den kissar.

Ett ganska typiskt valpbeteende. Tänk på att hon är på helt ny miljö,har nyss skilts från flocken.
Inte konstigt att hon visar lite osäkerhet,framförallt i mörker. Hon behöver inte alls ha blivit skrämd,kan ha lite vekare mjukare mentalitet bara.

Att hon kissar inne efter rastning har att göra med att hon föredrar att kissa på bekant,tryggt ställe,nämligen inne. Inte ovanligt att valpar gör så. Ni ska inte låta arg på rösten el fya henne,bara nonchalera,torka upp,och fortsätta gå ut. Det där försvinner.

Skaffa kompostgaller och begränsa hennes yta,både för natten och för avkoppling.

Det är fullt möjligt att det är så faktiskt. Eftersom min ledighet är begränsad och hundarna inte accepterar varandra så känns det sjukt tungt. Hade det varit ett problem så hade jag kunnat acceptera läget och jobba, men nu vet jag ibland inte ens vad jag ska göra för att det ska bli bättre.

Mantrat "en osäker hund är en farlig hund" ekar i huvudet om och om igen, tillsammans med att höra att "efter 12 veckor så är formperioden över" så känns det ärligt talat skit.

Vi ska prova på ett tag till och göra vårt bästa, men om det inte är bra nog för denna hunden så har vi inte något val, enligt min uppfattning då.

Viktigt att hunden får koppla av totalt alltså lek inte inne i tid och otid, hellre kanske någon tanke leksak.

Rasta på samma ställe varje kväll precis som med en liten valp. Tror dobber mognar sakta och ni kommer få kämpa en hel del.

Och se till dom andra hundarna oxå har sina egna avskilda platser på golvet. Försök inte motionera den trött det väntar man med tills 1 år ca, läs även på allt du kan om just doberman för som sagt tror dom kan vara rätt jobbiga som valpar.

tillägg
http://www.dober.se/allmanto.htm