Tänkte att jag kunde passa på att bidra med lite tips på hur man kan använda de gamla hederliga pentaboxarna för att få ens sololir att låta färskt.
Tänk er att ni har ett moll-ackord, låt oss säga Em. Vilken skala väljer ni att lira över ett sådant ackord? De vanligaste svaren skulle gissningsvis lyda ''Em-penta'', ''Em-blues'' ''E-aeloisk/E-ren moll'' eller ''E-dorisk'' beroende på sammanhanget. Om så är fallet tänker jag föreslå att ni även testar att lira följande skalor. Bm-penta, Am-penta och F#m-penta.
Vadan detta? Jo, om man spanar in vilka toner de olika pentaskalorna innehåller så kan man konstatera att de alla innehåller delar av några av de tidigare nämnda skalorna.
Bm-penta förhåller sig som följande över ett Em. 5(B), 7(D), 1(E), 2(F#), 4(A). Funkar fint oavsett om ackordet som man spelar över är av en aeolisk eller dorisk karaktär(korrekt begrepp?). Funkar även(p g a avsaknaden av ters) över ett E7 eller ett ackord av mixolydisk karaktär.
Am-penta förhåller sig som följande över ett Em. 4(A), b6(C), 7(D), 1(E), b3(G). Funkar ifall ackordet det spelas över är av aeolisk eller frygisk(Esusb9 ifall jag inte har fel? Eller detta kanske bara gäller jazz?)
F#m-penta förhåller sig som följande över ett Em. 2(F#), 4(A), 5(B) 6(C#), 1(E). Funkar ifall ackordet det spelas över är av en dorisk karaktär. Funkar även(p g a avsaknaden av mollters och septima) över ett E ackord av Mixolydisk(E7) eller Jonisk(Emaj11) karaktär.
Om du som läser detta sitter som ett jävla frågetecken just nu så kan du också för all del skippa den teoretiska biten istället testa det i praktiken.
Och då jag vet hur pass inbrända en del mollpenta-licks kan vara i gitarristers muskelminne så passar jag också på att påpeka att ni ska betrakta E(eller vad ni nu väljer att tillämpa detta över) som grundton.
Är det någon annan som sitter inne på några feta pentatoniska koncept månne?