Musikteori

Jag tycker helt klart det ar viktigt att kunna teori. I alla fall lite basic shit. For att kunna utrycka sig maximalt med ett instrument som ger ifran sig toner utan att bli hammad sa ar det bra precis som Iommi sager att kunna moll, dur och penta skalan atminstone.

Det ar latt att gora sig bekvam och bara spela samma sak hela tiden.

Det finns en. Här: http://forum.flashback.info/scandina...ght=musikteori

Ok, en enkel fortsättning på min förra lilla teorilektion...

För att räkna ut vilka toner som ska vara med i ett 7-ackord så kan man använda samma knep som innan - dvs. FACE EGBDF osv.

Man tar då och väljer fyra toner istället för tre t.ex för ett E7 blir tonerna EGBD och i ett G7 är tonerna GBDF... anledningen att ett 7-ackord heter just 7-ackord är för att det innehåller en ton som är en septima ifrån grundtonen i ackordet.

OBS! Beroende på vilket ackord i skalan man spelar så kan 7-ackordet bli ett 7-ackord, Moll7ackord och ett majackord... sen har vi ju det där sista ackordet som är helt mongo... men det skiter vi i en stund till.

Man använder samma trick när man ska ta reda på vilka toner som finns i ett ackord... då använder man fem toner ur FACE EGBDF istället... så i ett G9 ingår med andra ord tonerna GBDFA.

Trist att ingen har några kommentarer... antar att jag antingen lär ut ointressanta saker eller förklarar allt helt obegripligt.

Edit: Rättat klantigheter orsakade av ointelligens

Stopp och belägg!
Bristen på kommentarer beror förmodligen på att vi har stumnat av din uppvisning.
Nä, men allvarligt talat så tycker jag att du hittills har producerat bra och läsvärda inlägg. Jag kunde som sagts en del musikteori sedan tidigare, men det är bara sådant jag läst själv på diverse håll, och du har fyllt i en del hål åt mig. -Tack för det!

Jag ser gärna att du fortsätter skriva, du har en trogen läsare i mig i alla fall. Lite musikteori sitter aldrig fel. Dessutom är det ju ganska enkelt att ta till sig, om man får det presenterat på ett vettigt sätt.

Liten grej bara: Korrekturläs gärna dina inlägg, tycker mig ha sett ett par förvirrande fel (S är väl ingen ton, eller? )...

men annars:

Fyrklanger (C-dur) inklusive mongo-ackordet, som jag tycker är snyggt!

Cmaj7 - (S3, S7)
Dm7 - (L3, L7)
Em7 - (L3, L7)
Fmaj7 - (S3, S7)
G7 - (S3, L7)
Am7 - (L3, L7)
Bm7b5 bemollsjuminusfem - (L3, L7)
-------------------------------
liten ters (L3) = moll (m)
stor ters (S3) = (dur), C är alltså C dur

liten sjua (L7) = skrivs i ackord med enbart 7
stor sjua (S7) = maj7 (major7)
------------------------------

Några exempel:

Cm7
C Eb G Bb. Moll har liten ters. 7 står för liten 7a.

Cm maj7
C Eb G B. Om 7an ska vara stor skriver man maj7

C9
C E G Bb D. En (stor) nia läggs på, men eftersom inget skrivs om 7an, är det underförstått att den är liten.

Cmaj9
C E G B D. Majet handlar om 7an, inget annat. Stor nia läggs på.

Cadd9
C E G _ D. Ingen 7a i detta ackord.

C11
C _ G Bb D F. Liten 7a, och 9a är också med. Egentligen borde ackordet innehålla E (L3), men eftersom den krockar med 11an (F) utesluter man den. Ackordet kan också skrivas C9sus4 (C9 med kvart istället för ters)

C13
C E G Bb D _ A. Liten 7a, Stor 9a är underförstådd. 11an skippar man pga krock med tersen. Kan också skrivas C9/6. Snestreck betyder add i det här fallet.

Cm maj9
C Eb G B D. Maj =stor 7a. Stor nia läggs på.

C13b9
C E _ Bb Db A. Inget skrivs om 7an, alltså är den liten. Liten 9a (b9)utesluten 11a. Kvinten uteslutes oftast.


Japp, det blev krångliga ackord, men har man fattat logiken bakom det hela är det inte så komplicerat.

Tack för synpunkten. Jag fick väl ett anfall av dumhet. Detta är nu korrigerat - texten alltså - inte dumheten.

Som min eminente läromästare R.M.N skriver så är mongoackordet snyggt. Det skiljer sig dock såpass mycket ifrån dom andra och används såpass sällan att jag valt att hoppa över det.

Hursomhelst så tänkte jag också berätta en lite kul detalj till om 7-ackord. Dessa "leder" till andra ackord. Testa att spela ett G7 följt av ett C. Testa sen att byta från G7 till andra ackord så kommer ni att märka att just C på något sätt låter mer naturligt än de andra. Givetvis kan man byta från ett G7 till vilket djävla ackord som helst - men likväl... ett 7-ackord leder.

