Jag vaktar en katt som väser åt mig!

Jag börjar inse att jag gjorde ett stort misstag när jag gick med på att passa en kompis katt. Den överlämnades hit till min lägenhet för två dagar sedan och skall stanna till juldagen. Jag är inte van vid katter, men jag gillar djur...i vanliga fall. Dock traskar den här katten omkring i min lägenhet som värsta primadonnan. Hon ger mig blickar som om jag vore en idiot. Lägger sig lite överallt och vägrar flytta på sig. Säger man någonting till henne eller försöker röra vid henne så väser hon. Vid några tillfällen har hon väst bara jag har kommit in i rummet där hon befinner sig. Inte så att hon verkar rädd, utan mer bara som markering. Hela hennes kroppsspråk är för övrigt lugnt och hon äter och går på lådan som hon ska. Jag kom in i badrummet idag när hon satt på lådan, och även då gav hon mig en hård blick och väste. Sedan såg det ut som hon ägnade extra lång tid åt att sprätta ut så mycket kattsand över golvet som möjligt, innan hon belåtet traskade förbi mig och lade sig på soffan.
Är det här jävla beteendet normalt? Det här väsandet börjar gå mig på nerverna. Vad vill hon egentligen komma med det?

Hon vet inte att boendet hos dig är tillfälligt. Hon är väl sur över att ha blivit bortlämnad. Hon försöker nog markera att hon minsann inte är "din" katt och du inte hennes människa.

Hehehe där har du hittat din överman

Nåväl, hon gillar inte att man stör när hon sitter på lådan förstås sedan gör hon upp ett revir i din bostad och kommer du innanför det blir hon arg.
Hur interagerar hon med dig i övrigt? Kommer hon till dig så du får klappa henne eller håller hon sig borta från dig?

Barnsligt beteende i så fall...kan jag tycka. Men det är väl knappast någon idè att försöka påtala för henne...då kommer väsandet öka till helt nya nivåer.

Ganska troligen är det så att hon är rädd, dels för dig som är ny och okänd, men även för att hon är i en helt ny och okänd miljö (din lägenhet).

Jag är själv på besök i föräldrahemmet nu över julen och jag har med mina två katthonor, föräldrarna har två lata hankatter som mest är nyfikna och oberörda, men mina katter fräser och gnäller på allt och alla som kommer nära - även på varandra. De är annars hemma absolut bästa vänner och sover bokstavligt talat PÅ varandra annars - men nu är det helt ombytta roller.

Det är ju inte första gången jag varit uppe med mina katter så jag är van, det brukar hålla på så här de första dagarna till första veckan (stannar till efter nyår), sedan vänjer de sig och brukar faktiskt bli vänner och leka med "huskatterna".

Jag åkte upp i lördags och redan nu idag (måndag) börjar den yngre av mina katter springa runt mer oberört i huset och kommer närmare och är mer nyfiken på "huskatterna" innan hon börjar fräsa, i lördags gick det knappt att ha henne på sammas våning som de andra utan att hon försökte gömma sig och/eller tokfräste.

Så ge det lite tid och låt katten vänja sig vid dig och den nya miljön.

Bjud kattfan på något gott så är du hemma. Typ räkor, musslor eller rå oxfilé. Upprepa detta några ggr och strunta i den vanliga maten.

Det verkar i så fall som att hon på bara två dagar har gjort upp sitt revir till att gälla HELA min bostad.
Hon interagerar huvudsakligen genom att titta surt på mig när jag befinner mig i närheten, och ge ifrån sig en väsning eller två. Ibland när hon sover och jag råkar visa mig är det precis som att hon halvhjärtat och i sömnen kisar mot mig och väser. I början signalerade hon att hon var hungrig genom att skrika som besatt inne i köket vid sin matskål. När jag sedan lagt upp mat tittade hon på mig och väste precis som att "tack, nu kan du dra åt helvete". Numera ser jag till att alltid ha skålen påfylld för att slippa höra eländet. Att klappa henne är nog inte aktuellt.

Det är bara att inse att katten har gjort dig till sin bitch, så det är bara att bita ihop och lyda order i några dagar till. Om du inte vill göra saken värre är mitt råd att fortsätta att vara betjänt åt djuret, och håll dig undan när den väser, det betyder "flytta dig ur min åsyn, kräk" på kattspråk.

Jag skrattade när jag läste inlägget om denna katta som tydligen är sur som ättika och tydligt talar om vad hon tycker om detta arrangemang att hon blivit bortlämnad några dagar. Du ska inte ta det personligt utan så här är ju en del katter. Speciellt honkatter. Min hona skulle med säkerhet uppföra sig precis så om jag lämnade bort henne också.

Du får försöka charma henne med lite godis, räkor eller något brukar alltid gå hem (om hon tål räkor, inte alla katter gör det) eller pröva något annat som hon gillar. Också att du pratar fint med henne, berömmer henne eller leker med henne osv. , så kanske hon tycker att det här är ju inte så tokigt ändå. Man får vara lite listig så kanske hon smälter.

Ge den en sill så blir den glad och tycker bättre om dig!

Hon är mån om sin integritet, inte mycket mer än så - alla katter är inte keldjur och alla vill inte leva på människans villkor 24/7, bara aatt inse...

...låter som en gullig katt, en som vet vad den vill och sätter gränser, det lilla har hon väl ändå alldeles rätt i att göra, väl? Är det inte hennes sak och det enda lilla hon kan göra?

För hon kan ju inte samtala med dig och förklara det bättre än så... det är hennes ensak och fulla rätt som INDIVID.

Strunta totalt i henne. Ge henne månne en överglidande blick när ni är i samma rum. Ska du bjuda henne på något gott så se till att hon ser att det är du som lägger fram det.

Har du tur mjuknar hon, men katten kommer förmodligen fortsätta sura under sin vistelse hos dej.

Var dock inte förvånad om hon i framtiden kan bli tokglad då du kommer hem till henne och hennes ägare. Då är du den där trygga, snälle som gav godis. Men bli kompis med dej medan hon bor där icke då! Så kan katter fungera