Dömd för rån 2003 - Anställs 2014 som brandman på Räddningstjänst Syd, Malmö

Det är dagens sanning. Ställ brandchefen som ansvarig.

Finns väl ingen som säger att människor med kriminell bakgrund skall förbjudas från all form av yrkesverksamhet, rimligtvis skall de dock inte jobba som poliser, brandmän eller syssla med någon annan form av myndighetsutövning.

Detta är dock en åsikt som enbart delas av verklighetens folk. Mediefolk med bristande verklighetsuppfattning tycker såklart annat.

Träder nu fram och berättar i Lokaltidningen Landskrona/Svalöv (m fl upplagor)




Han berättar vidare om att han nu har en värdegrund och att allmänheten därför kan lita på honom.
Uppmärksamheten här och på andra sidor bryr han sig inte om utan jämför sig med Zlatan:

Tidningen har en hel serie med artiklar, bland annat om uppmärksamheten i alternativa media:



http://landskrona.lokaltidningen.se/...712179628/1466
http://landskrona.lokaltidningen.se/...712179630/1179

Även en filosof har intervjuats och han låter meddela att det från straffteoretisk synvinkel finns det inget att anmärka på att en råndömd får jobba på en förtroendepost som brandman:

Nähä, återstår då för filosofen att förklara varför dömda pedofiler inte får jobba i skolan, eller varför våldsdömda inte får taxileg.
Den här killen skulle nekas jobb på en skola och han kan inte få taxileg. Varför ska han då få jobba med människor i räddningstjänsten, herr filosofie docent?
http://malmo.lokaltidningen.se/forsk...ler/141219805/

I kommentarsfältet har på tre dagar ett inlägg passerat redaktionens nålsöga.
Jag återger inledningen för att bespara er ett klick.
http://malmo.lokaltidningen.se/tyck-...kler/141219804

Författare till alla dessa relativiserande artiklar är Lotta Wahlqvist, som nyligen bevistade evenemanget Ett hjärta rött Malmö:
https://www.facebook.com/lotta.l.wahlqvist
https://www.facebook.com/events/3171...258/?pnref=lhc

Det är inte intressant vad han har dömts för och gjort och sedan ångrat, vilket illustreras tydligt med att "ingen vet sanningen". Nej, han har rätt.. vi kommer aldrig veta exakt hur sanningen ligger till och därför är han den som kan diktera utgången. Vilka andra gärningar eller brott som han inte dömts för är vad som är intressant, vilka gånger har han skrattat åt det och vilka värderingar har han praktiserat oavsett om de har ändrats till nu eller inte. Att han får jobb är besvärligt och besvärande..

Skulle vara lika kritisk oavsett vilken bakgrund/härkomst personen har i fråga.

Fast just det argumentet går att applicera på alla, du kan omöjligen veta vad folk gjort som de inte dömts för. Hur ska man kunna värdera det? Det enda man kan värdera är de brott de eventuellt blivit dömda för, annars riskerar man att bedöma folk efter rykten och skvaller vilket knappast är helt lyckat.

Det kan jag inte veta nej, däremot så ringer varningsklockorna när någon döms för allvarliga och grova brott (eller får lindrigare straff i grova brottssammanhang) som väcker tanken om vad denne har gjort tidigare och kategorin våldsbrott är av intresse (om denne har snattat, cyklat på fyllan, åkt moped rattfull är sådant som jag struntar i). Med tanke på den låga uppklarningsgraden av våldsbrott och att denne har blivit dömd i ett mindre smickrande sammanhang gör frågan mer legitim än vid ett slumpmässigt urval. Har han medverkat vid andra rån? Gjort inbrott? Mitt påstående är att frågorna är legitima - inte att han har gjort det. Eftersom vi inte kan veta varken eller då han knappast skulle erkänna något han inte blivit dömd för eller att det de facto inte finns någon dokumentation kring det hela. Sannolikheten att han enbart gjort detta brott bedöms, av mig, som extremt hög. Det grundar jag på att BRÅ anger att ett fåtal ungdomar genomför en betydande andel av ungdomsbrotten. BRÅ menar även på att de ofta finns problem i hemmet och i skolan bland dessa. Detta hade inte han enligt hans egna utsago. Bär ungdomar inget eget ansvar för deras val och ageranden, och ska därför inte bära konsekvenserna av dessa val när valen blir att inte lära sig från snestegen? Det blir helt befängt. Detta kan knappast vara det enda brottet som denne har medverkat vid då det är betydligt lättare att stegra upp nivån av brott och jag tror inte som sagt att detta var det första brottet som begicks av detta gäng. Det är alltså en systematik, det är medvetet och det raserar förtroendet för individen i fråga.

