Det är svårt att beskriva en film som Knight of cups. Det är lätt att göra jämförelser med de två föregående filmerna och stilen känns igen. Efter visningen som jag var på var det en del buanden men mest kraftiga applåder. Under eftertexterna återkom applåderna när Lubezkis namn kom upp på duken.
Trailern är, som tur är, inte representativ för filmen. Det är mer Malick än skildringar av Hollywood. Rick möter ett antal kvinnor på vägen. Jag vågar inte ens tänka på vad svenska kritiker har skrivit om det. Jag har sett en del gnälla över Malicks "kvinnosyn" inte minst i anglosaxisk press. Jag kände inte igen så många av dem. Natalie Portman kände jag såklart igen, även om jag nog aldrig sett henne i någon film förut.
Det är väl upp till åskådaren om man ser kvinnorna som viktiga personer i Ricks liv, eller förströelse. Jag såg ett tiotal personer lämna den stora salongen och alla var kvinnor. Det är inte så mycket till narrativ i den här filmen heller. Mer ett vindlande runt olika teman som att försöka fånga något i livet som inte låter sig fångas.
Fast det är inte så platt heller. Brian Dennehy spelar Ricks far Joseph och har en relativt tung roll och återigen spelar relationen far-son stor roll.
Jag håller fortfarande på att processa filmen och många av scenerna är kvar i huvudet, fast jag såg rätt många filmer under veckan. För mig var det här tveklöst den bästa, och en film som visar att Malick är i högform.
Även om man inte tycker om filmen måste man nog ändå erkänna att Malick gör en slags film som ingen annan gör i dag och om man tycker att han misslyckas, så är det ändå ett ambitiöst försök. När nästan all film i dag känns mer eller mindre meningslös bör et sådant här verk ändå ses med öppna ögon.
Hmm Vet inte om det här gjorde någon klokare. Jag önskar jag kunde se om filmen snart igen, men det verkar dröja innan den går upp någonstans.
Trailern är, som tur är, inte representativ för filmen. Det är mer Malick än skildringar av Hollywood. Rick möter ett antal kvinnor på vägen. Jag vågar inte ens tänka på vad svenska kritiker har skrivit om det. Jag har sett en del gnälla över Malicks "kvinnosyn" inte minst i anglosaxisk press. Jag kände inte igen så många av dem. Natalie Portman kände jag såklart igen, även om jag nog aldrig sett henne i någon film förut.
Det är väl upp till åskådaren om man ser kvinnorna som viktiga personer i Ricks liv, eller förströelse. Jag såg ett tiotal personer lämna den stora salongen och alla var kvinnor. Det är inte så mycket till narrativ i den här filmen heller. Mer ett vindlande runt olika teman som att försöka fånga något i livet som inte låter sig fångas. Fast det är inte så platt heller. Brian Dennehy spelar Ricks far Joseph och har en relativt tung roll och återigen spelar relationen far-son stor roll.
Jag håller fortfarande på att processa filmen och många av scenerna är kvar i huvudet, fast jag såg rätt många filmer under veckan. För mig var det här tveklöst den bästa, och en film som visar att Malick är i högform.
Även om man inte tycker om filmen måste man nog ändå erkänna att Malick gör en slags film som ingen annan gör i dag och om man tycker att han misslyckas, så är det ändå ett ambitiöst försök. När nästan all film i dag känns mer eller mindre meningslös bör et sådant här verk ändå ses med öppna ögon.
Hmm Vet inte om det här gjorde någon klokare. Jag önskar jag kunde se om filmen snart igen, men det verkar dröja innan den går upp någonstans.
