Därför hatar jag moderna filmer

Jag kan hålla med TS i hans kritik.
Jag tycker att det blivit ett problem, inte för att filmerna på något sätt blivit sämre iom teknikens alla underverk, utan för att våra hjärnor blir beroende av det. Vi inte bara vänjer oss vid allt överdrivna utan vi njuter av det. Både undermedvetet och medvetet.
Så naturligtvis kommer vi att mer och mer känna motstånd till traditionella filmer. Och istället bara söka den snabba kicken den moderna filmen med alla sina effekter ger oss.
Jag brukade älska långa stillsamma dramafilmer tex, men ju oftare jag låtit mig utsättas för den moderna filmens noga uträknade och planerade effekter har jag blivit överraskad av att jag känner ett motstånd mot filmer av traditionellt mått.
Inte så att jag tycker de moderna effektfulla filmerna är bättre - för det gör jag sällan. Oftast tycker jag att de är ganska dåliga.
Men de stimulerar hjärnan. Hjärnan och nervsystemet tvingas gå på högvarv pga hur dessa filmer är uppbyggda.
Och därför blir de beroendeframkallande.
Därför blir valet mellan en modern action (eller liknande) och en mer traditionellt film tyvärr "fel".
Dvs vanligtvis väljer jag den film som jag vet ger mina sinnen underhållning.

Och jag tycker inte om det.
Jag tycker inte om att jag oftare väljer en skitfilm, än en verkligt bra film.
en vanlig vardag, då låter jag mig bli hypnotiserad av effekter - inte hänförd av intelligens eller skönhet.

Utan att ge mig in i de diskussioner som redan är igång i tråden gjorde jag nyligen en intressant betraktelse. På julafton såg jag den kortare versionen av Fanny och Alexander och blev nästan rörd hur bra jag tyckte den var. Skådespelarna, dialogen, atmosfären, scenografin var överväldigande. Ett sant mästerverk som verkligen också fungerar som konst. Några dagar senare såg jag senaste filmen i Hobbit serien, en bedrövlig cgi fest som gjorde mig oerhört besviken.

En bidragande faktor till att vi tycker att film var bättre förr kan ju vara att de är de gamla välgjorda pärlorna som vi fortfarande tittar på och uppskattar medans mycket av den skit som gjordes förr täckts med tidens sand och glömts bort så att säga. Om 20 - 30 år så har vi nog en liknande inställning till nutidens film.

En annan faktor kan vara att film är ganska lukrativt och fler regissörer gör film bara för att tjäna pengar vilket tyvärr bidrar till ett kvantitet över kvalitet fenomen. Ett exempel är Michael Bay och jag skulle även säga Peter Jackson när det gäller Hobbit-triologin.

Så är det helt klart. Det görs nog många bra filmer idag, men de jag syftar på är just de som lyfts fram mest, och som till stor del bara är överdriven skåpmat.


Kanske var det den låga budgeten som gjorde inlevelsen större? Man hade inte råd att överdriva. Det är en klassiker, och många filmer har ju senare spelats in på nytt. Skulle man göra om Duel så hade man nog valt en känd huvudrollsinnehavare och lagt till många effekter.

Ingmar Bergman var storslagen. Ibland tråkig, men han tog sin roll som filmkonstnär på allvar.


Tjäna pengar vill de alla, men du har nog rätt i att kvaniteten går före kvaliteten och att film blivit löpande land-projekt. Man betar av dem en efter en utan att se dem som ett konstnärligt projekt var för sig.

Verkligen, vilket enormt engagemang. ...I varenda liten detalj.


Tror att det handlar om att projekten har blivit för stora. Ingen vågar ha "konstnärliga" pretentioner. Sen är det alldeles för många kockar, särskilt i Hollywood som vill ha saker att säga till om. Finansiärerna och exekutiva producenter lämnar inte det konstnärliga åt en person, utan tycker att de ska bestämma för att det är deras pengar. Idiotiskt system på många sätt.

Så har det alltid varit. Folk tänker inte på det men flera klassiker var inte stora kassasuccéer.



Hade de gjort en remake så är det väl klart att den skulle vara studioproducerad och ha en högre budget. Rättigheterna kostar väl säkert högre än vad hela filmen kostade att göra på 70-talet. Men det är en annan sak. Hade ingen gjort Duel 40 år sedan och velat göra den idag, så hade den säkert varit en låg budget med okända skådespelare. Sådana filmer görs ju fortfarande.

Har ändrat uppfattning om moderna filmer ska sägas, och Kill Bill likaså!