Lägger man till en nia, elva, tretton osv så leder det ändå till samma ackord. Det blir bara lite mindre tydligt då.

Ett 7-ackord leder upp en kvart - dvs. fyra tonsteg.

Ni ska givetvis inte hänga upp er på att ni alltid måste följa ett 7-ackord med ett visst ackord. Däremot kan det vara kul att när man väl skrivit en låt och märker att man spelar t.ex ackordet C efter ett vanligt G krydda sitt G med en 7:a.

Man kan förresten skriva hela låtar på det här sättet. Man börjar t.ex med ett G7 som leder till ett C... lägger sen på en sjua på C och låter detta leda till F som blir F7 som leder till B som blir B7 etc... Det kommer att låta meditativt och tråkigt men likväl aldrig falskt. Det enda man behöver veta när man gör detta är vilka ackord som ska vara maj7, moll7 etc. Fast det har ni redan fått förklarat av R.M.N. Testa gärna! Musik lär man sig mer genom att spela än genom att läsa.

Dagens trick har också med 7-ackordet att göra.

Om du spelar ett G7 (som leder till ett C) så kommer du att märka att just tonen F (sjuan) gärna "faller" ner till tonen E på ett vackert sätt.

Sjuan ska alltså falla till tersen i nästkommande ackord (i de fall 7-ackordet leder till det ackord som ligger en kvart upp). Detta funkar även i moll... testa gärna att spela ett Emoll7 som leder till ett Amoll... och när ni ändå är där.

I tonarten A-moll är det snyggt när E spelas i dur - fast detta egentligen ska vara ett mollackord. Det finns namn för det här... harmonisk moll eller melodisk moll... inget som jag lagt på minnet.

Som vanligt vill jag påpeka att ni kan fullkomligt skita i detta och skriva lika bra musik ändå.

Kvällens tema är... När ska man färga ett ackord? och Vilka ackord ska man färga?

Med färgning menar jag förresten att ackordet inte är ett vanligt moll eller dur utan något roligare - t.ex ett moll7

Svaret är givetvis "när man vill och vilka man vill'" men här kommer i alla fall ett par tips.

Ibland skiver man någon passage (eller kanske en hel låt) som är ganska "vanlig". De flesta riktigt bra ackordbytena har använts förr i massor av låtar och det kan bli irriterande när det man spelar låter som något annat. Vid ett sådant tillfälle kan det vara skönt med en liten "färgning" för att det åtminstone ska bli lite egen karaktär på det man spelar.

Ett bra knep är att titta på de ackord man spelar. Om de flesta ackorden innehåller en gemensam ton så kan det vara intressant att testa att låta den tonen vara med i andra ackord. Om man t.ex spelar ackorden Amoll F och E så har man ju tonen E med i både A-mollackordet och E-ackordet... lägger man till tonen E även i F-ackordet så får man ett Fmaj7. Testa det... Kanske är det din grej?

En annan gemensam ton är A - den är med både i F och Amoll... testa att spela den i E så har du ett Esus4... Med lite tur är det precis vad du behöver just då.

Eller så väljer du tonen C som också finns i Amoll och F... Du får då ett ganska intressant E... kanske lite för intressant med tanke på att C och H kommer att skära sig rätt friskt... Kanske ska du ta bort tonen H men då har du plötsligt ett C-ackord istället - kan C-ackordet vara det du letar efter just nu? Kanske ska du strunta i att färga ackordet och istället växla mellan C och E... Fast nu kanske jag går för snabbt fram.

Hursomhelst är det bara att testa sig fram. Låter det du testar illa så spelar du något annat istället. Mycket enkelt och bra!

Ett klassiskt exempel på färgning som är snygg i kombination med andra ackord är när man spelar D C och G - Ackorden D och G har tonen D gemensam. Lägg till tonen D i C-ackordet och du har ett Cadd9. Det låter djävligt bra till D och G.

Några frågor? Ställ dom i hörnet där borta!

Edit - rättade stavfel

Don Fadääääääääääso!
Var är du? Vad hände? Tappade du lusten? Har du semester? Spelar du gameboy?

Jag vill i alla fall ta del av ditt kunnande, i större utsträckning.
Basta!

En smart grej när man kompar på piano eller gitarr är att tänka treklanger med alternativ baston för lite mer komplexa klanger. Pianister känner ofta till det här, men de få gitarrister som har kollat in teorin kan få till snyggare ackordläggningar.

Ligger man t.ex. länge på ett Cmaj7, kan man köra olika omvändningar av Em på de tre ljusaste strängarna (ofta i funk/disco, soul, reggae m.m.)

Cm7 = Eb/C (dvs Ess-dur med C i basen)
Cmaj7 = Em/C
Cm7b5 = Ebm/C
C11 = Bb/C
Cmaj9 = G/C (ingen ters, men det funkar)
C6 = Am/C

Tjenare igen, tack för alla era inlägg.. Undrar lite smått om nån av er har en bild av en gitarrhals där tonerna är utsatta?