Skattefri ekonomi?

Mera spänst i tänkandet kräver jag. Jag förutsatte att ni begrep att jag talar om beskattning under en liberal ordning där man själv väljer vilken samfällighet man vill räkna sig till av dem där man accepteras som medlem. Då betalar man skatt till denna och denna skatt är då att likställa med en medlemsavgift.

Det är i en sådan ordning man landar när folkblandningen pågått ett tag, annars är det inte längre tillräckligt roligt att betala skatt. - Den nödvändiga motivationen för att subventionera andras förmåner kommer inte längre att kunna väckas när de flesta andra är en godtycklig blandning av främmande folkslag.

Du kan se det som att (1) säger att vid en given produktivitet kräver en ändring i levnadsstandard motsvarande ändring i utförda arbetstimmar.

Det (2) säger att vid en given mängd arbetstimmar så leder teknikutveckling och processförbättringar till ökad levnadsstandard.

Men (3) är viktig. Riskkapitalisterna måste vilja avstå konsumtion för att satsa på teknikutveckling. När de hellre konsumerar får vi stagnation.

Du har dragit fel slutsats. Arbetslöshet har vi därför att priset på arbete är för högt.

Antag som ett enkelt exempel att frisörerna skulle dubbla sina löner. Då skulle priset för en klippning lite grovt fördubblas. Har nu folk en viss summa per år de vill spendera på klippning då kommer hälften av frisörerna att bli arbetslösa. Och folket får bara hälften så mycket klippning som i a).

Ska nu dessutom kunderna betala för att hålla de arbetslösa frisörerna levande, och av sin klippningsbudget får de dra ned klippningsköpet till kanske 25% av tidigare, varvid nu i stället 75% av frisörerna blir arbetslösa. 50% av klippbudgeten för då gå till klippning och 50% i arbetslöshetsunderstöd till de arbetslösa frisörerna.

Alternativt så löser frisörerna detta inom skrået. Dvs 50% av frisörerna är arbetslösa. De som arbetar betalar arbetslöshetsunderstöd till de arbetslösa.

Vi hamnar alltså i tre fall:
a) 100% av frisörerna arbetar och levererar klippningstjänster och folk blir klippta.
b) 75% av frisörerna är arbetslösa och folk får bara 25% av klipptjänsten i a) fast de betalar lika mycket.
c) 50% av frisörerna är arbetslösa och folk får bara 50% av klipptjänsten i a) fast de betalar lika mycket. Frisörerna som jobbar har förvissa dubbel lön men de betala en ansenlig del till sina arbetslösa kollegor.

Notera att det är samma penningmängd. Det är ingen skillnad utanför frisör-delsystemet.

I fallet a) ovan får samhället mest värde utfört. Och vår levnadsstandard är som högst. Och i fall b) får samhället minst värde utfört, och vår levnadsstandard blir som lägst.

Dvs när folk arbetar för den ersättning som kunderna är beredda att betala utförs mest värde och levnadsstandarden är som högst.

Det är det tillståndet som vi bör eftersträva.
Det finns länder med låg arbetslöshet. Man verkar kunna komma ned till ca 2%. Och i de länderna har oftast inte fackföreningarna några hindrande lägstalöner som skapar arbetslöshet. I stället stiger lönerna för att arbetsgivarna måste konkurrera om arbetskraften. Man hamnar i läge a) ovan.
Dessa länder, om de inte klantar till det på något annat sätt, kommer att passera alla andra länder i levnadsstandard.

Vi andra får titta på när de har råd med läkemedel och operationer vi inte har. Och de har råd med handikapphjälpmedel vi inte har. Osv. Och detta endast för att facket ska ha rätten att skapa arbetslöshet.

Frågan är: "Vem beslutar om penninganvändning?" Stat, kommun, förening, försäkringsbolag, privatbolag, familj eller individ?

När det gäller försvar, domstolar och polis bör det nog ligga på stat och kommun men för andra verksamheter kan man ju tänka sig olika lösningar.