Den uppfattning som jag har är att han givetvis ska få någon form av revansch i samhället men jag tycker att den uppenbart kriminella bakgrund som han har, som dels är självvald och inte ett kontextuellt tvång (eftersom han själv anger sig ha haft en normal uppväxt) visar på en instabilitet och inte bör var lämplig för förtroendeuppdrag inom den offentliga sektorn. Att dra en gräns för vad som är acceptabelt kommer alltid vara en konflikt, brandmän har internt olika uppfattningar men det finns även en skillnad till hur organisationens ledning gör en annan bedömning.

Ytterligare en svårighet: Att han har glidit in på ett räkskal är lika självklart som att äpplet kommer falla ner från trädet, inte uppåt. Dessa projekt som bedrivs inom räddningstjänsten för att uppnå mångfald och jämställdhet är projekt där meriter ofta helt ignoreras - eftersom kampen för brandmansjobb idag börjar vanligen vid gymnasiebetygen. Hade denne person velat skapa förtroende och en egen revansch så hade denna läst på komvux för att höja sina betyg och gå utbildningen Skydd mot olyckor, likt 98% av de nya brandmännen (en uppskattning, 2% representeras av de olika projekt som olika räddningstjänstorganisationer bedriver) gör. Alla de som går dessa projekt, går den enkla vägen och det kommer alltid ligga dem till last eftersom det inte finns några nationella krav på kompetens vilket innebär att yrket misshandlas på detta sätt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gör sitt yttersta för att skjuta brandmansyrket i sank. Och nu gav dem oss detta också.

Det finns därför inte utrymme för att dessa spekulationer ska behöva uppstå kring en individ och dennes bakgrund. Att godtyckligt bara acceptera att hela sanningen är presenterad är dessutom väldigt naivt.

Du spekulerar helt vilt och lägger spekulationerna till grund för avancerade påståenden. Den sortens kognitiva förhållningssätt som du därvid visar prov på är i sig ett stort problem för det upplysta och rättssäkra samhället.

Några exempel: Dina fantasier som du försöka finna stöd för genom märklig läsning av något hos BRÅ är inte helt förankrade i verkligheten heller. Sena startare ("late starters") är för den kriminella ungdomspopulationen en större delgrupp än den som har en stökigare start. Sena startare har en gynnsam prognos avseende fortsatt brottslighet. Närvaron av begångna brott är i sig ett observandum men är icke i sig den faktor som väger tyngst vid en mer vetenskapligt förankrad riskbedömning. Att kunna underkasta sig en ordning, såsom krävs på en utbildning, och att ingå i ett socialt krävande arbetslag, såsom på en brandstation, innebär att vederbörande helt utraderat två tunga riskfaktorer och tvärtom visat prov på framgångsfaktorer.

Vad tyder på att detta var hans första brott då? Finns en skillnad i första brott och första lagförda brott.

Mina tvivel handlar inte om framtiden, utan tiden som passerat och därmed lämpligheten för honom att vara yrkesverksam i offentliga verksamheter som har förtroende som fundamental ingrediens. Samhället är inte rättvist i den utsträckning att alla kan vara jämlika med samma möjligheter. Vilket han är ett exempel på, det är knappast rättvist att någon som läst upp sina betyg och kämpat för att gå en utbildning (SMO) ska i en snedfördelad konkurrens bli omkörd av en dömd brottsling. Vill han ha samma förtroende, gå den långa vägen, kämpa. Kämpa dubbelt så hård, om det är vad som krävs.

Du borde inte blanda ihop ett upplyst rättssamhälle (byggt på någon enkel form av rationalitet) med något så (ir)rationellt som människor, deras beteenden och tankar. Det är just det upplysta rättssamhället som genererar dessa frågeställningar när upplevelsen av rättvisa är så avvikande som den faktiskt är.

Ditt resonemang har som grundantagande att det du inte vet finns sannolikt finns, du antar att det du inte vet något om är sant, eller att vi borde agera utifrån din fantasi som om den vore sann.
Dessvärre är den ur en mer rationell synvinkel mindre sannolik än alternativen.

