Tänkte berätta en kort skräckupplevelse om hur det kan gå när man inte tar reda på fakta kring drogen man stoppar i sig.
Jag och min dåvarande pojkvän satt mest hemma i vår lägenhet i hökarängen och hade våra genialiska idéer på hur vi skulle sluta med droger och börja leva som vanligt folk. Detta var dock svårt, då vi vecka efter vecka tänkte köra slut på oss själva. Vi skulle knarka så mycket så vi till slut kände avsmak för allt. Problemet här var att vi böt drog hela tiden vilket gjorde att man aldrig riktigt tröttnade på någon drog utan när man var trött på en drog gick man bara över till en ny.
Vi hade pratat om att ta trippar tillsammans men tillfället hade aldrig riktigt kommit. När vi en dag gick ner till centrum för att handla mötte vi på ett fjortisgäng där vi fick tag på syra. Vi kom hem och tog fram våra verktyg. Eftersom allt togs på det viset kändes det helt naturligt att ta syra den vägen. Min pojkvän ville sätta den första på mig och sedan ta själv. Lukten var vidrig när vi värmde upp pulvret för att blanda ut det i vattnet. Redan där kände jag ett obehag.
Jag litade ändå blint på min pojkvän och satte mig på sängkanten och gav honom min arm. Vi tittade på varande länge utan att säga något. Till slut grabbade han tag i min arm och sa: om vi dör nu så gör vi det åtminstonde tillsammans. Oavsett vad som händer kan du lita på att jag inte bangar.
Sekunden efter blixtrade det till.
Tusentals färger passerade min syn. En polisserie stod på i bakgrunden och jag hörde en fras sägas gång på gång, tusentals gånger i långsam takt. Sedan hörde jag han fråga hur det var, känns det bra? Jag ville skrika och få honom att inte ta men jag skönk bara djupare och djupare in i mitt rus. Hela livet passerade förbi och alla värsta minnen jag haft, alla obehagliga människor jag mött, alla jobbiga känslor jag känt, allting kom samtidigt. När jag till slut kunde ställa mig upp var hela mitt tankesystem upp och ner. Jag började tro att det alltid varit såhär, trippen var mitt liv och den skulle aldrig försvinna. Jag sprang ut till balkongen för att få luft men träden utanför började växa och gå emot mig. Jag blev attackerad från alla håll och sprang in i badrummet. Jag försökte spy men inte ens det gick. Trippen skulle vara för evigt även om jag hoppade ut och tog mitt liv. När jag började en tanke tog en annan tanke över. Jag bestämde mig för att verkligen försöka acceptera min situation men som hundratals blixtrar i huvudet kom den tanken aldrig till ro. Historien sträcker sig väldigt långt. Den slutade iaf i en polisbil mot psyket.
Så meningen med den här historien är iaf att varna alla för att ta syra på det sättet. Trippar är kul men inte i venen.
Någon som varit en lika stor idiot och testat men inte håller med?
Jag och min dåvarande pojkvän satt mest hemma i vår lägenhet i hökarängen och hade våra genialiska idéer på hur vi skulle sluta med droger och börja leva som vanligt folk. Detta var dock svårt, då vi vecka efter vecka tänkte köra slut på oss själva. Vi skulle knarka så mycket så vi till slut kände avsmak för allt. Problemet här var att vi böt drog hela tiden vilket gjorde att man aldrig riktigt tröttnade på någon drog utan när man var trött på en drog gick man bara över till en ny.
Vi hade pratat om att ta trippar tillsammans men tillfället hade aldrig riktigt kommit. När vi en dag gick ner till centrum för att handla mötte vi på ett fjortisgäng där vi fick tag på syra. Vi kom hem och tog fram våra verktyg. Eftersom allt togs på det viset kändes det helt naturligt att ta syra den vägen. Min pojkvän ville sätta den första på mig och sedan ta själv. Lukten var vidrig när vi värmde upp pulvret för att blanda ut det i vattnet. Redan där kände jag ett obehag.
Jag litade ändå blint på min pojkvän och satte mig på sängkanten och gav honom min arm. Vi tittade på varande länge utan att säga något. Till slut grabbade han tag i min arm och sa: om vi dör nu så gör vi det åtminstonde tillsammans. Oavsett vad som händer kan du lita på att jag inte bangar.
Sekunden efter blixtrade det till.
Tusentals färger passerade min syn. En polisserie stod på i bakgrunden och jag hörde en fras sägas gång på gång, tusentals gånger i långsam takt. Sedan hörde jag han fråga hur det var, känns det bra? Jag ville skrika och få honom att inte ta men jag skönk bara djupare och djupare in i mitt rus. Hela livet passerade förbi och alla värsta minnen jag haft, alla obehagliga människor jag mött, alla jobbiga känslor jag känt, allting kom samtidigt. När jag till slut kunde ställa mig upp var hela mitt tankesystem upp och ner. Jag började tro att det alltid varit såhär, trippen var mitt liv och den skulle aldrig försvinna. Jag sprang ut till balkongen för att få luft men träden utanför började växa och gå emot mig. Jag blev attackerad från alla håll och sprang in i badrummet. Jag försökte spy men inte ens det gick. Trippen skulle vara för evigt även om jag hoppade ut och tog mitt liv. När jag började en tanke tog en annan tanke över. Jag bestämde mig för att verkligen försöka acceptera min situation men som hundratals blixtrar i huvudet kom den tanken aldrig till ro. Historien sträcker sig väldigt långt. Den slutade iaf i en polisbil mot psyket.
Så meningen med den här historien är iaf att varna alla för att ta syra på det sättet. Trippar är kul men inte i venen.
Någon som varit en lika stor idiot och testat men inte håller med?