Nu tror jag i och för sig att jag påverkas av att jag idag inte längre är en lika entusiastisk cineast som jag var en gång i tiden, inte minst i tonåren. Men det har länge framstått för mig som att Hollywood inte lägger någon större del av sina enorma filmbudgetar till att fixa bra manus och manusskrivare. Jag tror att det dels har att göra med att producenterna har blivit de mer pådrivande aktörerna jämfört med att regissörerna skulle behålla samma nivå som 'author' som under vissa andra perioder, samt på sätt och vis tror jag att just de höga budgetnivåerna gör att bolagen gärna spelar på "säkra kort". Jag undrar om inte även nya inslag i filmproducerandet, som t.ex. användandet av testgrupper för att se vilket slut de uppskattar mest i filmen, tenderar att göra att filmer blir skapta i en och samma form, istället för att folk tvingas ta del av något de inte förväntar sig och uppskattar mest i början, men sedan lär sig med tiden att uppskatta.

I regel innebär "säkra kort" att köra i samma hjulspår med "beprövade" berättarmönster och inslag. Det brukar inte ge den sortens resultat som verkliga entusiaster och finsmakare uppskattar. Jämför det med när självskapade popband (t.ex. allt från (till stor del) Beatles till Nirvana) rättmätigt slår igenom enormt stort och den genomsnittliga nivån hos de popband som sedan får skivkontrakt, eller t.o.m. mer eller mindre skapas av producenter, för att "casha in" på förebilden. Det blir alltid samma förutsägbara mediokra resultat av sådant.

Men även när jag har sagt allt detta, så måste jag erkänna att det ser verkligen idéfattigt ut nuförtiden när det gäller Hollywoodfilmer. Omfilmatiseringar av klassiska filmer som av naturliga skäl aldrig blir lika bra som originalet, enorma mängder omfilmatiseringar av utländska filmer, den ena filmen efter den andra baserade på serietidningshjältar, betydligt större mängder av uppföljare till andra filmer och inte minst hela serier av filmer (hela filmserier var rätt ovanligt förut, samt uppföljare var inte sällan lågbudgetfilmer till en bättre film inom genrer som t.ex. skräckfilm, medan nu är det just dessa serier av filmer som får hyggligt höga budgetar) o.s.v.

Sedan har det säkert kommit bra amerikanska independedfilmer. Nolan-brödernas film Memento kom i och för sig ut redan 2000, men det är i alla fall ett exempel på en av mina favoritfilmer genom alla tider. Christopher Nolan gjorde även en mer påkostad Hollywoodproduktion, Inception, som var helt okej. Jag har även råkat stöta på en rad intressanta filmer från Östasien. Från Japan och Hong Kong (och möjligtvis även resten av Kina, då jag inte vet hur produktionen har sett ut bakom bra filmer som t.ex. Den röda lyktan (1991)), givetvis, men även andra länder - som t.ex. Sydkorea - verkar producera allt mer intressant spelfilm.

Jag tror alltså att det säkert finns en hel del bra nutida film att se, men man får nog (ännu mer än tidigare) se sig om efter den utanför det som produceras i Hollywood. Personligen kommer jag dock allt mer fördjupa mig i litteratur och ägna mindre tid åt film i framtiden.

Edit: Det jag kanske har mest reagerat på i många katastroffilmer (typ jorden/mänskligheter går/riskerar gå under filmer) med stor budget från Hollywood det senaste årtiondet, så är det att man ger någon "vetenskaplig" förklaring till det som orsakar katastrofen som t.o.m. varje allmänbildad - för att nu inte tala om någon verkligen kunnig inom området! - omedelbart vet inte stämmer med känd kunskap och som inte heller skulle yttras av någon framstående forskare på området (som det sker i filmen). Det är extremt störande för oss, även om man är medveten om att filmen i första hand bygger på actionscener och inte minst massförstörelsescener. Jag menar...en kvartziljon i filmbudget, men man hade inte ens råd att fråga någon kunnig vetenskapsman vad man kan yttra i filmen utifrån känd kunskap för att det inte ska bli för pinsamt löjeväckande, även om denne nu skulle begära ett arvode för 20 minuters jobb? Wtf?

Sedan görs värdelösa domedagsfilmer nu förtiden, de är helt sanslöst dåliga.

Och sedan blir vissa skräpfilmer klassiska.
Dåtida skräpfilmer The big Sleep, Casablanca, Samtliga filmer av bröderna Marx, Att Ha Eller Inte Ha, Livet Är Underbart Capra.

Vissa av nutidens skräpfilmer kommer bli klassiska, ET var på sin tid det värsta man kunde se, filmkritikerna ville hänga de personer som gick och såg filmen.
The Deer Hunter skapades det totalt kaos på biograferna när den kom eftersom den ansågs hylla Vietnam soldater, idag vet vi att det inte var så.

Det är framtidens generationer som bestämmer en films värde.

Sen så ska man inte hänga upp sig på vad professionella kritiker har för åsikter om saker och ting.