Psykofarmaka och amning

Hej!
Har nyss fått tredje barnet och amningen funkar fint. Vill gärna fortsätta, smidigt som fan, men psykiatrin är lite på om det där med medicinerna...

Förra barnet ammade jag omedicinerad o det var inte helt lyckat.

Står nu på lite sertralin (150/dag).

Diagnos: bipolär I (väntar på utredning för schizoaffektiv), social fobi, GAD, svåra sömnstörningar samt en släng av ätstörning bara för att flest diagnoser vinner

Medicinering innan graviditet var bla litium, zyprexa, iktorivil, abilify, lamotrigin, venlafaxin, zopiklon, propavan, nozinan ståendes dagligen. Plus nåt jag säkert glömt samt vid behovs.

Kan ju inte börja med den cocktailen igen nu, så jag undrar hur andras medicineringar i den här situationen har sett ut? Psykiatrin i min stad verkar ha väldigt lite erfarenhet av detta (det är överläkaren som ansvarar för mig o han vet aldrig nåt utan måste hela tiden konsultera andra).

(Har självklart mycket stöd från anhöriga, kommun och landsting så det är ingen fara för barnet. Jag har aldrig skadat mina barn o skulle jag bli sjuk så finns det ett bra nät. Min fråga är medicinsk, det övriga har jag/vi koll på. Det är inte första barnet.)

Den stora frågan är väl hur man kan skaffa tre barn när man har så svåra psykiska sjukdomar som kan gå i arv?

Nåja, gjort är gjort. Men givetvis ska du inte amma med en massa mediciner i kroppen, det förstår du väl själv? Det finns faktiskt fullvärdiga modersmjölksersättningar. Använd sunt förnuft!

Folk med svåra somatisk sjukdomar skaffar också barn, även där finns ärftlighet. Man kan vara en bra människa och en bra förälder trots bipolaritet eller MS. Det är nog bara nazisterna som anser att genetik alltid trumfar personlighet. Så det argumentet ger jag fan i.

Sen är din läsförståelse inget vidare.

Jag slutade med all tung medicinering långt innan jag blev gravid. Det kallas för planerad graviditet o rekommenderas till kvinnor med hälsobesvär, såväl psykiska som fysiska.

Äter inga mediciner frånsett sertralin nu. Jag vill dock gärna veta vad andra haft eftersom jag, som jag skrev, inte kan återgå till det gamla under amningen. Ersättning har jag provat tidigare, men föredrar personligen amning. Därav frågan.

Så uppblåsta nazister behöver inte skriva här, er åsikt är ointressant.

Nazist? Är du paranoid?

Det handlar inte om att man kan vara en bra mamma om man är psykiskt sjuk, utan om barnen kan ärva ens sjukdom. Det är väldigt egoistiskt att skaffa barn när man vet att risken att de ärver ens sjukdom är stor. Men att du struntar i det har du ju tydligen bevisat. Inte bara med ett barn, utan med tre!!

När det gäller dina mediciner så tycker jag du ska lyssna på dina läkare. Vad du personligen föredrar är ointressant. Det är barnets hälsa som är viktigt, inte vad du "föredrar".

Tyvärr tror jag du har måttlig nytta av att höra vad andra har tagit, eftersom det är så olika vad man själv behöver för att vara stabil, särskilt när man har ett gäng olika problem.

Jag fick mina barn långt innan någon diagnos men mådde bra under graviditeten och bara en smärre depp efteråt. Är man typ I/schizoaffektiv kan det nog vara mer angeläget att börja medicinera igen. Om din läkare inte vet så får han fortsätta fråga.

En sajt du kan leka med dock är
http://www.janusinfo.se/Beslutsstod/...och-allmanhet/
där kan du söka i rutan. Men börja inte ta något utan att checka av med läkaren!

"Nazisten" har rätt och du kan inte jämföra en person med bipolär sjukdom med en annan som har MS. Visst kan du ha barn och det kan också gå bra men jag vet personer som sitter inne på psyk långa perioder och deras barn måste tas omhand av andra och hur roligt är det att ha en mamma som försvinner med jämna mellanrum och blir totalförändrad under långa perioder. Dels pga sjukdomen och dels pga medicineringen.
Absolut ingen amning med dessa mediciner i kroppen. Allt du äter och dricker utsöndras även i mjölken. Jag förstår att för dig är det inte det ultimata att vara utan mediciner men spädbarn påverkas starkt och dessa kemikalier som lagras i deras kroppar dessutom.

Lite paranoid? Om du visste vad folk har skojiga tankar...det bor en liten himmler i alldeles för många. Tänker inte ta det vidare, din poäng är vanlig. Det mesta är ärftligt, men så länge det inte är dödligt ser jag inte något problem. Ärvde tandbesvär från mina föräldrar o det har jag faktiskt lidit mer av...

Jag skulle gärna lyssna på läkaren om han hade någon idé. Men det har han inte, utan frågar mig istället om jag vet. Min gamla klinik visste inte heller riktigt vad som kunde funka. Barnets hälsa är utmärkt, du kan vara lugn. Vården har järnkoll där o haft hela tiden. Det ingår i en planerad graviditet vet du. O BVC o psykiatrin bedömer att det är jag som avgör det här eftersom både barnet o jag mår bra.

Jag är nyfiken, därför vill jag veta. Psykisk ohälsa är inget ovanligt o att få barn är ännu vanligare.

"Det mesta" är inte alls ärftligt. Men när det gäller just allvarliga psykiska sjukdomar, så bör man verkligen tänka sig för. Men det kanske tillhör sjukdomsbilden att inte göra det många gånger. Jag förstår att du tar illa upp, för du befinner dig ju redan i en svår situation som inte går att göra något åt nu. Barnen finns där, men jag hoppas du inte planerar att skaffa fler.
Dels är risken stor att även dom blir sjuka, och dels är risken stor att du inte alltid kommer kunna finnas där för dina barn eftersom du själv kommer vara för sjuk. Har du inte ens tänkt på detta? Det handlar inte om "skojiga tankar" utan om realitet. Att du anser att det är okej att dina barn får svåra psykiska sjukdomar och att det inte spelar någon roll så länge det inte är dödligt visar ju bara på hur sjuk du själv är.

Psykriatrin bedömer att du behöver dina mediciner för att du inte ska bli för sjuk, jag tror inte dom har sagt att det är helt okej att amma med mediciner. Du skriver här för att få råd, ja och nu har du fått det. Använd modersmjölkersättning, punkt slut.

PS: Det finns inte en chans att du har lidit mer av "tandbesvär" än av din sjukdom med alla diagnoser samt det stora antal mediciner du normalt tar mot dina sjukdomar. Repeterar här vad du själv har sagt: "Diagnos: bipolär I (väntar på utredning för schizoaffektiv), social fobi, GAD, svåra sömnstörningar samt en släng av ätstörning bara för att flest diagnoser vinner
Medicinering innan graviditet var bla litium, zyprexa, iktorivil, abilify, lamotrigin, venlafaxin, zopiklon, propavan, nozinan ståendes dagligen. Plus nåt jag säkert glömt samt vid behovs.
"

Se till att få träffa en psykiatriker i någon kommun i närheten. Jag är ganska säker på att du får samma råd där som här i tråden. Sluta amma både för din egen och barnet (barnens) skull. Du riskerar att bli ordentligt sjuk utan mediciner och du vill inte riskera att barnet påverkas av din medicinering eller att de äldre barnen får en sjukare mamma.

det brukar stå info om graviditet och amning för alla mediciner på fass. så kolla där.

http://www.fass.se/LIF/product?userT...#breastfeeding
"Data som publicerats om sertralinnivåerna i bröstmjölk visar att små kvantiteter av sertralin och dess metabolit N-desmetylsertralin utsöndras i bröstmjölk. Allmänt försumbara till oupptäckbara nivåer har återfunnits i serum hos spädbarn, med undantag av ett barn som visade serumnivåer som låg på 50 % av moderns nivå (men utan märkbar hälsoeffekt hos barnet). Hittills har inga negativa effekter rapporterats avseende hälsan hos barn som ammas av mödrar som använder sertralin, men risken kan inte uteslutas. Användning på ammande mödrar rekommenderas inte, såvida inte läkaren bedömer att nyttan överväger risken."

Det finns ju annars bröstmjölksersättning att tillgå, inte lika bra som naturlig bröstmjölk dock men läkemedelsfritt.

Jag håller med om detta som skrivs. Dock medför riktig bröstmjölk flera goda hälsoeffekter och stärker barnets immunförsvar. Ersättning kan medföra allergier och intoleranser. Man får väga lite mellan för och nackdelar, jag själv hade dock inte ammat om jag medicinerade med psykofarmaka p.g.a. riskerna.

Det mest optimala hade ju varit att få tag i bröstmjölk från en annan person. Men det är det stor brist på inom vården.