Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 2
  • 3
2017-05-08, 12:11
  #25
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DoktorFaustus
Det är en rätt klurig bok, som jag minns den i alla fall men då var jag också tonåring när jag läste den... så mina tankar om det verket kanske inte är så viktiga, eller för den delen klargörande. Vad som är bra att göra innan man läser den är att läsa lite vetenskapshistoria, i synnerhet perioden 1600- och 1700-talet och då framförallt de "människovetenskaper" Foucault analyserar; dvs, nationalekonomi, biologi och lingvistik. En av hans poänger är ju att dessa vetenskaper, trots att de är så olika både till ämnet de undersöker och metoder de använder sig av, är på den djupare nivån mer lika varandra än vad de är med samma ämnen under 1800- och 1900-talet. Om man inte har lite vetenskapshistorisk bildning så kan allt namedroppande av franska lingvister och biologer vara rätt svårbegripligt, för att inte säga förvirrande.

Det var nog främst de första tre kapitlen som gav mig något (som nittonåring alltså) öht. Han gör bl a en kort analys av Don Quijote som jag minns som rätt intressant. Inledningskapitlet som är en analys av Diego Velásquez målning Las Meninas finns redan översatt till svenska i antologin Diskursernas kamp, men den kan vara rätt förvirrande att läsa.

Måste säga att det faktiskt är lite lustigt att just Les mots et les choses inte översatts till svenska, då många stora intellektuella menat att den är Foucuaults bästa bok (bl a Jürgen Habermas), samtidigt som man faktiskt har översatt hans Vetandets arkeologi. Jag menar, Vetandets arkeologi hör ju ihop med Foucaults första tre verk och ska ses lite som en kommentar till dem...

Tack för det här inlägget, jag håller med om att det är lite märkligt att boken inte översatts till svenska än. Men som jag förstått det är den på väg, men jag vet inte hur långt det dröjer. Inledningskapitlet kommer i nästa nummer av Aiolos dock!

Vad har ni för favoritverk av Foucault förresten? Själv uppskattar jag väldigt mycket förstlingsverket Vansinnets historia, som skiljer sig rätt mycket från det som komma skall, Övervakning och straff och Sexualitetens historia. I förstlingsverket finns det en ungdomlig uppstudsighet över honom, en framställning som kännetecknas av en blandning mellan kritisk historia och någon slags prosapoesi, där han med en medvetet mångtydig och gäckande stil försöker framkalla stämningar och känslor; textens temperament är berusande och känsloförledande, och framställningens sanning liknar mera konstens och litteraturens sanning än fackmannens. De senare verken är ju betydligt nyktrare, något torrare, även om han aldrig överger den upproriska vedergällningens uppsåt som omedelbart ger sig tillkänna i Vansinnets historia, som är drivkraft och motor för hela hans samlade verk. I Vansinnets historia är Foucault historiker, men också så mycket mer än blott historiker: hur han sammanför berättelsen om det av den psykiatriska vetenskapen diagnosticerade vansinnet och internaliseringens historia med medeltidens konstnärliga och litterära bearbetning av vansinnet och vidare tillsammans med folkliga föreställningar om vansinnets väsen – hela sammanslagningen av detta mångfaldiga material bildar tillsammans en kalejdoskopisk framställning där allting strålar samman i svårfångade och mångtydiga färger och ljus. Han är så radikal här, både i tanke och form.

Synd att jag inte kan läsa honom på franska.
__________________
Senast redigerad av Caesare 2017-05-08 kl. 12:20.
Citera
2017-05-12, 12:12
  #26
Medlem
DoktorFaustuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Caesare
Tack för det här inlägget, jag håller med om att det är lite märkligt att boken inte översatts till svenska än. Men som jag förstått det är den på väg, men jag vet inte hur långt det dröjer. Inledningskapitlet kommer i nästa nummer av Aiolos dock!

