Imovane mot social fobi

Imovane är nära släkt med benzodiazepiner och funkar som så att GABA receptorer inhiberas vilket gör dig lugn och oftast mer social.

Däremot är det extremt beroendeframkallande och du kommer behöva höja doserna successivt för att få samma känsla. Därför rekommenderar jag dig att INTE använda dessa typer av mediciner.

Rekommenderar dig att prova SSRI preparat, förslagsvis Cipralex (en nyare variant) i kombination med KBT-behandling.

Nej, det är inte extremt beroendeframkallande och särskilt inte i teurapeutiska doser. Heroin är extremt beroendeframkallande. Nej, doserna kommer ej behövas att höjas då den sedativa effekten uteblir efter daglig användning men den ångestdämpande effekten stannar kvar. Det är således den ångestdämpande effekten TS vill åt.

Nej, Imovane hämmar inte GABA-receptorerna. Imovane är en GABA-receptor-agonist.

* May bind selectively to a subtype of the benzodiazepine receptor, the alpha 1 isoform
* May enhance GABA inhibitory actions that provide sedative hypnotic effects more selectively than other actions of GABA
* Boosts chloride conductance through GABA-regulated channels
* Inhibitory actions in sleep centers may provide sedative hypnotic effects

https://stahlonline.cambridge.org/pr...e=Therapeutics

Det du skriver är helt felaktigt. Råder TS att kolla upp vilken av våra inlägg som stämmer.
Att råda någon att bruka sömntabletter i syfte att komma över social fobi kan sluta väldigt illa.
Benzodiazepiner är bland det mest beroendeframkallande du kan äta, därav skriver läkarna väldigt sällan ut det.
Försköna inte dessa preparat, finns många ungdomar som kan tro på det du skriver och hamna på Maria Capio om de är blåögda.

Haha, jaså det är det? Då får du nog ta och slänga upp lite källor på att det jag skulle skriva är fel.

Imovane är inte en bensodiazepin utan en z-analog, däremot är det ett bensodiazepinbesläktat preparat, detta är ungefär som att jämföra äpplen och päron. Det låter som att du har rätt risig koll med hur preparaten fungerar, du påstår b.l.a. att Imovane hämmar GABA-receptorer, du påstår att Imovane är extremt beroendeframkallande, du påstår även att Imovane är bensodiazepin. Du påstår sedan att jag har fel utan att berätta varför eller styrka din tes eller motbevisa det jag skrivit. Detta får mig att att tro att du lider av retardation eller en högst påtaglig Dunning-Kruger-effekt.

Kanske missuppfattar du tolerans med beroende, vilket lekmän tenderar att göra ibland?

"The findings offer the conclusion that zolpidem and zopiclone are relatively safe drugs. However, as both drugs are psychotropic drugs, patients with a history of abuse or dependence and those with psychiatric diseases seem to be at increased risk of abuse of these agents"

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14519173

Troligen är du inte medveten om hur Läkemedelsverket gör sin kvalificering och klassificering gällande medicinska preparat. Preparat som är beroendeframkallande blir klassade som narkotikum via en skala där högst innebär lägre potential till att vara beroendeframkallande. Imovane har V (5), vilket är den "lägsta" siffran. Chanserna att bli beroende på Imovane är små på teurapeutiska doser. Att tro att man skulle hamna på "Mario Capio" för att man tar Imovane i dessa doser ger mig intrycket av att du är en hypokondrisk curlingmamma.

Här har du ditt "extremt beroendeframkallande" dödsknark...

"Förteckning V:
Medel med låg risk för missbruk. Dessa medel är narkotikaklassade i Sverige men inte internationellt. Exempel: zopiklon."

http://www.lakemedelsverket.se/malgr...ade-lakemedel/


TS får bra effekt mot sin sociala fobi av Imovane, självklart ska TS då fortsätta att behandla med det. Du kanske tycker att han borde ta "riktiga" bensodiazepiner istället? Det är ofta det enda alternativ en socialfobiker har rent medicinskt om man vill få effekt.

Kollat dina tidigare poster och ser nu att du är knarkare och missbrukare som b.l.a. missbrukat bensodiazepiner. Troligen är det därför du lider av retardation och saknar gedigen kunskap. Jag tror att din egen upplevelse av bensodiazepiner, då du troligen har missbrukarpersonlighet, starkt färgar din åsikt om medicinen.

