Kastar in en till kommentar som slog mig när jag såg lite klipp från förra veckan.
Ska kanske ses som konstruktiv kritik här, gillar dom eg. alla 3:
För en utomstående känns de 3:s gäng; Mattias, Oscar och Jomshof känns som en grupp tonåringarna, som fortfarande försöker fylla ut kostymen. Erfarenheten från de andra 20 år äldre partiledarna lyser i avsaknad så väl vid presentationer. De känns fortfarande som studentgruppen som är ute på de stora haven och försöker hålla sig flytande och inte bränna sitt eget skepp.
* Mattias är trygg och lugn och axlar stabil och robust men hans trivselfaktor är inte hög, märks att han ogillar intervjuer och tv-tid. Han gör det bra, men kämpar igenom det som en plikt.
* Oscar vill så gärna dra sina skarpa salvor, men är aldrig riktigt säker om han håller sig till ramarna eller om han gått för långt, så han sneglar alltid tillbaka på chefen på ett osäkert sätt.
* Jomshof är yllekillen som charmar alla och följer med för det glada humörets skull. Han pratar som en dagisfröken till sina barn utan att förstå det allvarliga i konsekvenserna. Han behöver ett järn och vilja att slå igenom rutan, det går inte gulla sig ur alla träffar, ibland måste man bete sig som en militär.
Alla drag av 25-30 års mognadsprocessen i universitet och examens taget. De är fullmatade med information och kunskap men kan inte översätta det på arbetsmarknaden då allt är teori.
Vill se att alla dom studerar starka ledare världen över och strävar efter en retorik och hållning därifrån.
Är svårt ta nyexaminerade på allvar.. det vet vi alla som är arbetsgivare, är mycket ord men lite förtroende på effektivet.
Ska kanske ses som konstruktiv kritik här, gillar dom eg. alla 3:
För en utomstående känns de 3:s gäng; Mattias, Oscar och Jomshof känns som en grupp tonåringarna, som fortfarande försöker fylla ut kostymen. Erfarenheten från de andra 20 år äldre partiledarna lyser i avsaknad så väl vid presentationer. De känns fortfarande som studentgruppen som är ute på de stora haven och försöker hålla sig flytande och inte bränna sitt eget skepp.
* Mattias är trygg och lugn och axlar stabil och robust men hans trivselfaktor är inte hög, märks att han ogillar intervjuer och tv-tid. Han gör det bra, men kämpar igenom det som en plikt.
* Oscar vill så gärna dra sina skarpa salvor, men är aldrig riktigt säker om han håller sig till ramarna eller om han gått för långt, så han sneglar alltid tillbaka på chefen på ett osäkert sätt.
* Jomshof är yllekillen som charmar alla och följer med för det glada humörets skull. Han pratar som en dagisfröken till sina barn utan att förstå det allvarliga i konsekvenserna. Han behöver ett järn och vilja att slå igenom rutan, det går inte gulla sig ur alla träffar, ibland måste man bete sig som en militär.
Alla drag av 25-30 års mognadsprocessen i universitet och examens taget. De är fullmatade med information och kunskap men kan inte översätta det på arbetsmarknaden då allt är teori.
Vill se att alla dom studerar starka ledare världen över och strävar efter en retorik och hållning därifrån.
Är svårt ta nyexaminerade på allvar.. det vet vi alla som är arbetsgivare, är mycket ord men lite förtroende på effektivet.