Vad har ni för favoritverk av Foucault förresten? Själv uppskattar jag väldigt mycket förstlingsverket Vansinnets historia, som skiljer sig rätt mycket från det som komma skall, Övervakning och straff och Sexualitetens historia. I förstlingsverket finns det en ungdomlig uppstudsighet över honom, en framställning som kännetecknas av en blandning mellan kritisk historia och någon slags prosapoesi, där han med en medvetet mångtydig och gäckande stil försöker framkalla stämningar och känslor; textens temperament är berusande och känsloförledande, och framställningens sanning liknar mera konstens och litteraturens sanning än fackmannens. De senare verken är ju betydligt nyktrare, något torrare, även om han aldrig överger den upproriska vedergällningens uppsåt som omedelbart ger sig tillkänna i Vansinnets historia, som är drivkraft och motor för hela hans samlade verk. I Vansinnets historia är Foucault historiker, men också så mycket mer än blott historiker: hur han sammanför berättelsen om det av den psykiatriska vetenskapen diagnosticerade vansinnet och internaliseringens historia med medeltidens konstnärliga och litterära bearbetning av vansinnet och vidare tillsammans med folkliga föreställningar om vansinnets väsen – hela sammanslagningen av detta mångfaldiga material bildar tillsammans en kalejdoskopisk framställning där allting strålar samman i svårfångade och mångtydiga färger och ljus. Han är så radikal här, både i tanke och form.

Synd att jag inte kan läsa honom på franska.

Vansinnets historia är ändå rätt välskrivet, men annars gillar jag hans senare verk. Hans sena föreläsningar är också bra. Det är perioden mellan Vansinnets historia och Övervakning och straff som är hans sämre, då han sysslade med sin "arkeologi". Ju mer inspirerad av Nietzsche han blev ju bättre blev hans idéer. Sen har Vansinnets historia inte blivit översatt i sin helhet till svenska, men på engelska kom en översättning av hela verket ut för några år sedan.
Citera
2017-05-12, 13:59
  #27
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DoktorFaustus
Vansinnets historia är ändå rätt välskrivet, men annars gillar jag hans senare verk. Hans sena föreläsningar är också bra. Det är perioden mellan Vansinnets historia och Övervakning och straff som är hans sämre, då han sysslade med sin "arkeologi". Ju mer inspirerad av Nietzsche han blev ju bättre blev hans idéer. Sen har Vansinnets historia inte blivit översatt i sin helhet till svenska, men på engelska kom en översättning av hela verket ut för några år sedan.

Har du läst något bra verk om Vetandets arkeologi (på tal om Foucaults tidiga verk och det teoretiskt-metodiska ramverk han där utgår från)? Jag förstod den jävligt illa, kanske delvis beroende på frånvaron av exempel, som ju de historiska undersökningarna är så rika på. Ibland glimtar emellertid klarheten till, och han uttrycker en tanke som liksom framträder som vore det en himmelsk uppenbarelse från ovan, skinande med det ljus endast den himmelska Guden kan utstråla, med det ljus som får vår dager att framträda i all sitt nattsvarta mörker... Nej men allvarligt, vissa mycket klart uttryckta stycken har jag tagit till hjärtat och lärt mig utantill – men i övrigt var det för mig en läsning utan förståelsens nåd.

Annars är jag mäkta sugen på just föreläsningarna som du nämner. Men jag har inte fått tummen ur, ständigt är det så många andra böcker som stjäl uppmärksamheten. Men jag har samtliga band ur Tankekrafts utgivning och tänkte väl börja med det första bandet, Samhället måste försvaras (läsåret 1975-76). Läser du honom på franska eller engelska eller är det Tankekrafts utgivning du följer?
Citera
2018-02-19, 02:50
  #28
Medlem
Är det på nåt sätt rätt att Foucault ansåg att kunskap inte har en underliggande maktsträvan precis som allt annat här i världen? Personligen så har jag svårt för människor som menar att det överhuvudtaget finns någonting vid sidan av makt, och jag tror också att människor bortser ( ljuger ) om detta för att "lätta upp stämningen", det blir helt enkelt för tungt annars.

