Autism, hur blir man autistisk?

Skrev en annan tråd (i en annan forumdel) som gick in väldigt mycket i detta så jag tyckte det vore bättre att utvidga den delen här i stället.
Jag anser mig vara väldigt "smart", analytisk och filosoferande.
Det leder i vissa fall till att mitt medvetande "spacear" iväg, i mitt tycker, lite väl långt. Ibland är det såklart väldigt värdefullt. Men när det blir konstant, även i de mest vardagliga situationerna, kan det vara jobbigt.
Några svårigheter socialt kan jag ibland ha också, om det är helt nya miljöer. Men jag har egentligen inget problem med just nya miljöer.
Det här kan jag tycka har förvärrats något med åren.

Kan det vara något förstadium till autism eller nåt? Är det en diagnos som öht kan växa fram, om man utsätts för/exponerar sig själv till vissa miljöer, eller är det något man föds med?
Om det är något som kan växa fram, finns det något man kan gör för att hejda förloppet?
Dum-piller eller nåt (nästan seriös)..

Min grabb föddes med det.

Jag har "högfungerande autism" man föds med det. När jag var 6 år så fanns det en bild där barnen lekte medans jag satt i mitten och tittade på en blomma, kommer ihåg att jag var någon annanstans i tankarna alltså som du beskriver, så jag var osocial.

man föds autistisk, man blir inte autistisk senare i livet.

eidt: iqtest hann före

Som jag redan svarat dig det är ett biologiskt medfött funktionshinder med många tänkbara orsaker , fosterlivet har störst betydelse, helt utan att moden gjort något "fel" gener spelar in , förlossning lika så.

Det är inget man får utan något man föds med.

Men den borde kanske kunna vara mer allvarlig i perioder och mindre i andra eller?

Som någon skrev ang blomman. Jag vill nog påstå att sådant tänkande ökat för mig. Just tycker jag det är väldigt framträdande, mitt analytiska tänkande. Men tidigare så kan jag inte påstå att det var lika mycket...

Kan man kanske träna bort mycket av detta? Oavsett om det är autism eller inte.

Kan dock tillägga att jag inte har några som helst svårigheter med fysisk kontakt och närhet av den typen, vilket jag förstått är vanligt för människor med autism?

Man kan ju födas med mindre svårigheter eller funktionshinder inom de områdena utan att man för den skull uppfyller kraven på diagnosen. Jag har själv haft problem med att vara social (som jag i stort sett kunnat träna bort), tänker en massa och kan stänga av allt annat om jag är riktigt inne i något - helst då något tekniskt.
Jag tror inte jag skulle kunna lösa mina problem bättre om jag vore "dum", då jag fortfarande skulle haft de samma svagheterna, men inte intelligensen för att kunna arbeta mig runt dom. Alkohol och stimulanter kanske kan fungera som "socialpiller", men jag vill inte ta något som gör mig korkad, ger risk för beroende eller kan skada min hjärna.

Alla människor fungerar så.

Allt kan tränas även sociala koder och socialt samspel.

Här har du ett IQ test som du kan prova, den är till och med bättre än Mensas riktiga överbevakade. http://iqnavi.net/tests2/thelogicaltest/index.htm
Jag har inte gjort den ännu men ska göra den sen när jag är i en lugn tillvaro.

Skriv vad du fick om du vill så kan vi se hur bra analytisk förmåga du har. Mvh

Man kan ha avvikande beteenden och känna sig annorlunda utan diagnos och sjukdom. Det är helt normalt. Alla människor är unika med sina speciella egenskaper. Det verkar ha blivit värsta innegrejen att jaga diagnoser nu för tiden. Alla vill ha en!

Du ska nu få råd av mig som kan vara ditt bästa.

Att få en diagnos är bra för dem som inte vet hur de är, och genom att få ett diagnos så fastställs man hur man är, och som du nämnt så vet du redan hur du är som person, så vad spelar det för en roll om du får diagnos eller inte? Jag har Autism i hela min familj. Och autism har ju inget med IQ att göra? Visst de som har högt IQ brukar oftast ha Autism, men fortfarande så har det ju inget med diagnosen att göra.

Istället för att jaga efter en diagnos så borde du jaga ett bra jobb.