Är Mattias Karlsson en bättre partiledare än Jimmie Åkesson?

Lite typiskt svenskt beteende att leva i nuet och glömma allt det gamla. Karlsson må göra ett relativt bra jobb efter förutsättningarna, men han kan i dagsläget inte mäta sig med Jimmie Åkesson. Åkesson står i en klass för sig. Han tillhör en av de bästa retoriker efter Reinfeldt.

För att förstå Jimmies storhet så kan man gå tillbaks till alla gånger då det varit politisk debatt i TV. Alltid, och då menar jag ALLTID, så vinner Åkesson omröstningarna i kvällspressen när dom frågat folket vem som skött sig bäst. Vilket har medfört att många omröstningar har fått tas bort pga etablerad medias ovilja att förmedla den sanna bilden av Åkessons skicklighet och SD:s goda betyg hos folket.

Karlsson har tidigare valt en mer anonym roll inom partiet helt frivilligt, och ska han fortsätta som partiledare så måste han känna själv att han vill utvecklas och är beredd att få göra enorma uppoffringar som inkräktar på hans privatliv. Jag är inte helt säker på att han vill det. Mattias är duktig, men han saknar lite guts. Han pratar emellanåt tyst och han är ovan i debatter. Han har inte den där naturliga kvicktänktheten i alla lägen som Åkesson har. Men det är givetvis något som han kan utveckla med tiden.

Min åsikt är att Jimmie är rätt person att lotsa SD vidare. Trots att han och partiet framstår som kontroversiella så blir Åkesson omtyckt av fler och fler väljare. Många uppger i undersökningar att Åkesson är bland de populäraste partiledarna, och det har han gjort sig förtjänt utav. Däremot anser jag att SD borde överväga att vidareutveckla ledarskapet genom en typ av språkrör med två personer, just för att avlasta för Åkesson. Om det sen skulle vara Åkesson och Karlsson låter jag vara osagt, men det känns som två heta alternativ att leda SD mot nya mål.

Vilket skulle bli en dödsfälla för SD då det enbart skulle leda till att debattören blir utskrattad, det är bättre om man lyfter fram hur Sossarna var och agerade från 1988 och framåt så att både SD och S (och samtliga partier) hamnar under samma tid.

För vem vet hur SD hade varit om de hade existerat från 1940 och framåt speciellt med tanke på att de på 90-talet ville skicka hem alla som hade kommit till Sverige efter 1975. (Du kan garanterat hitta lika extrem(a) förslag/politik eller politiker inom samtliga partier under den eran om du bara letar)

Men att jämföra ett parti som blott har existerat i 26 år mot ett parti som har existerat i 125 år är bara larvigt då det är ett parti som har hunnit förändrats till grunden på så pass lång tid samt att deras grundare inte har levt på över 80 år.

Det är (precis som jag nämnde i en annan tråd) som att jämföra det demokratiska partiet i USA och deras politik som de för idag med The Whig Party som dog ut och ersattes av det Republikanska partiet.

Det funkar inte då det handlar om 2 vilt skiljda eror speciellt när det ena partiet har haft tid på sig att göra upp med sin historia medan SD inte har hunnit bli klara med det då de fortfarande lockar och har mindre begåvade politiker som syns/hörs titt som tätt.

Även MP är ett gott exempel på ett parti som är mindre begåvade (och nej jag påstår inte att MP är bättre än SD utan snarare tvärtom) men som har den turen att de inte riktigt har en historia utan deras väg in i riksdagen handlade om att att de vart utskrattade och hånade då de ansågs (och än idag anses) vara ett politiskt parti för hippies.

Skall Karlsson eller Åkesson ta upp något mera nära i tid så kan det ju nämna Ingvar Carlssons Luciabeslut 1989.

jimmie åkesson är en väldigt solid partiledare och sverigedemokraternas nyckel till framgång. frågan är om han hinner tillbaka innan hans ersättare skiter i det blå skåpet...

