Citat:
Ursprungligen postat av
2aChansen
Hej!
Efter att jag varit i en manisk psykos där jag upplevde att jag gick i fotspåren efter Buddah, Jesus och Muhammed, och som kulminerade med om en nära-döden-upplevelse där jag upplevde att döden bara är en dörr till nästa liv, så har jag blivit enormt känslig för andra människors känslor. Jag känner direkt om någon har ångest, och då suger jag likt en svamp upp denna ångest och gör till min egen. Det gäller främlingar så väl som nära och kära. Det finns hypokondriska drag i denna företeelse, dvs om en nära familjemedlem mår dåligt och har ont i magen, så får även jag ont i magen. Så var det aldrig innan denna psykos. Men smärtorna jag "drar på mig" går ganska snabbt över. Detta händer även över telefon. Och jag har inget sätt att försvara mig mot detta. Det resulterar i att jag inte orkar umgås med folk som mår dåligt, även om jag tycker om dessa. Och ju fler personer jag umgås med samtidigt, desto starkare blir ångesten och negativiteten som jag absorberar.
Är det någon här på Flashback som har liknande erfarenheter? Finns det någon som har lyckats hitta ett konstruktivt förhållningssätt eller försvarssystem för liknande upplevelser?
Alla eventuella inlägg vars poäng är att detta bara är inbillning undanbedes. Den här tråden ska inte handla om huruvida det finns något övernaturligt eller inte, utan just handla om olika sätt att försvara sig mot negativ energi. Non believers, move on.
Enormt tacksam för konstruktiv svar, det börjar bli ett riktigt handikapp i mitt liv!
Energitjuvar ska du hålla dig borta ifrån, umgås bara med glada och trevliga människor.
måste du vara med energitjuvar så fråga: vad menar du med det och hur tänker du här .
du måste inte vara uppkopplad hela tiden, måste du suga åt dig så lägg på, var inte med de och bry dig om de, skit i sånna som får dig att må sämre.
Du mår inte bättre att vara med de som mår ännu sämre, eller hur ?