Detta är egentligen mitt enda problem, alltså ifall det finns någonting överhuvudtaget, kanske aldrig så litet vid sidan av vilja till makt och vad tror ni att herr Foucault skulle svara på detta?
Citera
2018-04-11, 23:37
  #29
Medlem
Jonblunds avatar
I en övergripande syn på Foucaults tänkande kam man inte ta sig runt det stora inflytande han fått på den intellektuella katastrofen som fick namnet postmodernism. Både Foucault och Derrida har stor skuld i den vurm för relativism som mindre efterföljare brett ut sig över.
Citera
2018-06-16, 23:59
  #30
Medlem
hahatamejomnikans avatar
Foucaults inflytande är inte filosofiskt intressant, utan socialpsykologiskt. Historiskt består det av ett illa dolt hat mot västerlandet, antydningar om att dess historiskt separata företeelser uttryck representerar bevis på gemensam icke-formulerad illvilja. Här ser vi den hycklande kackerlackan Foucault "uppfinning" - han smutskastar det historiska handhavandet av mänskliga avvikelser, för att relativisera den dagliga domen av ondska.

Om judar grillade homofiler är inte lika intressant, som när europeer brände de judar som orsakade svält av ren och rutten girighet.

Ett brott för de skadedjur som anammar Foucault, är de människor som förgriper sig på det lumpna och döda, fast med hans ord och filosofi förklätt som kamp för det judiskt evigt "förorättade".

I sociala termer. Man skapar judiskt straffrihet genom påpekandet av diskrepansen mellan allmän skuld och omtanke - och så gör man en rejäl slant på vägen.
Citera
2020-02-05, 11:38
  #31
Medlem
ReDefiners avatar
Jag har suttit och grubblat över hur Foucault skulle ha förklarat uppkomsten av härskartekniker.

Får känslan av att någon som läser honom med vänsterglasögon skulle påstå att Foucault menade att historiskt förtryckta grupper (typ kvinnor, homosexuella) har, genom att ha bedrivit motstånd, nu tagit stora steg till att accepteras av de som lever efter den samhälleliga "normen". Härskartekniker skulle då komma in som en form av motmedel av de som tappar mark i själva normaliseringsprocessen av de här grupperna.

Men hade Foucault själv hållit med om detta?
Citera
2020-02-05, 12:25
  #32
Medlem
Asmodeusvults avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ReDefiner
Jag har suttit och grubblat över hur Foucault skulle ha förklarat uppkomsten av härskartekniker.

Får känslan av att någon som läser honom med vänsterglasögon skulle påstå att Foucault menade att historiskt förtryckta grupper (typ kvinnor, homosexuella) har, genom att ha bedrivit motstånd, nu tagit stora steg till att accepteras av de som lever efter den samhälleliga "normen". Härskartekniker skulle då komma in som en form av motmedel av de som tappar mark i själva normaliseringsprocessen av de här grupperna.

Men hade Foucault själv hållit med om detta?

Du tänker bakvänt.

Foucaults syns på makt - vilken innebär att makt är något man utövar snarare än något man besitter, kan förstås inte bara länkas till härskartekniker, utan härskartekniker är ett sätt att utöva makt i enlighet med Foucaults syn på begreppet.

En tolkning ur ett Foucaltianskt perspektiv ju är att maktutövning är en disciplineringsaktivitet.

Enligt Foucaults perspektiv på makt är det också viktigt att göra andra medvetna om att man har ett kunskapsövertag och således kan man alltså se tydliga kopplingar mellan härskartekniker och en tolkning av praktiserande av makt ur Foucaults perspektiv.

De som utövar härskartekniker utövar alltså också, enligt Foucaultiansk tolkning, makt.

Härskartekniker är inget nytt och de har ingen kulturhistorisk ”uppkomst”.
Citera
  • 2
  • 3

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback