Tyska Kejsardömets undergång

Under Otto von Bismarcks ledning skapades Kejsardömet Tyskland 1871. Till ytan nästan lika stort som Frankrike var man Europas nya stormakt. Bismarck såg till att hålla Tyskland utanför större konflikter med hjälp av en stark krigsmakt och allianser. Bismarck tvingades bort från makten 1890 av den nye kejsar Vilhelm II.

Drygt trettio år senare var allt över i och med Kejsardömets kapitulation i första världskriget. Och efter den fullständiga förlusten i andra världskriget krympte den forna stormakten ihop ännu mer. Hur kunde det hända och vems var felet? Och kunde det tyska kejsardömets upplösning rentav förhindrats? Hur hade Europa sett ut idag med det Tyska Kejsardömet intakt?

Främst två personer ser jag som det tyska rikets dödgrävare. Helmuth von Moltke dy, generalstabschefen och kejsar Vilhelm II. von Moltke ger jag, och säkert många andra, skulden för kriget med Frankrike och kanske att Tyskland kastades in i första världskriget överhuvudtaget. Som statsöverhuvud vilar även ansvaret på Vilhelm II tungt. Både för att han inte körde över von Moltke och stoppade krigsutbrottet i väst, men även för Tysklands långsiktiga politik långt tidigare. Inför första världskriget var Tyskland inringat av huvudmotståndarnas allianser. Hade ett Tyskland under Bismarcks ledning försatt sig i samma usla utgångsläge? Hade man satsat allt på Schlieffenplanen eller hade Bismarcks sett till att landets krigsmakt hade en eller flera mera flexibla planer?

Jag skulle vilja förenkla svaret om vems fel de va, Juden!!!!!
Att inte ta upp judefrågan här vore helt tokigt.

Har tänkt lite som du men gått mer på nutid. Vad hade hänt om inte hitler skapa ett 2 frontskrig tog Europa först sen Ryssland när man var mogen osv... Hur hade det sett ut idag? Ja lite mer åt det hållet för säga vad man vill men krigsföring det bemästra han såpass bra att det gick överstyr,,,

Med en våghalsig gambler som Hitler vid makten hade det gått åt skogen förr eller senare. Och utan första världskriget hade vi aldrig behövt uppleva någon Hitler. Istället hade han fått framleva sitt liv som anonym dagdrivare i kejsardömet fram till sin död.

Kejsaren var ju rätt jävla kass. Till skillnad mot Bismark var han en politisk katastrof och som dessutom var mycket illa intyckt av sina kusiner. Tvåfrontskriget är Tysklands förbannelse.

Han verkar ha ett fan på svenska wikipedia i alla fall. http://sv.wikipedia.org/wiki/Vilhelm_II_av_Tyskland

"Han var obestritt en god ryttare, vilket det finns åtskilliga bildbevis för."

"Kejsaren var intelligent och bildad och kunde vara ytterst charmerande i umgängeslivet när han så ville."

"Kejsar Vilhelm II önskade aldrig krig"

"1919 blev president Wilson sjuk vilket gav den tyskhatande franske konseljpresidenten Georges Clemenceau möjlighet att lägga till ett stort antal punkter"

"Varje juni öppnas portarna för dem som vill hedra minnet av den avlidne kejsaren"

Men visst, jag är böjd att hålla med om kaiserns oduglighet som ledare för dåvarande Europas starkaste stormakt.

Tyskarna ville väl ha republik, dom väl trötta på monarki.

Moltke? Har du också sett den där serien på Axess tv? Enligt den historiebeskrivningen är det liksom ingen tvekan om att det var hans fel.

Förmodligen handlar det ju om flera orsaker. Om sådana som Moltke fanns på ena sidan så var de även beroende på att sådana som Winston fanns på andra sidan. Sedan vem skulle vinna blev ett tärningsspel där tyskarna förlorade även om de helt realistiskt hade långt bättre chanser att vinna WWI än WWII.

I grunden handlar det väl om att ha starka ledare vid rätt tillfällen när det handlar om sådana som blir det utifrån födelserätt snarare än kompetens. Hade tyskarna haft en mer kompetent kejsare just vid detta oerhört viktiga läge så hade de förmodligen inte satsat allt på ett kort utan att först veta att man skulle vinna.

Tyska kejsardömet gick under för att det var ruttet.
Samma anledning som för kejserliga Ryssland och Österrike-Ungern.
Och innan dess kungliga Frankrike.

Både von Moltke och Wilhelm trampade i klaveret vid alldeles för många tillfällen. Ta bara att tyskarna lyckades med något som på den tiden ansågs omöjligt, få England och Frankrike att alliera sig med varandra. Problemet var att de allierade sig EMOT Tyskland. Den österrikiske kejsaren var knappast något ljus han heller.

Om det tyska kejsardömet hade överlevt till idag hade väl deras monark varit som vår, bara en symbol för landet.

När det pratas om Hitler ska man förstå att han inte var den ende spelaren i Europa. När Tyskland invaderade Tjeckosloavakien var det inte bara Tyskland som tog för sig av det landets territorium, utan även militärdiktaturen Polen. När så Polen i sin tur invaderades var det två stater som invaderade, Tyskland och Sovjetunionen.

De svenska kommunisterna vid den tiden, liksom kommunister i andra länder, hade absolut inget emot Adolf Hitler så länge denne var bundis med Stalin. Så snart Barbarossa inleddes blev Hitler som självaste djävulen för dem.

Kriget med Frankrike var en konsekvens av kriget med Ryssland
och alliansen mellan Ryssland och Frankrike.
Det som von Moltke den yngre (och mindre talangfulle) gjorde,
var att förekomma fransmännen.

Men visst, om man inte hade anfallit Belgien, Luxemburg och Frankrike,
så hade man kanske kunnat få till en status quo-fred i väst
och självfallet så skulle von Moltke ha sett till att man hade
mer än en plan för mobiliserings, koncentration och uppmarsch.

Wilhelm och det övriga militära ledarskapet var dock inte intresserade av status quo-freder,
utan de ville (och gjorde i fallet Rumänien och Sovjet) ha diktatfreder liknande Versaillefreden.

Den som förtjänar mer kritik är i.s.f. Tirpitz men hans idiotiska marina upprustning,
som gjorde mycket för att föra över britterna från att vara pro-tyska, till franskallierade.

Å andra sidan så var det Wilhelms idiotier som gjorde det möjligt för Tirpitz
att försöka genomföra sina likaledes idiotiska planer.

Vi ska inte heller glömma bort att det var Wilhelm,
som hällde bensin i elden istället för att försöka gjuta olja på vågorna
i fallet Österrike-Ungern vs. Serbien.

Det ironiska när det gäller den här perioden är väl att Österrikes ärkehertig Franz Ferdinand var en av de europeiska statsmän som allra mest verkade för fred. Minns jag rätt var han t.o.m. en av nyckelpersonerna i lösandet av Suezkrisen, till exempel. Dessutom hade han ett lugnande inflytande på Wilhelm II rent allmänt.

Så grejen är ju att den person som nog kunnat stoppa kriget genom sin död blev den indirekta orsaken till detsamma.