Individen överför beslutsrätt via skatter, medlemsavgifter, nyttighetsköp och gåvor. Vad jag försöker påpeka är att även sparande innebär en överföring av beslutsrätt. Om jag spar mina pengar i stället för att omedelbart köpa erbjudna tjänster blir de erbjudna tjänsterna tillgängliga för andra. Och arbete kan inte sparas!!! En tillgänglig arbetstimme som inte används går för evigt förlorad. Vi ser nu hur allt större del av den tillgängliga arbetskraften går till outnyttjad arbetslöshet. Ett enormt och onödigt slöseri som vi borde försöka avhjälpa genom att skapa en ekonomi som är bättre på att ta vara på nya ideer.

Vi är helt överens om detta. Pris skall spegla och informera om verklig kostnad. Inte innehålla påslag för ovidkommande overhead. Det är lika mycket fel att ta ut en statlig som en facklig arbetslöshetssubvention. Om jag får betalt för en arbetstimme skall betalningen räcka till att köpa en arbetstimme.

Men hur hanterar vi då det som bör gå som offentlig konsumtion? Först måste vi inse att det handlar inte om att stampa fram en arme ur ett krigstrött Sverige som när Karl XII präglade nödmynt eller att komma ur ett orimligt krigsskadestånd som i 1920-talets Tyskland. Vi måste se på hur vi idag använder våra pengar och vilka möjligheter det ger.

Makten över sparandet har man kvar, om man sparar i aktier. Även bostadsfinansieringen borde lätt gå att ordna via aktiesparande: (FB) Definitiv ordning på bank och finans

Makten över skattemedlens fördelning över de av de folkvalda godkända ändamålen kan utan problem återföras till den individuelle skattebetalaren. - Produktionen av de skattefinansierade tjänsterna kan sedan släppas ut i den normala marknadsekonomin.

Vill också påpeka, att om den årliga skatten räknas som multipel av timlönen, kommer utbytet av en extra arbetstimme - efter skattefridagen - att vara samma som arbetsgivarens lönekostnad: (FB) Det definitiva skattesystemet

Man kan tänka sig många sätt att ta ut skatt. Men hur man än gör kommer man inte ifrån problemet att i en ekonomi som baseras på påbudspengar (fiat money) är pengar värdelösa värdemarkörer. Man kan alltså inte veta om influtna skattepengar verkligen representerar några nyttigheter.

Jag försökte en gång i tiden föreslå skatteverket att jag skulle offerera och fakturera netto. Så kunde de lägga på vilka skatter de ville och skicka offerterna och fakturorna vidare. Jag behövde ju inte ens veta vad de lade på eftersom jag inte hade en tanke på att producera något för skatten.

Tanken med skatt är att människor producerar för bruttolön, avstår skatten och konsumerar för nettolön. Men jag har aldrig träffat någon som accepterar att en extra arbetstimme ger höjd bruttolön men så stor skatt att nettolönen sjunker. Vi producerar för nettolön, konsumerar för nettolön och skatten är ett värdelöst sifferpåslag. Och då kan vi ju lika väl ta bort den så slipper vi fundera på hur den skall tas ut.

Men vi har ju faktiskt en offentlig sektor som betalas med skattepengar. Varifrån kommer de nyttigheter som motsvarar den offentliga konsumtionen?

Om jag arbetar en timme kan det hända att jag spar de pengar jag får i stället för att omedelbart använda dem. När jag sedan tar ut pengarna kanske det bara behövs en halvtimme för att producera det som jag gjorde på en timme. Och många samlar på sig pengar som de aldrig använder. Det ger ett produktionsöverskott som inte har något med skatteuttag att göra. Det är detta produktionsöverskott som är den verkliga basen för vår offentliga konsumtion. Det är ur det som vi tar den frukostgröt som domaren och polisen äter. Och det blir inte mindre om vi tar bort alla skatter.

Men egentligen är det en annan fråga du tar upp. Hur skall vi få inflytande över den offentliga konsumtionen? Som jag ser det är skattesystemet ett olämpligt instrument för det. Men detta är ett stort område som jag tills vidare inte går in på.