Ditt förakt vet inga gränser. Den nu omtalade unge mannens utbildningsmeriter är ännu en sak som anförs mot honom. Trots att frågan till en början handlade om att han i sin ungdom rånat. Sakläget är fortfarande det samma: klarar han av att alls genomföra traineeutbildningen och ingå ett arbetslag inom Räddningstjänsten så har han i en rationell riskbedömning låg risk att återfall i brott. Hans utbildningsväg, den som du lägger som lök på laxen, är inte så märklig heller. Dina pustande fantasier om hjältedåd bak gymnasiets skolbänkar.

Hittills finns det mer som talar för att det finns en historia (med andra lindrigare brott sett till riskfaktorerna 'tidigare brott/erfarenheter', 'kamratskap/umgänge') än att det inte finns. Har inte sagt att han kommer återfalla i kriminalitet eller att jag tror han är vanekriminell. Det jag gör är att, återigen, ifrågasätta dennes lämplighet baserat på oklarheter om dennes bakgrund. I det ligger inget förakt mot honom personligen men mot kriminell bakgrund där olika brott diskvalificerar dem från vissa jobb.

Och, ja, jag vill ha en diskussion om hur personer med belastningsregister ska hanteras för/inom räddningstjänsten, vilka brott som är "acceptabla", vad är preskriptionstiden och liknande för att slippa utspel där synpunkter betraktas som förakt eller oupplysta. Är villig att rätta mig efter gemensamma regler kring frågan. Men tills regelverket upprättas så tänkte jag delta i diskussionen inte bara här så

Och diskussionen, just pga hans utbildningsbakgrund, gör utbildning (det har med hans bakgrund att göra dessutom) till en faktor att diskutera kring, samt projektens utformning, existens och syfte. Eftersom andra liknande projekt har genomförts med "lyckade resultat", där personer med utomnordisk bakgrund (med språkkunskaper som motivering) placeras i etniskt homogena vita områden. Känns inte helt rätt att offentliga medel ska spenderas ovarsamt och producerar utbildnings-gräddfiler. Men vi kan lämna den åt sidan.

Du verkar mest vara avundsjuk och missunnsam... de viktigaste faktorerna för att inte hamna i kriminalitet eller återfalla är Utbildning, Jobb och ett bra socialt kontaktnät. Du kan lägga ner dit snack om bakgrund mm. det ligger långt bakåt i tiden och han är ju inte dömd för något mer.

Det regelverk du efterfrågar finns redan, är du dömd för vissa specifika brott så får du inte ha anställning på tex dagis. Killen i denna tråd dömdes 2003 och snart stryks han ur belastningsregistret.. dvs kopplingen till domen är i register borta och han kan även börja på dagis om han tröttnar på att släcka bränder.
Han har tagit sitt straff, utbildat sig och blivit en vanlig samhällsmedborgare som jobbar och gör rätt för sig.. det är bra och så det ska fungera. Bara att gratulera honom och önska lycka till framöver.

Avundsjuk och missunnsam.. Två rätt ogrundade gissningar Vet inte riktigt vart jag skrivit att jag är orolig för hans framtid, något jag inte är, och som fallstudie är jag givetvis kritisk till det som hänt från att han gick en projektutbildning (urvalet och dess meriter), fick jobb i SORF efter projektet och nu hamnar i RSYD baserat på att han då INTE var "fri från belastningsregistret" och han då bedömdes som lämplig. Det är en kausal kedja och det vore för mig svårt att enbart vara kritisk mot hans rådande anställning i RSYD, som i min uppfattning aldrig borde ha uppstått. Eftersom det är en del av hans bakgrund är det den som jag vill grotta i. Han har avtjänat sitt straff och jag vill inte missunna honom från att delta i samhället med ett motiverande arbete, och inte heller tror jag att det bara finns ett passande arbete för en individ. Som jag många gånger upprepat skrivit är jag av uppfattningen att räddningstjänsten är ett yrke som kräver förtroende och våldsbrott är inte en lämplig bakgrund för individer som söker sig till räddningstjänsten.

Det finns inget nationellt regelverk för räddningstjänsten vilket är det yrkesområde jag syftar på. Det finns för försvarsmakten och polisen men inte för räddningstjänsten, vilket är konstigt då lagstiftningen ska syfta till att skapa en jämlik räddningstjänst utifrån lokala (geografiska) förutsättningar och skapar nationella förväntningar på vad som räddningstjänsten kan utföra och vilka som möter de drabbade.