Vänskapsrelationer, skillnader mellan kvinnor och män

Ja, det är ju främst det jag talade om. Att stifta nya vänskaper är förstås ett annat skede som kan vara minst lika problematiskt. Jag skulle dessutom våga påstå att det är betydligt mer relevant för ungdomar, medan man med åldern når ett skede där man helt enkelt underhåller de relationer man har.
Det är förstås ingen omöjlighet, vår bekantskap är ju ytlig som mest. Inte för att jag tror att blyghet skulle vara ett mindre hinder i att finna vänner, snarare tvärtom.

Det var väl en del av det tidigare missförståndet, men jag får ändå känslan av att vi har en fundamentalt skild syn på vad vänskap är för något. Jag hade till exempel inte betraktat en eventuell svärmor som en vän om vi inte hade haft en exceptionellt nära relation där vi faktiskt knyter an till varandra på ett personligt plan.

Tidigare pratade du om makt, men vari ligger egentligen maktaspekten i dessa konflikter menar du? Makt på arbetsplatsen är ju något som kommer sig av tjänsten, så såvida man inte avancerar i rang av att prata skit om arbetskamraterna (vilket jag tror är sant för de flesta arbetsplatser) så ser jag inte riktigt var du får in detta, bortsett ifrån det rent sociala som förstås är inblandat i alla mellanmänskliga interaktioner.

Och hur nära kan du egentligen släppa dessa kvinnor utan att de kan göra någon skada menar du? Som jag uppfattat det är det huvudsakliga problemet folk beskriver snarare att detta skitprat är en påfrestande börda i vardagen, men du kanske snarare ser att man blir djupt sårad efter att ha anförtrott sig åt någon?

Det kanske beror på att vi har olika familjekonstellationer/syn kring familjen så vi kan lämna svärmor utanför. Själv ser jag både svärmödrar och svägerskor som vänner i min familj.

Förövrigt håller jag med dig, en vän är en person man knyter an till på ett personligt plan.

Med makt menar jag att kvinnor ofta tävlar om den sexuella makten samt makten att påverka män. Framförallt i yngre åldrar men även senare i livet. Denna tävlan kan vara vänskaplig och behöver inte orsaka splittringar vänskapen.

Om vi säger såhär, jag vill själv välja vad jag vill vidarebefodra om mitt liv, litet eller stort, mer eller mindre känsligt. Kvinnor har en tendens att skvallra vilket fråntar mig valet att själv välja vad jag vill dela med mig. För att undvika det så delar jag inte med mig mer än det jag är beredd att låta spridas vidare.

Ja, det är förstås en logisk konsekvens av att kvinnor oftast är beroende av mäns välvilja för att kunna utöva något reellt inflytande. Därmed är det också något som i mitt tycke snarare minskat i vikt för de yngre generationerna.

Men hur menar du egentligen att det här skulle vara relaterat till kvinnors eventuella skitprat på arbetsplatsen? Det känns enligt mig mer som en intern angelägenhet.

Medan du obehindrat delar med dig av alla de här sakerna till männen i din närhet?

I större grad ja. Sen finns det skvallermän med och det finns pålitliga kvinnor men ska jag generalisera så litar jag i högre grad på män än kvinnor.

Jag uppfattar det också som att många män klarar av det klimatet - när män gör det mot dem. När kvinnor använder en liknande, lite hårdare jargong än de brukar mot män, dvs skämta om att de skulle vara svaga, omanliga så blir de sårade.