Året är 1939, du får ge Mussolini fem tips som ska hjälpa Italien vinna kriget

Being a bit of a statistician myself... själva begreppet "tur" ligger i sannolikhetsbegreppet, och i historiska händelser kan man bara tala om s k subjektiva sannolikheter - att få en sexa på en tärning är en icke-subjektiv sannolikhet, av 1/6, att få tre sexor på raken har sannolikheten (1/6)^3 och kan betecknas "tur" i ett enkelt dice game.

Vi kan aldrig säga - vare sig ex ante eller ex post - att sannolikheten att en utbrytning från Stalingrad skulle ha lyckats den 7 jan var 21,345 % men två procentenheter högre fem dagar senare, pga av väderförhållanden eller vad det än må vara.

Världen styrs av stokastiska/slumpmässiga händelser, händelser i meningen utfall.

Om Klara hade skyllt på huvudverk den där ödesdigra kvällen (???) i juli 1888 kanske vi aldrig ens haft den här "diskussionen" (eller snarare parodi på sådan a la Monty Python´s Argument Clinic) men det är kanske tur att vi inte ens subjektivt kan uppskatta den sannolikheten!

Sorry för OT! Nej förresten, inte alls OT! Snarare ett metodologiskt påpekande. Ta t ex din kommentar om italienska flygplansproduktionen, ja - det är ju den faktiska! GIVET en omläggning till krigsekonomi (och vars förutsättningar kvantitetsmässigt uppskattas väldigt bra av samtida BNP) hade vi ju haft helt andra produktionssiffror t ex 1941, eller hur?

Ah det förklarar ju varför Japan aldrig deltog i det andra världskriget,
då Kina (med ett dubbelt så högt BNP) rustade upp och krossade Japan innan 1939.

BNP är inte samma sak som industriproduktion, eller potentiell industriproduktion.
BNP är bara BNP.

Skulle Italien rusta upp så krävdes t.ex. industrikapacitet i relevanta sektorer (vilket de saknade),
god tillgång till kol (vilket de saknade), god tillgång till stål (vilket de saknade),
god tillgång till aluminium (vilket de saknade), god tillgång till olja (vilket de saknade),
god tillgång till kullager (vilket de saknade),
god tillgång till nya industrimaskiner (vilket de saknade), ett effektivt jordbruk
som kunde släppa till sig arbetskraft industrin (vilket de saknade),
och eller god tillgång till utländsk slavarbetskraft (vilket de saknade).

Den tyska ökningen i industriproduktion under andra halvan av kriget,
var t.ex. till stora delar en konsekvens av att man plundrade den franska industrin på maskiner
och flyttade arbetskraft från Frankrike och Sovjet till Stortyskland,
d.v.s. egentligen inte en produktionsökning utan en flyttning av produktion
från en del av Europa till en annan.

Även Tjeckoslovakien hade en ganska betydande storproduktion som tyskarna tog över t.ex. SKODA- verken.

Japp och Tjeckien räknades då till det stortyska riket.
Delar av den tjeckiska industrin plockades dock ner och flyttades till Österrike.

Det är ju ett sätt att se det, och klokt, men jag tänkte mer på i krigets inledningsskede eller t.o.m. när det "bara" var nära anstående.

Var Italiens öde beseglat redan när pakten med Tyskland skrevs under? Om italienarna fått större del av kakan som segrare efter första världskriget, hade man då stannat kvar på de allierades sida, hade Mussolini då ens kunnat marschera till Rom och tagit makten?

Italien hade ju mycket riktigt blivit lovade en större del landvinningar när de gick in på ententens sida i WWI än vad som senare blev utfallet och det påverkade säkerligen Mussolinis chanser för att ta över makten. Samtidigt är det inte det enda svaret. Italien hade dålig ekonomi och stora strejker direkt efter kriget och Mussolini tog helt enkelt på sig rollen som den som skulle lyckas få ordning och reda på landet. Om inte fascisterna hade gjort det hade kanske marxisterna försökt istället.

Om vi säger så här, vad hade Italien att vinna på att gå med i WWII på de allierades sida? Italien förklarade krig när de sett Tyskland krossa både Polen och demokratierna i väster. Läget var just då extremt gynnsamt för att kunna erövra de delar man velat ha redan i WWI såsom den östra adriatiska kusten. När Tyskland sedermera förklarade krig mot USA och Sovjet var även italienarnas öde beseglat men 1939/40 var det inget som tydde på en axelmaktsförlust i kriget. Därför ser jag det som praktiskt taget omöjligt att Italien skulle gått vinnande ur WWII.

Sedan förlorade ju Italien inte heller särskilt mycket om vi bortser från kolonierna efter kriget. Det var väl i princip bara Rhodos, Istrien och Zara som avträddes samt att man fick släppa Albanien.

1. Det finns gott om olja i Libyen. Bygg anläggningar för att utvinna denna och sälj sedan olja för vrakpriser till er allierade Tyskland som är i skriande behov av olja till sin numerärt gigantiska men inte särdeles motoriserade krigsmakt. Även om oljefyndigheterna i Libyen var okända 1939 är det en baggis för en som kommer från framtiden att peka ut på kartan exakt var de finns.

