Jag vaktar en katt som väser åt mig!

Som tidigare nämnt i tråden, det är kvinnor vi har att göra med, dvs money talks.

Visa att du är plånboken, att du har makten att ge primadonnan vad hon önskar. Hon är beroende av dig, inte vice versa. Räkor brukar katter ha dåndimpen på, skala får du göra själv. Köp ett gäng och kom överens med kattakräket, lämna sedan en rapport här så att andra noviser får ta del av "The master plan".

Hon känner väl sig helt enkelt sig "osäker" kring din närvaro. Hon markerar att hon vill vara i fred och förbli ostörd.

För att få katten att sluta fräsa åt dig måste du dra den i svansen varje gång den fräaer.
Katter är sjukligt stolta över sin svans så det är det bästa knepet för att ta ner den på jorden igen och få den att bli ödmjuk inför dina hemregler.

Rådet att dra i kattens svans när den fräser, hoppas jag bara var ett skämt. Så fullständigt okunnig om katters beteende kan ingen vara.

Nästa gång hon väser och du har gaser i magen, så gränsla över hennes huvud och lägg en brakare.

Okunnig om katters beteende"
Alla vet ju att kattens stolthet sitter i svansen. Det ser ju alla på den obrutna kattens höga svansföring tex.
Så länge en katt får vifta på sin svans som den själv finner gott måste man omedelbart bryta dess destruktiva beteende. Man kan ju inte ha en vildkatt i sitt hem. En katt måste tämjas, dess strävan efter dominans måste brytas.
Den självständighet du verkar efterfråga är väl bara något den allra värsta batikhäxa kan se som charmigt.
Jag lärde mig allt jag behöver veta av min far, och han dresserade katter så han vet om någon.
Man tämjer en katt genom att kontrollera dess svansföring. Varje gång den sträcker sin svans i vädret försöker den betvinga sin vilja över dig. Man måste omedelbart och konsekvent tillrättavisa den. Och då drar man den i svansen. För det är med svansen den söker domptera sin omgivning.
Du tror kanske att det är "elakt" men katten mår bäst av att veta sin plats. Den skall komma vid befallning, och sitta vackert vid behov.
Du skulle bara veta vilka färdigheter min far dresserade sina katter till. De kunde gå på lina. De kunde balanser på boll.
Och du tycker det är "elakt" att dra katten i svansen ...
Låt mig gissa, dina katter pinkar inomhus och du bara tycker det är "charmigt", att katten är "egensinnig" och "så söt". Nej, det är nog så att det är din katt som äger dig och inte tvärtom, som det skall vara.

Jag har haft katter antagligen mycket längre än du levt. Mitt hem stinker inte av kattlukt och jag kuvar inte mina katter. Mina katter har alltid kunnat uppföra sig, bara för att de själva velat det och känt sig säkra i mitt sällskap. De är uppfostrade med beröm och det har räckt med en blick från mig, så har de vetat att något varit no-no. Jag har boostat dom och aldrig någonsin gjort något som förnedrat dem. Katter är intelligenta och lär sig vad man säger till dem, om det är så att matte/husse betyder något för dem. Att tvinga katter att göra konster, skulle jag aldrig göra. Däremot har jag haft katter som kunnat göra konster om man ska kalla det så, bara för att de själva velat det, aldrig något jag lärt dem. Mina katter har alltid varit familjemedlemmar och vi har visat dem samma hänsyn som till övriga i familjen. Tycker man om katter, så gör man inte om dem till något annat. En katt som väser åt dej, talar ju också om något för dej, stick rör mig inte. Om du då drar den i svansen, så visar du att du fullständig skiter i vad den säger och vill bara visa din makt över den. Om det är så din far dresserat sina katter, så är det inget som imponerar på mig. Tvärtom.

+1 på detta. Mina två katter beter sig exakt likadant när jag tar med dem någonstans, det är en lika märklig som fascinerande procedur.

Min veterinär sade något rätt roligt en gång som ger en bra bild av det hela: utgå från att dina katter har Aspergers. Fast jag skulle snarare säga regelrätt autism än Asperger, i ärlighetens namn. Ändrar man en pytteliten sak blir de oroliga, t.ex var matskålen eller lådan står, möbler, osv. Naturligtvis är katter precis som människor i bemärkelsen att det finns stor individuell variation, men generellt stämmer detta mycket bra. Vissa katter är det hopplöst att förflytta överhuvudtaget; de vänjer sig vid ett nytt hem efter många månaders traggande, men att bara ta med dem någonstans som en hund fungerar inte. Andra är betydligt smidigare, mina kan jag t.ex. ta med mig lite varstans relativt smärtfritt. Katter är territoriella djur som spenderar sin livstid med att patrullera sitt territorium, så att bara sätta dem på en helt ny plats kan vara en enorm chock.

Med det sagt tycker jag din gäst hanterar situationen föredömligt. Jag har sett katter som kan gömma sig under en soffa och bara skrika i dagar när de blir placerade i nya miljöer, så det är ett gott tecken att katten är självsäker och kan slappna av. Att hon väser på dig är ingenting personligt, hon försöker bara visa sitt missnöje med situationen.

Och vad gäller Le Grand Maître ovan... Inte en enda av dina utgångspunkter stämmer, så jag förutsätter att du bara bedriver någon form av trollande. Men jag bemöter det i vart fall. Om en katt kommer mot dig med svansen i vädret visar det att den är glad och positiv, inte att den försöker dominera dig. Håller du på och rycker katter i svansen på det där sättet kommer du få traumatiserade kollin. Brutna och mentalt våldtagna katter kan man säkert få till att göra konster av den kaliber du nämner.

Vidare är inte katter domesticerade, vilket du hade känt till om du visste något om ämnet. De började leva i symbios med oss i samband med att vi började bruka jorden, ett fruktsamt förhållande då de höll undan skadedjur som t.ex. möss och råttor. Men vi domesticerade dem aldrig på det vis vi gjorde med hundar, hästar och andra arbetsdjur, därav har de heller aldrig programmerats genetiskt genom avel att lyda. Det du säger är applicerbart på hundar, inte på katter, då det går totalt stick i stäv med kattens lynne.

Katter är egensinniga och gör lite som de vill, därmed inte sagt att man ska tolerera dåliga beteenden som t.ex. att de pissar inomhus. Du uppfostrar dock inte en katt som du gör en hund. Katter förstår ingenting om du blir arg på dem, man måste vara konstruktiv och försöka fundera ut VARFÖR katten gör som den gör och sedan bemöta det på ett bra sätt. De känner heller inte skam på det sätt som hundar gör, så bestraffning på det sättet fungerar inte heller. Man kan använda en bestämd, lågtonig röst som simulerar det ylande arga katter gör för att förhindra dem att göra vissa saker, genom att man förknippar ett oönskvärt beteende med det obehagliga ljudet. Har fungerat bra för min del. Ja, det här ämnet kan man skriva långa böcker om...

Med det sagt kan du väl tänkas få viss dispens för dina mindre begåvade teorier om kattuppfostran från mitt håll då du har Evola som avatar.

Var betet gott?

Du har rätt i att katten troligtvis kom till människan för att människan höll förråd med mat och det lockade till sig råttor och möss vilka i sin tur lockade till sig katten, en symbios uppstod och snart var katten tam och domesticeringen började därmed.

Jag håller inte med om övrigt, att katten skulle ha uppfostrats annorlunda än hunden i den bemärkelsen att hunden skulle lyda oss mer bara för att vi uppfostrat dem till det. Katten kan aldrig bli som hunden i fråga om lydnad pga. att hundar är flockdjur och katter solitära. En katt lyder ingen flockledare.

Dagens olika raser av katter har vissa av dem ett mer flockliknande beteende men det är ingen regel utan undantag och absolut inget som alla kattraser uppvisar. Att vi också kastrerar katten gör att de behåller ett mer kattungelikt beteende. Kattungar lever i grupp med sin mamma och syskon, även andra katthonor och dennes ungar kan ingå i en grupp men sen stöts ungarna bort. Att vi människor håller kvar katter i våra hem i små grupper fungerar ofta bra men långt ifrån alltid.

Andra djur vi domesticerat är, vad jag på rak arm bara kommer på som flockdjur, de är heller inte domesticerade till att leva inne med oss i våra bostäder på det vis som katter och hundar är. Att får, kor eller hästar på vissa sätt lyder oss mer än en katt beror mer på att de är flockdjur imo.

Katten är dessutom renodlat carnivor, hunden är carnivor men även lite omnivor, de andra djur vi håller oss med äter alla mest gräs, grisen är omnivor. Katten som bara överlever på kött och är solitär är därför en jägare som aldrig någonsin överger sin jaktinstinkt inte heller tror jag att vi kan helt avla bort den instinkten, med vilken de alltid kommer att vara mer självständiga. Hunden som lyder flockledaren lyder att vänta tills flockledaren ätit och accepterar att bli "serverad".

Håller verkligen med dig om att man inte uppfostrar en katt på samma vis som en hund. Den där Le Grand Maître trollar förhoppningsvis, annars är både farsan och Le Grand iq-befriade.

Det du skriver känns spontant som en rimligare förklaring än den jag gett, så jag får säga att jag är benägen att hålla med dig! Andemeningen med det jag skrev var att katter inte lyder på det sätt en hund gör, och därför inte är mottagliga att dresseras för att göra konster eller liknande. Motsatsvis kan man där se jakthundar som ett bra exempel, då de verkligen brinner ut i klospetsarna för att bli tilldelad uppgifter och att få lyda på olika sätt. Hade en vorstehtik själv som användes till en del jakt för några år sedan, och med henne märkte man verkligen hur den typen av hundar strävar efter att få lyda.

Hur man sen kommer till denna slutsats ser jag som sekundärt, men som sagt tror jag att din förklaring är bättre!