Javisst, självklart är det som du skriver, mina universitetsstudier inom psykofarmaka på psykologprogrammet hör inte hit. Det du skriver är absolut sanning, jag har helt knarkat bort varenda hjärncell, därav lyckades jag bara skriva 1.7 på HP.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-o...l-A-O/Imovane/

Känner mig hedrad att du gick igenom mina ca 500 inlägg för att bilda dig en uppfattning om min personlighet. Du kanske skulle behöva en hobby?

Om jag minns rätt började du Psykologprogrammet i höstas, så chansen att du redan börjat läsa om psykofarmaka är högst liten, men den finns. Sannolikheten att du trollar är då högst trolig, vilket jag inte riktigt förstår vad man vill uppnå med. Troligen är det något desperat försök till att styrka dina felaktiga teser.

På nästan samtliga psykologprogram ingår ingen kurs inom psykofarmaka, eventuellt skulle det kunna ingå som valbar kurs - Psykofarmaka (7,5 hp) vilket är på en väldigt grundläggande nivå. Annars är det nog kursen "Klinisk psykologi" där man möjligen snuddar lite vid psykofarmaka. I termin 1, som du går, så ingår kurserna "Introduktion till psykologi 7,5" och "Grundläggande biologi 7,5" på Karolinska, eventuellt går du där eftersom att du bor i Stockholm. Dessa kurser är ungefär likvärdiga med Psykologi A och B samt Biologi A och B, som finns på gymnasiet. Undrar då fortfarande om dina universitetsstudier inom psykofarmaka, berätta, när läste du dessa?



Har inte gått igenom dina inlägg men en snabb överblick gav mig en direkt indikation på att du var missbrukare. Gulligt att du länkar till 1177, det är ungefär på den nivån du ligger när det gäller ditt kunnande inom psykofarmaka.

Hade du varit intelligent hade du tagit åt dig informationen jag skrev, jämfört det med källhänvisning som jag nästan alltid postar och sedan lärt dig något.

Att jämföra gymnasiekurser i psykologi a-b och biologi a-b gentemot KIs psykologprogramm känns rent ut sagt larvigt.
Anklaga mig inte för att sprida falska påståenden.
Vilka grunder kritiserar du vårdguiden på?
Denna tråd börjar spåra. Är inte ute efter personangrepp men tydligen är du det så väljer här med att avsluta all diskussion med dig då det inte leder någon vart och hänvisar TS att ta reda på korrekt fakta istl för att lyssna på främmande personer på FB.

PS alla psykologprogramm har utbildning inom psykofarmka. Speciellt KI som har en forskningsinriktiad utbildning.

Det kan jag enkelt göra via en snabb överblick av kurserna och dess mål. Tycker det är trist att du underminerar gymnasiekurser, troligen har du själv inte studerat Biologi 1 och Biologi 2, vilket är ungefär det du får studera nu på Psykologprogrammet, d.v.s. grundkursen du nu har i biologi. Man tar det som praxis, eftersom dessa kurser inte har varit obligatoriska för programmets intagningskriterier. Detta ingår ju som sagt inte till förkunskapskraven i ditt program, vilket det gör hos andra program, t.e.x. Läkarprogrammet, som har "områdesbehörighet 13" där dessa kurser ingår.

Jag säger det igen, utifrån det jag länkat via källhänvisning, du har inte studerat psykofarmaka på akademisk nivå, och om du hade, så hade det varit en grundkurs på 7,5 hp, vilket är en valbar kurs. Valbara kurser ingår inte i termin 1, där du befinner dig nu. Du har alltså ljugit om att du studerat psykofarmaka på högskolenivå.

Finner det fånigt att du ljuger om din kunskap. Min kunskap är baserad på evidensbaserad fakta från VHO, FDA, NIH, Europakommissionen samt Läkemedelsverket. Därför länkar och källhänvisar jag nästan alltid till information som stödjer det jag skrivit om här. Tolkningen är helt fri men styrker ofta det jag skriver, den ger dessutom en chans till personer som är intresserade att läsa mer om ämnet.

Personangrepp existerar inte, jag skulle aldrig sjunka så lågt. Att du tidigare har missbrukat, vilket troligen färgar din inställning till diverse mediciner är dock ren fakta. Något jag dock stör mig på är personer som ljuger om sin utbildning eller som saknar kunskap men inte inser det, där kommer du in i bilden.

Vill du utveckla din kunskap inom psykofarmaka så råder jag dig till att kika in min signatur, och då specifikt Stephen M. Stahl. Troligen känner du inte till honom, han har författat flertalet intressanta böcker och är något av en "guru" inom ämnet.

