Hur blir en ung tjej feminist i Sverige min tolkning efter UNI-studier

Feminismen har spelat ut sin roll i Sverige idag, den behövs fortfarande i många länder självklart då kvinnor är en resurs men inte i Sverige då feminismen i sin grund är att riva ner murar inte att bygga upp.


Vissa barn känner sig redan i tidiga år annorlunda och anser att världen är orättvis, allt som sker barnet är oftast andras fel och barnet har en förmåga att se saker väldigt svart eller vitt. Är nu detta barn en tjej så finns det alltså en ideologi som kallas feminismen, denna ideologi ger inte bara en förklaring på orättvisan i världen det är patriarkatets fel för hur du som person lider det finns även generaliserande begrepp som gör världen just svart eller vit.

Jag har studerat feminism ett halvår ungefär på SU och jag vet av mig efter att ha pratat med flera feminister att många av dem säger sig må bra av att vara feminister trots att de ofta grupperar in sig i falska antaganden och alla teorier och forsknings som bedrivs handlar om att verifiera feminismens tankar snarare än att se ett objektivt svar.

Likt andra radikala grupperingar eller religiösa samfund blir feminister ofta aggressiva när deras världsbild ifrågasätts men det finns alltid minst tre grundsvar för hur en feminist agerar i sen sådan situation.


Nummer ett är att man som person är outbildad och hatar kvinnor, det är därför man säger emot feminister.

Nummer två är att man är en del av patriarkatet och bedriver härskartekniker och har en dold agenda för att trycka ner just kvinnor då man inte håller med feminismen.

Nummer tre är att hävda att begrepp som jämställdhet, frihet, kärlek står just för enbart feminismen och håller man inte med är man uppenbarligen en fascist eller liknande för enbart feminismen har dessa värden.


Så vad betyder detta för en ung kvinna som hamnar i denna nästan sektliknande värld?

Självklart så är det skadligt på sikt att hamna i situationer där världen är svart eller vit, man är god eller ond och andra skall undervisas. Det hämmar den individuella utvecklingen och skapar en stress och ångestkänsla hos subjektet ifråga, det skadar även relationer till män eller andra grupperingar och alienerar feminismen ifrån reella diskussioner.

Feminister har också en tendens att hamna i liknande grupperingar såsom

Veganism
Islam
Marxism
Diverse djurskydd(även om jag anser att de ofta har rätt så är människorna ifråga ofta helt inne i sin värld av svart eller vitt)
Politiska klubbar eller ungdomsförbund.


Det finns fler saker såklart, men jag har försökt att knåpa ihop en mindre text bara för att visa hur de flesta feminister kommer att bli till i Sverige idag och jag hoppas vi kan få en bra diskussion även om jag vet att feminister som läser detta kommer känna sig påhoppade och kränkta.



Kan väl även tillägga att de flesta feminister jag har träffat har haft fantasier om våldtäkt och vissa BDSM-inslag, men det rör sig om ca 30-40 individer av kanske 60 så det är inte speciellt relevant om än kanske en intressant anekdot.

Jag skulle säga att feminism har blivit som vilken subkultur som helst. Alla subkulturer lever på att de ska skilja sig från resten av befolkningen och sen stå i grupp och ryggdunkar varandra samtidigt som de pratar om hur idiotiska alla andra är. Folk blir feminister för att de vill komma med i gemenskapen. Det är väldigt lätt att komma med i feministgemenskapen, allt man behöver göra är att vara en kvinna som känner sig orättvist behandlad eller så ska man hata (manliga) män.

Att främst kvinnor skulle vara veganer är någon mystisk myt vars ursprung jag inte förstår. Möjligen är det så att fler kvinnor testar att vara veganer under en kort period.

Det har ingen skrivit vad jag vet här, jag pratar om personlighetstypen som lockas in i en värld där reglerna är svartvita.

Det måste även jag instämma på, av de KKs jag har haft (vilket är rätt många under åren), så har det faktiskt varit så att samtliga av de som velat bli mest hårdast påsatta, alltså mer åt BDSM-hållet och verkligen ordagrant bett om att bli fasthålla och nedtryckta i sängen och straffknullade - är de som varit absolut mest vänsterfeministiska, och till vardags tjatar om just jämställdhet, genus och kvinnokampen konstant...

Sedan har jag faktiskt blivit ganska fundersam över att jag "fått" sätta dem, då de allt oftast varit de som tagit initiativet, eftersom jag är en muskulös, manlig skogsarbetare som inte har ett piss övers för vare sig mångkultur eller genus eller jämställdhetstjafset. Men likt förbannat är det mig de har velat bli straffknullade och dominerade av i sänghalmen...