1975 är knappast en annan era, hade det rört sig om Hjalmar Brantings tid, eller kanske Per Albin Hanssons, Rickard Sandler, eller liknande statsministrar som folk knappt vet något om, då hade det varit en sak.

Men nu handlar det om Erlanders och Palmes (Palme regerade i 5 år med tvångssteriliseringar.) tidevarv, en tid som sitter fast i folks medvetande och utgör själva sinnebilden av Socialdemokraterna.

Ska man jämföra med SD, så var partiet enbart en liten skitrörelse för 25 år sedan, som i princip ingen brydde sig om.

Sinnebilden av SD är Jimmie Åkessons år som partiledare, helt oavsett hur man försöker relativisera baserat på årtalen. SD är ett parti som genomgått en utveckling framått. Socialdemokraterna blickar däremot alltid bakåt, mot sin storhetstid.

Hursomhelst tydliggör jämförelsen hur absurt det är att definiera ett parti efter hur det var för x antal år sedan. Relevansen är noll i båda fallen.


Därför ser jag gärna att Karlsson eller för den delen Åkesson använder detta argument som kontring.

Intressant frågeställning. Jag tror att MK attraherar flera personer redan inom det egna ledet genom att han klart och tydligt säger saker som en sverigedemokrat vill höra. JÅ är/var mycket försiktigare där och förmodligen vann man många röster från andra partier på grund av det. Det betyder inte att man nödvändigtvis förlorar en massa röster i ett extra val men risken finns absolut. Det kan också locka nya naturligtvis, vem minns inte "Westerbergefftekten"? Men många kommer sannolikt att försvinna då man i mångt och mycket säkert röstade på JÅ som så starkt förknippats med SD. Kanske går det på ett ut?

Njaaa, men han har är en bra stand-in när det krisar, som nu. Och han är en väldigt duktig gruppledare. Däremot bör Oscar Sjöstedt akta sig så han inte fäller några grodor. Tycker hans uppsyn är lite "mobbar"-aktig, tänk den där feta ungen i skolan som alltid mobbade de små pojkarna på dagis.

håller med om att Karlsson är otroligt skarp och kan dessutom hålla sig lugn. pratar på ett naturligt sätt om man jämför med tex annie lööf och andra "stå framför spegeln o förbereda" politiker. han är en familjefar och känns väldigt äkta. har träffat på honom för flera år sen och snackade bla om försvaret. sen så vet jag inte hur han skulle bli efter 2 år i positionen. han vill ju trots allt hinna med sin familj. det ultimata kanske vore om Sd gjorde i detta fall som miljöpartiet eller som putin och medvedev, där båda styr.

Åkesson står i en klass för sig. Han tillhör en av de bästa retoriker före Reinfeldt.

Ingvar Carlsson satt i SVT:s studio och kritiserade SD tillsammans med Bengt Westerberg för några dagar sedan men journalisten tog inte upp Luciabeslutet som var nästan lika långtgående som SD:s politik idag. Sd vill ha mer temporära uppehållstillstånd där är skillnaden.

i svenska mått mätt är åkesson en bra retoriker, den bästa i sverige. men läser man på lite om ledarskap och studerar litteratur från italien eller usa där lederskap har studerats längre än här, märker man att även åkesson har stora brister

Han har skött sig riktigt bra hittills. Att JÅ tog en time-out vid just den tidpunkten var nog det bästa som kunde hända partiet, nästan så att man misstänker att det hela var planerat från början. Här börjar folk på allvar ifrågasätta ifall SD ens kan nå spärren utan JÅ vid rodret, att han är hela partiet. Plötsligt försvinner han och man plockar in Mattias istället, som också är riktigt jävla vass.
Tror personligen att JÅ är tillbaks lagom till extravalet, utvilad och mer taggad än någonsin.

Det Mattias gör bra är att han inte dansar runt, utan trycker upp obekväm fakta rakt upp i ansiktet på sina motståndare. Något han bör jobba på är att prata lugnare och tydligare, ibland hörs nervositeten igenom på rösten.