Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

SVT Text skriver att ”kung Charles III kommer att ha inslag av flera religioner och språk, avslöjar ärkebiskopen av Canterburys kontor.”

Nu är det tydligen någon som suttit och bläddrat i The Guardian igen och läst ordet ”office”. Ärkebiskopen har naturligtvis inget litet sunkigt kontor, utan ett kansli, det har t o m biskopen i Lund.

Sen är det förstås ett ständigt trätoämne huruvida genitivens s bör hängas på det sista ordet i genitivsjoket. Varför inte ”ärkebiskopens av Canterbury kansli”?

Jag VET att den formen (det fetade) är rätt, men jag skriver ändå hellre om meningen och uttrycker det på något annat sätt, än att skriva så. För det låter himla konstigt.

Man skulle kunna snurra till det lite ytterligare genom att hävda att det borde heta "'ärkebiskopen av Canterbury kansli" även om man tillämpar principen om gruppgenitiv, eftersom ortnamn som slutar på vokal traditionellt inte får genitiv-s. Nu vore det väl i och för sig fel att bryta ut ortnamnet ur en etablerad fras som också är ett egennamn och behandla det för sig, men om man nu prompt ville skapa förvirring och irritation.

Nu är ju ett kontor inte nödvändigtvis bara ett rum. Det har ju varit ytterst vanligt att kommunala organisationer har haft -kontor som beskrivning för det som numera ofta kallas -förvaltning. Skolkontoret var exempelvis en tämligen stor organisatorisk enhet.

I Dagens industri hittade jag denna rubrik och artikel.

Tui betalar tillbaka stöd från tyska staten.

Resegruppen Tui har betalat tillbaka hela sitt stöd från den tyska staten som bolaget fick under coronapandemin, framgår det av ett pressmeddelande.*

Tycker nog att prepositionen ”till” är lämpligare än ”från”.

Nä, visst, men ett högvärt ämbete knyts i allmänhet till ett kansli snarare än till kontor. Vaktmästarkontor men rikskansli, mönstringskontoret i Kristianstad men det himmelska kansliet.

Ja. Dessutom office kan i vissa varianter översättas rent av som ämbete... När biskopen uttalar sig ex officio så menas definitivt att han uttalar sig å sitt ämbetets vägnar, och inte för bara för att det är torsdag.

Däremot startmeddelandet i tråden är det ganska tydligt biskopens kansli som meddelar, det är knappast bispen personligen.

Särskilt ständig skulle jag inte säga att frågan är längre, eller i varje fall inte som en strid mellan -s på huvudordet eller sista ordet. Erik Wellander beskrev din variant som omöjlig i de flesta stilarter, bl.a. den "vittra", redan 1939 och förordade omskrivning utan genitiv-s. Språkrådets frågelåda säger föråldrad. Jag kan inte minnas när jag senast såg den i professionellt publicerad text. Paradexemplet Konungens av Danmark bröstkarameller har bytt namn.

Det är möjligt att slaget är förlorat.
Men det står åtminstone Hälsingborg på karamellasken.

Dagens Nyheter skriver denna sena majkväll:

»AI:s ”gudfader” varnar för mördarrobotar.
Geoffrey Hinton: ”Det är svårt att se hur du kan förhindra dåliga aktörer från att använda det för dåliga saker”.«

Det var en ovanligt dålig översättning av ett gissningsvis anglosaxiskt originaluttalande.
”Dåliga aktörer” och ”dåliga saker” låter inte alls bra. En mer träffsäker översättning hade varit till exempel: ”Det är svårt att se hur man kan förhindra illasinnade aktörer från att använda AI för illasinnade syften.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...-manifestation

En av arrangörerna berättar att dagens manifestation är speciell. Att Sagas död har väckt något i de som bor i staden.

Ska vara "dem". *suckar* (Ja "de som" kan vara rätt i vissa uttryck, men här är det glasklart att det ska vara "dem som".)

Denna strid är förlorad. Man ser oftare de som än det traditionellt riktiga dem som. Nykläckta journalister kan inte längre klandras för sina de som när alla deras förebilder skriver likadant.