Jag har kommit till den insikten, att feminism idag är någon slags argumentationsteknik. Det är få grupper tycker jag som satsar så mycket på retoriken på det vis som feminister gör.

Om vi tar politisk feminism, om vi ska kalla den för det, liknar väldigt mycket vad gäller användandet av statistik, argumentation, m.m som folk på yttersta högerkanten använder. Rasister använder gärna statistik för att rättfärdiga sina agendor, likt feminister gör. Att det är en minoritet av den grupp man demoniserar som utgöt majoriteten i statistiken, det verkar inte spela någon roll.
Väldigt kollektiviserande, generaliserande och simplifierande ideologier.
Själv känner jag att feminismen är väldigt känslig för kritik, även om debattörerna visar ett hårt yttre så lyser det igenom. Man utmålas gärna som "bakåtsträvande", "anti-feminist" ja till och med "kvinnohatare", än att faktiskt bemöta den kritik man har bollat över. En typ av försvarsmekanism helt enkelt. Det man vill är att den som hävdar någonting ska krossa ens tes, men istället får man någon subjektiv anklagelse, som inte heller har någon grund.

Där jag är emot feminismen är deras historiebeskrivning, analyser och retorik. Deras vilja och ambition om allas lika värde, rättigheter och möjligheter, våldsbekämpning, osv är inget jag ställer mig emot - men kan finna hos andra politiska inriktningar. Sedan kan jag vara emot deras praktiska reformer, men det är ofta då den strider mot mina värden som frihet, personlig integritet, säkerhet och traditioner/kulturarv.

Sedan har vi en annan typ av feminism, som nästan vill eller har ersatt humanismen. Där budskapet är allas lika värde, kärlek, osv. Den har jag inte något emot, men tycker den är onödig. Jag föredrar beteckningen humanist då jag finner den mest neutral och jämnt moraliserande mellan grupper och individer. Betecknar man sig som humanist så behöver man inte kopplas med den politiska feminismen.
Detta är också av någon anledning provocerande för en del feminister, inte alla men en del. Man får uppfattningen om att man inte riktigt är "i den rena läran" enligt dessa.
Det finns en uppfattning om att man inte är intellektuell om man inte är feminist. Väldigt konstigt i min mening då åsikt och intelligens inte går ihop. Däremot går intelligens och argumentation ihop.

Det där är inget konstigt, dom är bara männsikor och kan möjligen kontrollera sina begär men knappast styra dem. Tycker inte at dessa fetischer är så ovanliga bland män eller kvinnor heller över lag.

När det gäller att de drars till "ismer" så är jag inte förvånad då folk som börjar följa feminismen förmodligen är av den typ som är mottagliga för budskap och söker sig till grupperingar.

Det är en kultur grej. Det finns ju dock ändå en manlig och en kvinlig kultur i samhället.

Radikal feminism korrelerar starkt med psykisk ohälsa och personlighetsstörning. Det är personer som ofta redan har en rubbning som dras till dessa sammanhang.

Den feminism med makt idag, radikalfeminismen eller statsfeminismen, är hopplösa på att sprida alla människors lika värde. Snarare vill dem cementera en tydlig statushierarki: högst upp en vit kvinna, längst ner en vit man. Se exempelvis Romsons vitheterosexuellmanshatstal, valfritt utspel av Gudrun Schymann, Maria Sveland eller ROKS.

Feminismen är religiös och antintellektuell, bygger på affekter.

Mycket olyckligt med omval, precis vad GS behöver för att få 5 %. Tror vi har FI i regeringen tillsammans mes S,MP och V efter valet.

Vad ska ni diskutera? På vilket sätt har du studerat feminism och sekter?

Du har halkat in på en riktigt hal ål. Du säger att feministernas världsbild är skadligt för de själva samt skadar personer i deras omgivning.... Trots att ALLA feministerna du pratat med verkar trivas väldigt bra med sina liv.

Du försöker även jämföra feminism med religion och sekter... Många religiösa är också väldigt nöjda med sina liv och i civiliserade länder är inte religion på något sett skadligt för omgivningen heller. Jag tror du bara är irriterad över att så många tjejer på unit inte delar dina åsikter, och du spyr galla över hur trångsynta de är enligt dig.

Saken är den att många unga tjejer i Sverige blir "feminister" för att det är trendigt och hippt. Det är lite som en subkultur. Jag har inget emot tjejer som kallar sig feminister, däremot ser jag ofta ner på män som kallar sig feminister. De är riktiga fjollor.