2. Förklara inte krig mot britterna utan försök hålla er neutrala gentemot dem. Anfall inte Egypten! Med världshistoriens mjäkigaste och hopplöst omotiverade soldater med noll stridsmoral vinner man inga krig. Satsa istället på stenhård träning och tillsätt kompetenta befäl för att höja kvalitén på dina trupper. Befäst gränserna mot Egypten och förbered dig på en eventuell brittisk invasion. Försvar är alltid lättare än anfall. Överväg även att evakuera Etiopien och Somaliland helt och hållet medan tid finnes och dra tillbaka trupperna till Libyen och La Patria Italiana, där de behövs bättre. Kolonierna på Afrikas Horn är relativt värdelösa ur ekonomisk synvinkel (inga naturresurser) och binder bara upp trupper (cirka 150 000 italienska soldater 1940). Dessa trupper behövs akut på andra, viktigare fronter.

3. Många skulle säga "invadera inte Grekland!" men det är trots allt just det som du måste göra. Även om ni torskar och tyskarna måste komma till undsättning är det ett bättre alternativ än att inte göra något alls då ett icke-ockuperat Grekland och ett neutralt Jugoslavien är ett farligt hot i ryggen på axelmakterna. Från flygbaser på Kreta ligger oljefälten i Rumänien och Ungern illa till, och Jugoslavien skulle kunna utgöra uppmarschområde för allierade arméer. Endast genom att tyskarna kastar ut britterna från kontinenten kan Tredje Rikets framtid vara relativt trygg åtminstone för några år framöver.

4. Befäst Sicilien och de södra delarna av den italienska stöveln. Det finns en överhängande risk för att de västallierade kommer att landstiga här om några år förutsatt att tyskarna börjar torska på östfronten och Nordafrika fallit för de allierade. Förvandla Sicilien till en formidabel fästning och se till att alla eventuella landstigningsförsök blir en sällsynt blodig historia för de allierade. Utan en andra front i Italien kommer de västallierade sannolikt inte våga sig på någon D-Day 1944 utan Europas framtid bör vara säkrad åtminstone i ett år framöver.

5. Satsa mer på Östfronten. Gör allt som står i din makt för att hjälpa Hitler i kriget mot Sovjet.

Problemet här är att Italien saknar en oljeindustri med expertis och utrustning
för att få upp och raffinera oljan.
Därtill så skulle försäljning av oljan till Tyskland, kunna resultera i brittiska motåtgärder.
Se t.ex. på järnmalmen som gick via Norge, där britterna var beredda
att minera norska farvatten, "befria" Norge och invadera Sverige.

Bättre i.s.f. att ta hjälp av neutral expertis (amerikansk)
och sedan sälja oljan till ockerpris till britterna och jänkarna
(om ni inte köper oljan av oss, så kanske vi säljer den till Tyskland)
på samma sätt som turkarna gjorde med sina legeringsmetaller.



Å andra sidan så innebär ett krig mot Grekland en förlust,
som måste räddas av tyskarna, vilket innebär krig mot britterna,
vilket innebär att den italienska oljeindustrin nu kommer att slås ut.


Varför bekymra sig om vad britterna kan göra mot oljan i Ploesti från baser i Kreta,
när de mycket enklare kan ställa till mycket större skada för Italien mot
den oförsvarbara oljeindustrin i Libyen.


Vilket innebär krig mot britterna, vilket innebär förlust i kriget och en förlust av Nordafrika.

1939 är alldeles försent för att hitta på någonting. Som Ormen Långe brukar förklara på olika sätt i dom här trådarna var kriget redan kört pga ekonomiska faktorer (brist på olja, manskap och andra naturresurser etc). Förlåt om jag parafraserar och förenklar dina resonemang Ormen Långe. Är jag fel ute så är det bara att hoppa på mig.

Men om vi gavs ett annat datum säg 1922 när Mussolini tar makten då kan man börja spekulera. Italien gjorde ju några väldigt misslyckade försök till industrialisering. Men med kunskaper om framtiden så skulle det kunna sluta på ett helt annat sätt.

Om vi struntar i att ens handlingar skulle förändra omvärlden och leda till helt andra allianser och krigsförklaringar. Så tror jag att man skulle kunna bygga Italien enormt starkt på dom sexton år man har till 39. Definitivt till en militär stormakt som skulle kunna krossa, Det brittiska imperiet i nord Afrika, Grekland, Frankrike och Jugoslavien eller alternativt enkelt försvara sig mot Tyskar om man föredrog en sån väg. Italien hade faktiskt med all den efterklokes vishet bäst förutsättningar på det europeiska fastlandet att kunna bli något riktigt stort.

Men svaret 1939 är helt enkelt förklara inte krig, om tyskarna invaderar så fly till London eller Libyen och led motståndet via radiotal och annan propaganda som den gamla tidningsman du är. Kom tillbaka när kriget är vunnet av dom allierade. Italienarna kommer älska dig, du som stod upp mot dom som det nu ska visa sig galna koncentrationsläger svinen som gasade judar. Regera tills du dör eller ännu bättre regera några år och avsäg dig sen makten och inför demokrati, alla Italienare kommer att älska dig i all tid och evinnerlighet för att du på ett osjälviskt sett avsade dig all personlig makt och gav den åt folket frivilligt.