Tour de Ski 2015

Tour de Ski 2015 inleds i år i Oberstdorf, en plats där både Emil Jönsson och Anna Haag vunnit etapper, där Emelie Öhrstig vunnit VM-guld och platsen där den första hemska femmilsmasstarten utspelade sig. Touren inleds som vanligt med en fristilsprolog som Björgen kommer vinna på damsidan. För svensk del gick denna sträcka bedrövligt ifjol med endast Lindborg bland de 30 bästa. Rydqvist har kört bra på denna distans tidigare men har nog inte den farten numera. Nilsson blir intressant att se, men hade ännu hellre haft klassikt. Bland herrarna är Halfvarsson favorit och utmanas av de alltid starka prologåkarna Northug och Cologna. Hellner har vunnit prologen förr men skulle överraska om han gör det igen, en bra placering kan det dock bli. Också Jönsson blir spännande, även om det kan gå åt skogen.

Andra dagen är det klassisk jaktstart, eller möjligen fristilssprint. En etapp som på herrsidan de flesta åren varit en seg tillställning men som för två år tog ordentlig fart och grusade de flestas pallambitioner. Sundby är den åkare jag sätter högst förhoppning till att det blir fart i loppet även i år. Dock är den långa platten innan mördarbacken som gjord för att de ska bli återsamlat om och om igen. För svensk del gäller det för Richardsson att hämta igen allt han tappade första dagen, för det brukar bli en hel del, och för Hellner och Halfvarsson att köra klokt. Man kan inte vinna touren i Oberstdorf, men definitivt förlora den. På damsidan går det sällan lugnt, definitivt inte för Johaug och Kowalczyk som kommer jaga som tokar en bit ner i fältet. Det ska bli intressant att se Haag som körde bra i Davos klassiska lopp men som alldeles för ofta förstört touren med svaga insatser andra dagen. Detta lopp blir också viktigt för utgångsläget på etapp 5, ett lopp man inte reder ut utan bra åkare omkring sig.

Bröderna Colognas hemby, som på andra sorters schweiziska även kallas Münstertal, gjorde tourdebut för två år sedan, även då med fristilssprint på nästan 1700 meters höjd. Den gången var det Emilshow. Han vann kvalet, föll i kvarten men tog sig ändå vidare till semin. Där lyckades han och Halfvarsson effektivt manövrera ut Northug, tyvärr också Hellner. I finalen lyckades svenskarna manövrera ut varandra och även Cologna hamnade i problem. Istället vann Krogh före Pellegrino och Valjas. I år hoppas vi främst på Jönsson och Halfvarsson igen. Även Hellner bör ta sig en bit, åtminstone semi, för att hänga med i totalen. Kanske kan också Andersson och Johansson, som på något obegripligt vis kan åka sprintprolog långt bättre än vad han borde kunna, klara kvalet. Storfavorit är, såklart, Sundby.

På damsidan vann Randall kvalet med 5 sekunder och finalen med 9 sekunder (nej, jag skojar inte) senast. Femma blev förresten Steira (nej, jag skojar fortfarande inte). Varför damerna kör två varv när de inte gör det i Düsseldorf kan jag inte begripa. Det lär krylla av norskor, som uppges ligga i hårdträning på området tvärnit innan mållinjen, i finalen i år tillsammans med Nilsson. Kanske kan Randall vakna till och göra dessa sällskap också. Övriga sex svenskor lär få det svårare, men tar någon av dem poäng är kvoten klar. Bäst chans har nog Wikén som för två år sedan var nära semin men blev utslagen av den norska sprintkaninen Johaug.

OS-genrepet ifjol gick inget vidare för de svenska damerna som nu ska köra touren. Loppet i Davos, där Haag var 4 i 10 km klassiskt, lovar dock bättre placeringar denna gång. Även Wikén har flera gånger gjort strålande stafettsträckor på just 5 km klassiskt. Herrarnas genrep gick bättre, Hellner nådde en klassisk pall för första gången och var 2010 på fjärde plats i Toblach på 10 km klassiskt. Det loppet vann Richardsson som tog sin första stora seger. Också Halfvarsson har lyckats bra i Toblach, när han 2013 blev sexa på fjuttiga 5 km klassiskt.

Den etappen, som gjorde debut 2012, blev någonstans dödsstöten för mitt intresse för touren som en riktig idrottstävling. Från början hade touren riktiga distanser, intervallstarterna var på 15 km, masstarten var på 30 km. Men undan för undan minskade distanserna, masstarten gick till 20 och numera 15 km. Intervallstarten minskade till 10 och sedermera 5 km, tillochmed 3 km för damerna. Istället kom touren att handla om vem som kunde åka långsamt halvlångt och spurta fortast. Northug tog 90 bonussekunder i Val di Fiemme nått år efter 6 spurtprissegrar, Cologna tog minuten i samma lopp. Att touren inleds men en prolog, okej då, men mitt i? I kombination med allt annat skit FIS gjort det senaste decenniet så gav jag upp där. I och med tourens betydelse för totala världscupen gav jag i samma veva upp även den. Vilka som vinner loppen, vilka som slår igenom, vilka som visar form och kapacitet inför mästerskapen, de sakerna bryr jag mig fortfarande om. Likaså var alla friplatser ska hamna och hur stora kvoterna för varje land blir. Men den stora äran att vinna världscupen och kunna titulera sig världens bästa längdskidåkare, nä det engagerar mig inte längre. Hur jag ska klara nästa mästerskapsfria säsong vet jag inte.

Femte etappen är den långa jaktstarten i fristil. Ifjol blev det svensk ”seger” när Lindborg var snabbast av alla. Även Wikén har varit bland de allra snabbaste på denna sträcka. Men mycket beror på utgångsläget man får, banan är väldigt hängvänlig och med fel grupp, eller ingen grupp alls, kan man förlora väldigt mycket. En åkare som inte brukar få det att stämma på denna etapp är Johaug. Ligger hon efter Björgen inför denna etapp gäller det att hon har bra folk runt omkring sig. Skulle hon köra sönder fältet för mycket andra dagen kan det paradoxalt nog bli hennes fall.

På herrsidan är det ännu viktigare att hamna rätt, även om nu banan inte blir den vanliga utan man snurrar fem varv i Toblach istället. Personligen föredrar jag då det är lätt snöbrist och starten flyttas från centrala Cortina till det stora fältet en halvmil in på banan. På så sätt inleds loppet med den tuffaste delen och den ihopsamling som brukar ske inledningsvis blir mycket mer kostsam för de som tänkt hänga resten av resan. Det var det som drabbade Northug 2012, som fick rusa ikapp Colognas 13 sekunders ledning i de brantaste backarna. Hade starten skett i Cortina hade han kunnat rusa ikapp på det flackare partiet och hade då, tror jag, sluppit vägga. Att inte varje etapp är oberoende av de andra, förutom sista dagen, är ytterligare en sak jag ogillar med touren. Med fel sällskap, eller isolering, kan tidigare ihoptjänad tid vara helt värdelös. Flera av svenskarna har lyckats bra på denna sträcka. Både Richardsson och Hellner har varit snabbast och Johansson gjorde ett av sina bästa lopp på denna sträcka ifjol. Också Svanebo kan det passa, problemet är att han kommer starta fem minuter efter.