Citat:
Ursprungligen postat av
f000l
Är en del off-topic, men: Främst så handlar det nog om att man straffas av ens synder, inte för.
Om man väljer att supa sönder sig så straffar det sig dagen efter.
Om man väljer att att synda sönder själen så straffar det sig i livet efter.
Tippar på att det är så historien går..
Då kan man ifrågasätta synd, definition på synd, att inte tillmötesgå mannens vilja att få sin religiösa illusion förverkligad genom att kunna diktera religionen för sin flickvän/sambo/fru... och påbörja känslomäsig utpressning operation hjärntvätt och det med religionen som juridisk beskyddare...
Så länge man pratar synd ur ett religiöst perspektiv, kommer ren sammelsurium av olika grader av crap ur sådan undflyende retorik, utifran att vuxna individer på riktigt tror att gudens existens behöver beaktas (givetvis är detta nedärvd skrämsel som övergått till social underförstådd kodex, men ändå!)
Det är ändå horribelt, att detta ständiga tolk-tolk-omtolk-tolk-omtolk förfarande med tjugohundra rundor av omtolknoingar , det håller inte.
Religiös straffrättslighet är inte att ses som relevant över huvud taget.
Däremot att staten måste äga rätt att utmäta straff, ja. Självklart, det är logiskt att gränssättning utifrån det stöldbegär och myteri som begås med förfärliga konsekvenser för närstående individer... och allmer flytande gränser givetvis kar också begärlighet att kliva över underförstådda gränser med märkliga våldsuttryck, måste inte enbart ha preventiv lagstiftning utan också sitt rättmätiga efterspel.
Visst är det hårt med långa fängelsestraff dock ska man väl inte glömma vilken tragedi det är för en enda individ att oprovocerat falla offer för gärningar vilka har eller inte har stöd i reigion, och då redan enbart en enda, oftast är det flera offer utifrån ett enda brott... varför det är helt rätt att strama till frihetsutrymme för notoriska syndare.
När det inte görs, kan lidandegraden öka eftersom religionsskadade individer vilka inte beaktar betydelsen av värdslig arena.. enbart fortsätter, men tyvärr brukar det sluta med krig.
Där är vi inte här i Sverige än, men visst har hot ökat och åtstramningar behövt införas - deet är tråkigt men å andra sidan är det djupt tråkigt att religiös fanatik är gränslös och bygger på martyrskapet.
Men dödsstraff, nej tack - bättre syndaren får "begrunda" vad den gjort , annars blir ju en synd två synder.. det avhjälper ingenting att sätta ett skott i pannan på folk. USA har haft sina dödsstraff, det blir väldigt mycket hårdare klimat av att ha sådan oresonlig retorik i omlopp : bättre att matta ut dem, de påstår sig lida i fängelser .. men då får man strukturera fängelserna bättre, och utöka det terapeutiska men fortf. gå under straff.. så klar i proportion till vad som gjorts och konsekvenserna av gärningen/synden.
Att bygga fler fängelser, ser jag inte som problem, enbart att bygga ut, särskilt om hoten ökar. då åste finnas plats för sådana att ha någonstans att begrunda... det dör man inte av, och man behöver inte servera restaurangmat med kakor och sådant.. det ska kännas att få fredligt straff!" eller så får man väl införa rätt till "milt spöstraff, skulle det vara bättre? nej knappast va... bara att välaj, men begrunda det ska de, om så temporärt isolerat.
Att det är "religiöst" att utmäta straff? Det är logiskt, inte religiöst betingat.