Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

I en TT-artikel om hur G20 pressade Lavrov så att han blev purken och stack läggs följande ord i hr Blinkens mun som de läte i svensk översättning: ”Ukraina är inte ert land. Dess spannmål är inte ert spannmål. [...] Ni bör släppa fram spannmålet [...].”

Spannmål är till skillnad från fotbollsmål och ändamål inte neutrum, det borde en professionell skribent veta. Ganska uppseendeväckande att inte veta genuset på vårt vanligaste livsmedel. Ungefär som att skriva ”det dyra mjölket tär på barnfamiljernas ekonomi”. Skulle seriösa publicister som Olof Lagercrantz eller Herbert Tingsten ha gjort sådana misstag?

Båda är rätt. Jag skulle också ha skrivit "spannmålet".

https://www.saob.se/artikel/?unik=S_...0065.5V06&pz=3

SPANNMÅL span3~må2l, r. l. m. l. f. (G1R 1: 327 (1524) osv.) l. (numera mindre br.) n. (G1R 4: 384 (1527), UNT 27/2 1975, s. 6.); best. -en resp. -et; förr äv. SPANNMÅLE, r. l. m.; best. -en; förr äv. SPANNMÅLA, m. l. f.; best. -an.

I en text om nötkrämsboomen i Malmö i Sydsvenskan i dag står följande mening: ”Klientelet, som oftare än inte har rötterna i andra länder, fyller upp fiken från tidig förmiddag [...]”

Vadå ”oftare än inte”? Vem säger så på svenska? Formuleringen är så oidiomatisk att man behöver göra en satslogisk analys för att förstå den. Låter som en direktöversättning av brittiskans ”more often than not”; men, sachez-le, denna språkdräkt är som att komma i tweedkavaj på midsommarfest.

När man läser svenska tidningar får man ibland en känsla av att läsa något som körts genom Google Translate, trots att det är svensk originaltext. Rätt ord används på fel sätt, och ibland blir det obegripligt, ibland bara konstigt.

Ett dagsfärskt exempel från en av våra största dagstidningar, med mina korrigeringar inom hakparenteser:

På SvD Brännpunkt presenterades dock tio punkter på saker ["exempel på saker" eller "punkter" (som)] partiet vill se genomförda redan nästa år. Bland dem hör ["Till dem hör" eller "Bland dem finns"] att Migrationsverket ska kunna driva anläggningsboenden i egen regi, att varje kommun ”ska ha förmåga” att ta emot de [dem!!!!!!!!] som fått uppehållstillstånd samt sänkta trösklar in på arbetsmarknaden.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/al...en_4203983.svd

Journalisterna spelar ju en viktig roll för språkvården, särskilt som många svenskar inte längre läser böcker. Risken finns alltså att en bristande språkkänsla bland våra journalister sprider sig och leder till ett allmänt språkligt förfall.

Frågor att diskutera:

1. Hur utbrett är problemet? Håller ni med om att det blivit värre de senaste åren?

2. Vad beror förfallet på? Är det bristerna i den svenska skolan som börjar slå igenom? Eller finns problemen högre upp, i journalistutbildningen?

3. Vad kan vi göra för att åtgärda problemet? Fortbildningskurser i svenska för journalister? Mer korrekturläsning? Smartare ordbehandlingsprogram?

I en text om nötkrämsboomen i Malmö i Sydsvenskan i dag står följande mening: ”Klientelet, som oftare än inte har rötterna i andra länder, fyller upp fiken från tidig förmiddag [...]”

Vadå ”oftare än inte”? Vem säger så på svenska? Formuleringen är så oidiomatisk att man behöver göra en satslogisk analys för att förstå den. Låter som en direktöversättning av brittiskans ”more often than not”; men, sachez-le, denna språkdräkt är som att komma i tweedkavaj på midsommarfest.

”Vid 10.30 på förmiddagen är det inte kö varken utanför eller innanför polisstationen”, skriver Sydsvenskan apropå Polisverkets söndagsöppet för passuthämtning. Hur kan man som skrivande yrkesperson formulera sig så klumpigt? Varför dubbelnegera satsen och tömma den på logik och elegans?

Skönare och riktigare vore självfallet: ”Vid 10.30 på förmiddagen är det inte kö vare sig utanför eller innanför polisstationen.”

Fast jag skulle säga: vare sig utanför eller inne i polisstationen. Innanför betyder för mig att något ligger bakom polisstationen, t.ex. på en innergård.