Jag förstår dock att du intar försvarsposition och väljer att inte svara mer här, det är okej. Tycker dock det är dumt att du far med osanning. Jag är aldrig ute efter att angripa någon, men när personer påstår att jag har fel, utan att backa upp det med relevant hänvisning så blir det lite dadda-hink-och-spade-nivå på det hela. Och ja, 1177, d.v.s. Vårdguiden, det är trams i sin högsta form.

PS: Jag hade kunnat länka KI:s kursplan gällande Psykologprogrammet om det hade känts bättre. Det ingår ingen kurs inom "psykofarmaka" där, men som sagt, vissa kurser lär "snudda" vid ämnet. Sedan tillkommer ju valbara kurser, och dit har du inte kommit än.

Råder dig dock till att avsluta Psykologprogrammet och istället försöka komma in på Läkarprogrammet, du ville ju in där från början? Troligen kan du komma in via intervju på KI, då du har en hög HSP-poäng eller som reserv på annan ort, typ Umeå. Du verkar driven inom ämnet och har faktiskt viss kunnighet, kanske valde du Psykologprogrammet för att försöka hitta dig själv?

En mer relevant utbildning för dig vore kanske att bli läkare sedan specialisera dig inom psykiatri?

Jag har fel ibland i det jag skriver. Det finns ett fåtal användare här som kan mer än mig eller är likvärdiga inom kunskap. Jag tar alltid vid mig och läser deras inlägg och kikar på relevant källhänvisning, även om det uppstår oliktänkande.

När man då påstår att jag har fel, eller dylikt, och då inte backar upp detta med relevanta studier eller källhänvisning så blir jag högst irriterad. Jag får ju inte betalt för att sitta här? Jag har dock vigt mitt liv p.g.a. många anledningar, till ett högre kunnande inom psykofarmaka och dess effekter.

Som sagt, tycker dock att du borde slutföra basåret inom naturvetenskap och sedan söka till Läkarprogrammet. Du har bra poäng på HSP, och så korkad är du faktiskt inte. Chansen är rätt hyfsad att du kommer in via PIL på Karolinska, och troligen lär du komma in i t.e.x. Umeå.

Alla människor har diverse problem, hoppa inte på psykologi för att finna dig själv, det gör man sällan...

Hej, tack för ett trevligt svar såhär på julafton, det uppskattas.
Möjligtvis har jag blivit färgad då jag både sätt och upplevt personliga effekter av benzodiazepiner, därav avråder jag alla som i högsta mån bruka dessa preparat.

Jag läste/påbörjade ett Naturvetenskapligt basår där jag läste kemi och biologi, därför ställer jag mig kritisk till att du skulle veta hur psykologprogrammets kurser står sig till dessa.

Efter att ha rådfrågat mina vänner som läser läkarprogrammet samt jobbar som läkare insåg jag ganska snabbt att biokemi och fysik inte är något jag brinner för, även fast lönen är avsevärd högre.

Med det sagt, mina kunskaper inom psykofarmaka är inte enbart baserat på de terminer jag studerat vid KI, jag har även ett gediget intresse för psykofarmaka och som du redan listat ut, diverse substanser.

Enligt mig är psykologi det roligaste man kan läsa, vi KI studenter (inte meningen att promota) just vårt universitet men då det är ledande inom medicin i europa får vi ta del utav valbara kurser, speciellt mycket forskiningsinriktat och på så sätt en större inblick i hur mediciner fungerar på vårt CNS.

Ska kolla upp personen Stephen M. Stahl när tid finns.
Skulle vara intressant att veta dina akademiska bakgrunder då du uppenbarligen sitter på viss kunskap, inte därmed sagt att jag håller med dig i allt du skriver.

Just nu är jag sliten i både kropp och själ. Födelsedagsfirande igår och julafton idag så ber om ursäkt ifall texten känns osammanhängande.

I min värld är att kalla någon för knarkare ett personangrepp.

God Jul, och ta det lugnt med Imovanen

vilken/vilka ssri har du provat? paroxetin är väldigt effektivt mot just ångest. lyrica är inte att föredra.

Har också varit fast i benzoträsket, och det är varesig trevligt under tiden och ff.a. inte när man slutar.

Men låter bra att du är intresserad av mediciner, vissa psykologer tycks hysa ett enormt hat mot all psykofarmaka även om det skulle vara till stor nytta för patienten.

Hade en psykolog som hotade med att jag inte fick gå kvar hos henne om min läkare satte in en ny medicin och skulle skuldbelägga mig för det, vart sur såfort det kom upp något som hade med medicin att göra tom. om jag bad henne att fråga min läkare om min läkare kunde skriva ut ett nytt recept.

Bli inte en sån! :P